Välkommen till den tredje delen av En fightingnovis dagbok. Den stora frågan är – kan en riktig usel fightingspelare efter en sommar av fightingspelande åtminstone bli en halvbra spelare som inte gör bort sig online? I den tredje delen blir det en massa Mario, jag funderar över hur jag ska hitta tid att fundera, och så blir det ännu mera Mario!

Dag 8 – Super Smash Bros Ultimate är oväntat svårt att förstå sig på

Idag gör Super Smash Bros Ultimate premiär i En fightingnovis dagbok! Min plan för spelet är att jag ska ge var och en av kämparna en dag, i den ordning som man kan välja dem i menyn. Så dagen inleds med lite träning med karaktären, sedan spelar jag igenom arkadläget med kämpen och så toppar jag dagens spelande med en timme online.

Först i listan är inte oväntat Mario. När jag börjar dagens spelande stöter jag dock direkt på problem. Jag förstår inte riktigt hur jag ska använda Mario. Hans uppercut är väldigt fin och fixar mången dataspelare, men hans andra attacker har jag svårare att göra något av. Vad ska jag egentligen använda vattensprutan till? Hans Eldbollar verkar inte göra någon större skada? Och vad är hans slängkappa till för?

När jag ger mig ut online blir det ännu knepigare. När jag lämnar datorspelarna och istället ger mig på verkliga spelare inser jag att jag inte riktigt förstår hur spelet överhuvudtaget ska spelas. Framför allt hur man attackerar motståndaren på det mest effektiva sättet är ett mysterium. Det finns en vanlig attackknapp, en attackknapp för specialattacker, och dessutom kan man attackera med den högra sparken. Och så kan man attackera med den vanliga attackknappen plus den västra spaken. Och så sägs det att det blir lite olika attacker om man drar i spaken lite eller drar i spaken helt och hållet, men det är svårt att urskilja och se i allt kaoset.

Dessutom kan man attackera genom att trycka in hoppknappen och attackknappen samtidigt (så kallad short-hop attack), men hur denna attack egentligen fungerar förstår jag mig inte riktigt på, då jag har väldiga problem att träffa motståndaren med denna. Vissa attacker kräver dessutom att man står still för att kunna användas, men man står ju nästan aldrig still, så det är svårt att använda dessa.

Jag luskar runt lite på nätet igen, men trots att det finns massor av nybörjarguider till spelet, både som bloggar och på Youtube, så är det få guider som lyckas beskriva spelet på ett genomgående och begripligt spel. Man påpekar ofta att spelet skiljer sig från andra fightingspel, men man lyckas aldrig förklara exakt vad det är som skiljer det. Så min research blir inledningsvis som ett spel i sig, när jag får ta viss information från en guide och pussla ihop den med information från en annan blogg, för att få någon slags helhetsbild av spelet. Här är i vilket fall den bästa text-guiden för supernybörjare, och här är den bästa videoguiden:

Jag ger mig ut online igen, med lite mer råg i ryggen. Nu har jag i alla fall lärt mig att dasha i luften (air dodge), och jag dashar som en galning varje gång jag hoppar upp i luften. Jag visar mig i alla fall vara väldigt bra på att hålla mig borta från motståndaren. Jag vet inte om att undvika motståndaren helt och hållet är en erkänd taktik i spelet, eller om det uppfattas som spelförstörande beteende?

Ett problem är dock att spelet har väldigt svårt att hitta någon motståndare åt mig. Super Smash Bros Ultimate har sålt i fjorton miljoner exemplar, men det märker man inget av. Det är lång väntan mellan varje match i Quickplay, och när jag väl får spela match, så får jag möta samma spelare gång på gång på gång. Någon fyramanna-match kan jag glömma, det blir bara 1 vs 1 varje gång.

