Det enda som är bättre än att spela tv-spel är väl att läsa böcker, så visst är det tur att det har kommit så många fascinerade böcker om tv-spel den senaste tiden! Jag har valt ut sex av de senaste årets mest omtalade böcker om tv-spelshistorien och jag kommer att recensera dessa böcker i sex artiklar.

Tidigare recensioner:

Press Reset av Jason Schreier,

Console Wars av Blake J. Harris,

Disrupting the Game av Reggie Fils-Aimé.

I dag, i den fjärde av dessa sex recensioner, tittar vi närmare på den oväntat intressanta och medryckande Control Freak, av den kontroversielle och framgångsrike ”rockstjärneproducenten” Cliff Bleszinski, kanske mest känd som ”CliffyB”, ”Dude Huge” eller ”Gears of War-mannen” för forumengagerade spelare över hela världen.

Vad? Gears of War-skaparens självbiografi, som ger en oväntat naken och ocensurerad bild av hans karriär hos framför allt Epic Games. Men även en lika kompromisslös skildring av hans privatliv. När han, till exempel, berättar om när han var otrogen mot sin fru med en kvinna från ett konkurrerande spelföretag så får man verkligen veta mer än man hade tänkt sig att man ska få läsa.

Vilka år? Vi följer CliffyBs på resan från hans första spel The Palace of Deceit (1991), som han släppte som 16-åring, till hans senaste (och sista?) spel, det nerlagda, Radical Heights (2018). Men framför allt är det förstås Gears of War-åren 2005-2011 som drar till sig läsarens intresse.

Vilka spel? Dare to Dream, Jazz Jackrabbit, Unreal, Unreal Tournament, Gears of War 1-3, Fortnite, LawBreakers, Radical Heights

Längd: 304 sidor

Citatet: “He was right. It was the legendary Nintendo game designer – my childhood hero! How had I not noticed? Before I could digest my proximity for this godlike figure, I was onstage accepting the Game of the Year award for Gears. It was a career-defining moment, but rather than bask in the spotlight, I paid my respect to the legend. ‘Shigeru Miyamoto, you, sir, are the reason I got into this business and you’re the reason I do what I do. Thank you.’ The packed ballroom erupted in applause. They knew his contributions, and most probably felt the way I did. Miyamoto nodded in appreciation. I was thrilled. Senpai had noticed me. It was as if my own father were there, saying he was proud of me.”

Sammanfattning:

Cliff Bleszinskis självbiografi är inte som andra böcker om tv-spelshistorien. Första kapitlet börjar med att CliffyB, som tonåring, läser porrtidningar utklädd till ninja. Den scenen kommer du inte att hitta i Reggies bok! Det som sedan följer är en berättelse som blandar å ena sidan hårt arbete, elegans och allmänt vettiga åsikter, med å andra sidan galenskap, sjaskigt privatliv och en bitvis självdestruktiv viljestyrka.

Den gängse klichébilden av en amerikansk skola är en värld där en liten grupp smarta, men töntiga och inte särskilt sociala nördar står mot de något korkade, men framgångsrika och populära sportkillarna. Cliff Bleszinski tillhör i lika stor utsträckning båda grupperna; något som kom att forma hela hans karriär, och det är också det som, utöver bokens alla andra kvalitéer, i så stor utsträckning gör Control Freak till en riktigt intressant läsning. Den unge Cliff är besatt av tv-spel och är inte särskilt populär i skolan, men samtidigt är han också en typisk ”sportkille” och vinnarskalle som ständigt drömmer om att bli känd och hyllad, och få åka i snabba sportbilar med en blond fotomodell vid sin sida. Istället för att antingen skapa ett tv-spel åt sina kompisar eller skriva en samling sånger till den snygga tjejen i skolan för att hon ska uppmärksamma honom, så skapar han sitt första tv-spel för att den snygga tjejen i skolan ska uppmärksamma honom. (Det gör hon inte.)