LÄS MER: En fightingnovis dagbok – De första stapplande stegen

När jag är klar så visar det sig att inspelningen har misslyckats. Jag drar faktiskt en suck av lättnad över att jag slipper ladda upp det här fumlandet till Youtube. Den här serien handlar visserligen om hur en nybörjare försöker lära sig hur ett fightingspel fungerar, men jag gissar att det finns en gräns för hur många gånger jag kan sitta och klaga på att jag inte förstår hur Mario ska spelas i samma video. Imorgon ska jag kolla igenom ett par specifika Mario-guider på nätet, och faktiskt lära mig hur den där slängkappan ska användas.

Dag 9 – Fundering kring mina funderingar + födelsedagspresenter

Det första som händer när jag vaknar på morgonen är att jag kollar nyheterna. Ja, Sverige besegrade Kanada i fotbolls-VM och nu är man i kvartsfinal! Härligt! Det som sedan händer efter frukosten är att jag konstaterar att min planering för den här serien bygger på något av en glädjekalkyl. Nej, jag har inte gjort som den svenska OS-kandidaturen och räknat fel på en miljard, men jag har räknat fel likväl.

När jag planerade för hur mycket tid den här serien skulle ta av min fritid varje vecka så planerade jag för att:

  1. Jag skulle kolla guider och matcher på Youtube och läsa wikis.
  2. Att jag skulle spela.
  3. Jag skulle spela in till Youtube, redigera videorna och lägga upp dessa.
  4. Jag skulle sätta mig ner och skriva varje avsnitt av serien.

Men jag glömde alldeles bort att planera för att:

5. Kolla igenom mina egna inspelningar, analysera dessa och dra slutsatser av dessa.

Att titta igenom söndagens onlineäventyr tar bara det en timme. Att dessutom sitta och fundera, dra slutsatser och göra en lista av allt jag måste förbättra till nästa gång tar också sin tid. Tid som jag inte hade planerat för. Så min planering fungerar inte längre. Alltså måste jag från och med nu dra ner på tempot något för En fightingnovis dagbok, så att jag hinner med att titta igenom mina videos och reflektera över det som jag har gjort också.

Jag måste hitta balansen mellan att först inhämta information från guider på nätet och Youtube-videos, att sedan spela och spela in, och att till sist kolla igenom mina egna matcher och dra slutsatser av dessa. Vilket leder oss tillbaka till att insamla mer information igen. Och som grädden på alltihopa skriva om mina reflektioner av alltihopa. Jag kommer de kommande dagarna att känna av vad jag hinner med att göra och inte. Jag vet hur mycket fritid jag har att lägga på projektet. Men hur lång tid det tar att smälta den information jag får från guider på nätet och hur lång tid det tar att smälta den information jag får från att titta på mina egna inspelningar? Det är inte något som jag kan avgöra på förhand. Så det får jag spendera de kommande dagarna till att gå en klar bild av.

Här kommer i vilket fall mina tankar om mina onlineäventyr, dag 7:

  • Först och främst drar jag iväg ett antal fullständigt vansinniga eldbollar med Sakura som sabbar allt. Hade jag inte slängt så många eldbollar som motståndaren hoppade över och sparkade mig i ansiktet, så hade jag rimligtvis vunnit båda matcherna.
  • Den enda gången jag lyckas pressa in en motståndare i hörnet, så backar jag förstås och släpper ut denne. Vad är det som händer?
  • Jo, det som händer är förmodligen att jag tänker för mycket. Jag har ju de senaste veckorna tänkt väldigt mycket på fightingspel, och läst massor på spelets wiki och tittat på guider på Youtube, och nu har jag allt detta i huvudet när jag ska spela match. Och en spelare som redan är rätt långsam i tankarna, blir plötsligt ännu mer långsam med alla dessa tankar. Men rimligtvis är detta bara en fas som kommer att passera när jag blir mer bekväm, och som för tillfället är oundvikligt.
  • Jag trycker på fel knapp alldeles för ofta. Men med tanke på att det inte hände lika ofta dag 5, så gissar jag att det bara är tillfälligt. Och att det går att förbättra genom träning. Men jag behöver utveckla någon slags träningsteknik för att bli bättre att trycka på rätt knapp på arkadstickan.
  • Min siste motståndare, som jag faktiskt vann två matcher mot, hade – precis som jag – ingen riktig killerinstinkt, utan tvekade i många situationer. Jag måste bli mer distinkt i mitt spelande.
  • För att inte tänka för mycket under matcherna så måste jag utveckla ett par ”set-ups” som jag kan välja mellan när jag spelar. Det här kan tyckas gå emot min plan att bli mindre förutsägbar, men jag tror att idén att försöka tänka mindre under matcherna, och mera följa en plan för hur jag ska spela, faktiskt kommer att göra mig mindre förutsägbar, just genom att det blir mindre tvekan och färre ”pauser” i mitt spelande.
Istället för Ibuki – Menat