När id Software-grundarna John Romero och John Carmack dyker upp på spelscenen – när Cliff Bleszinski fortfarande går i high school – och spelduon inte bara tas emot som spelgudar men också som rockstjärnor är det något som händer inom Cliff, och han inser vad han måste bli: en rockstjärneproducent! Med målet att bli en lika framstående producent som sin idol Shigeru Miyamoto och tjäna lika mycket pengar, bli lika omtalad och få lika många snygga tjejer som en Hollywood-stjärna lägger den unge Cliff Bleszinski ner all sin fritid på att göra sina egna spel och marknadsföra dem på den tidens BBS:er. En resa som märkligt nog ska ta honom till en position som spelutvecklare på Epic Games och vidare ända till de högsta topparna. Även om det kommer att kräva massor av hårt arbete och flera omgångar av offrat privatliv för att ta sig dit.

Cliff Bleszinski är en av spelvärldens mest intressanta personer, eller karaktärer får man nästan säga, då han i media ofta framstår mer som en seriefigur än en verklig människa. På 00-talet var han, när John Romeros och John Carmacks stjärnglans slocknat något, tillsammans Team Ninja-producent Tomonubo Itagaki, spelvärldens store rockstjärneproducent och bad boy, trots att Cliff egentligen inte gjorde något särskilt upprörande eller rebelliskt, mer än att hans spel var väldigt våldsamma. I boken framställer han sig hela tiden som något av en underdog, vilket han också är, och som någon som har haft en väldig tur i livet, vilket han också har. Cliff Bleszinski är spelvärldens största tönt och coolaste kille på samma gång.

Cliff har massor av karisma och är alltid nära till slagkraftiga oneliners och djärva populärkulturella utfall för att förklara varför han blev den han blev. Men samtidigt som spelen han gör är väldigt genomarbetade och genomtänkta och ständigt får ett stort genomslag i media, är de också ganska ointressanta och karaktärslösa. Det är intressant att notera att hans spel alltid får bra betyg av recensenterna och alltid hamnar högt uppe på försäljningslistorna, men redan ett par år senare är de bortglömda. Var är spelserier som Jazz Jackrabbit, Unreal och Unreal Tournament idag liksom? Inte ens Gears of War är särskilt hett längre. Det är bara Fortnite, som han lämnade tidigt i utvecklingen, som fortfarande står sig längre, i alla fall vad gällande ren uppmärksamhet i media. Något som CliffyB, trots allt, är väldigt intresserad av.

Trots att han inte hymlar det minsta om att han är väldigt kändiskåt och kåt på beröm, så framstår han som väldigt sympatisk. Inte minst då han aldrig tvekar om att ge andra kredd för saker som man lika gärna hade kunnat påstå att det var han själv som kom på. När det gäller skapandet av Gears of War säger han rakt på sak att han snodde över-axeln-perspektivet från Resident Evil 4 och ta-skydd-systemet från Kill.Switch, och kombinerade dem med varandra, och så är det inte mer med det.

Samtidigt är Control Freak hela tiden något av en Dr Jekyll och Mr Hyde-historia, eller snarare en Nörden-och Sportkillen-historia, där man aldrig blir riktigt klok på vem Cliff Bleszinski egentligen är, även om man samtidigt lär känna honom oväntat väl. Å ena sidan är han en person som har väldigt tydliga åsikter och som brinner för sin konst lika starkt som vilken seriös och prisad romanförfattare som helst, å andra sidan går han ibland med på vad som helst som folk säger åt honom. Samtidigt som han står upp för sina visioner och kämpar med näbbar och klor för att Gears of War ska bli hans drömspel, och det bästa spelet han kan göra, går man med på vilka dumheter som helst som cheferna på Microsoft säger till honom, känns det som. Och varför han till sist lämnade Epic Games verkar han inte ha en aning om, mer än att hans rådgivare sade åt honom att det var en bra idé att lämna företaget just då och gå solo, och då blev det liksom så.

Cliff Bleszinski dejtar ständigt vackra och framgångsrika kvinnor, och han är en övertygad feminist, men samtidigt är han ständigt olycklig i kärlekslivet och hela tiden ute efter nya kvinnor. Cliff Bleszinski är under guldåren lika populär och älskad av nätets engagerade nördar som av vackra karriärkvinnor – samtidigt som han framstår som en vilsen och något tragisk individ. Skildringen av hur CliffyB tidigt i karriären kommer hem efter ännu en hård arbetsdag på Epic Games-kontoret och sitter hopsjunken och ser på dokusåpor i ett par timmar framför tv:n med sin fru (som han hela tiden försöker reda ut varför han gift sig med, förutom att hon är snygg och kär i honom), och när hustrun har gått och lagt sig vid midnatt, sätter han sig framför datorn och loggar in på nätets spelsidor i ett par timmar för att egosurfa och få den uppskattning som han för tillfället inte får någon annanstans, glömmer man inte.

Bästa biten:

Precis som Reggies bok är väldigt medryckande de hundra första sidorna när han skriver om sitt unga liv, men historien verkligen kommer igång när han börjar på Nintendo, så är Control Freak riktigt intressant från första sidan, men det är när han börjar på det första Gears of War som berättelsen tar fart på allvar. Framför allt är det intressant att läsa hur Cliff och de andra spelskaparna inte hade någon idé alls, varken storymässigt eller gameplay-mässigt, om hur Gears of War 2 skulle vara medan de höll på med det första spelet, eller hur det tredje spelet skulle kunna vara medan de höll på med det andra, trots att de redan från början hade ett kontrakt med Microsoft  att de skulle skapa minst tre spel. Med det planlösa haveriet i den senaste Star Wars-trilogin i färskt minne känns ju den sortens brist på långsiktigt planerande som rent vansinne, speciellt när det är flera miljarder kronor och en hel konsol-plattform i potten, men så var det i spelvärlden på den tiden, och det är inget som Cliff Bleszinski reflekterar över i boken som något underligt på något sätt.

Mest minnesvärt är ändå skildringen av hur Cliffs far dör allt för tidigt, när Cliff bara är i tonåren, och hur Cliff under årens gång hela tiden fortsätter att försöka vinna sin fars godkännande och erkännande, vilket naturligtvis inte går, då han ju är död. Vilket dock inte hindrar Cliff från att hela tiden försöka göra sin far stolt, trots att det inte går längre.

Det sämsta med boken:

Boken är, precis som Cliff Bleszinskis spel, väldigt genomarbetad och genomtänkt. Men det är en sak som sticker ut, och som inte passar in i helheten lika bra som alla de andra utfallen – populärkulturella, personliga och politiska – faktiskt gör, oavsett hur brokigt de är, och det är hur han återkommer till bristen på kvinnor i spelbranschen, och specifikt bristen på kvinnor i hans egna företag. Det är tveklöst ett väldigt intressant ämne, och något han själv är väldigt engagerad i, i alla fall i efterhand, men det leder liksom ingenstans.

Det hela går bortom det vanliga urskuldandet i efterhand – han verkar uppriktigt engagerad i frågan, och sugen på att komma fram till någon slags lösning eller insikt – men det leder verkligen inte till något i slutändan. En episod som verkligen sticker ut är när han är otrogen mot sin första fru med en framstående kvinna inom spelbranschen – något som han berättar om ingående och utan omsvep – men det rinner ut i sanden det också, utan att det leder till någon slutpoäng som det mesta andra i boken, hur synbart ovidkommande det än verkar, ändå gör.

Hade det varit en roman så hade det ju slutat med att han anställde en kvinnlig producent som räddat hans företag, eller så hade han blivit knivhuggen av en galen kvinnlig fan, eller något, men här väntar man förgäves på poängen. Eller åtminstone att någon av de där genuint spännande kvinnorna i spelbranschen – som det första kvinnliga e-sport-proffset, spelproducenten och Playboy-modellen Stevie Case – som han som hastigast träffar ska återvända till historien igen. Vilket de aldrig gör. Han gifter sig i alla fall till sist med en kvinna som är lika galen i tv-spel som han själv och som ser ut som Buffy – The Vampire Slayer, och man får väl vara nöjd med det.

Spoilers? Förutom de tre Gears of War-spelen är det egentligen inga spoilers alls. Online-fokuserade spel som Unreal Tournament och LawBreakers går ju egentligen inte att spoila ens om man försöker. Storyn i de tre Gears of War-spelen går han igenom i detalj, inklusive sluten på spelen, men gissningsvis har 85 procent av de som köper den här boken redan spelat de spelen. Och de övriga kommer snarare bara bli mer sugen på Gears än de var innan av att läsa det här. Jag är själv ingen Gears of War-fantast, men jag blev betydligt mer sugen på serien igen efter att ha läst den här boken, så bra jobbad där CliffyB!

Köp från: Adlibris, Bokus, Amazon.se

Följ Cliff Bleszinski på Twitter: @therealcliffyb