Men sedan blir det lite spelande också. Med tanke på att jag kommer att bli upptagen med att leka med mina födelsepresenter just den här dagen, så hade jag redan bestämt att inte spela in något till Youtube. Istället hade jag planerat att börja träna med Ibuki i Street Fighter V. Så fort jag kör igång med henne känner jag dock att hon var alldeles för lik Cammy och Sakura. Jag behöver något helt annat.

Jag googlar ”most defensive characters in Street Fighter V” och hittar en hel del intressanta diskussioner. Det är tre namn som framför allt återkommer: Guile, Dhalsim och Menat. Jag beslutar att testa alla tre.

Guile känns inte alls rätt. Förutom Balrog är jag inte så förtjust i laddkaraktärer, det vill säga fighters där man måste trycka spaken i flera sekunder åt något håll för att ladda upp en attack. Dhalsim känns betydligt mer spännande för mig, men det klickade inte riktigt här heller. Menat blir dock kärlek vid första ögonkastet.

Spåflickan Menat visar sig vara en riktigt spännande karaktär. Hon skiljer ut sig genom att hon har en svävande spåkula som de mesta av hennes attack utförs med. Hon är samtidigt både komplex och väldigt enkel att förstå sig på – på ett väldigt inbjudande sätt. Framför allt är hon bra på att hålla motståndarna ifrån sig med spåkulan och inte låta dem komma nära. Hårt slag är en jäkla knapp, som datorspelarna har stora problem att hantera. På lägre level är datorspelarna helt chanslösa, och så många ”Perfect” har jag aldrig radat upp under en timme i ett fightingspel förut. På högre nivå har förstås datorspelarna olika sätt att ta sig igenom mitt försvar, men med tanke på att det var första gången jag spelar som Menat så gick det oväntat bra.

Jag går in i arkadläget, bara för att få träning, men jag röjer rakt igenom matcherna med Menat. Bara Alex visar sig vara svår – och här behövde jag tre försök – men de andra kämparna kapitulerar direkt. När jag kommer till M Bison känner jag mig nästan segerviss. Jag har aldrig besegrat honom på första försöket förut. Jag har alltid behövt två eller tre försök, men den här gången har jag honom med repen direkt. Hans teleporterande, glidande längs marken och snurrluftspark bjuder på stora problem för min hålla-honom-på-avstånd taktik, men i sista ronden har jag honom i underläge och jag ska bara avslutat honom, när- jag tryckte på fel knapp förstås.

LÄS MER: En fightingnovis dagbok – Att överleva online

Bara att trycka på ”continue” och försöka igen. Andra matchen blir närmast en kopia av den första. Hård kamp för att hålla honom på avstånd medan han försöker ta sig genom mitt försvar. I sista ronden går det ännu bättre än förra gången: jag har halva mätaren kvar och jag behöver bara en träff för att segern ska vara min. Jag är tålmodig, riktigt tålmodig, jag väntar och väntar, rör mig fram och tillbaka, väntar och väntar – och jag slår till! Varpå jag trycker på fel knapp förstås, och han utnyttjar mitt misstag med att dra igång en jättelik combo som tar hela min mätare och matchen är över.

Jag stänger av och öppnar mina födelsepresenter istället.

Dagens jubileum

Nej, nu tänker jag inte på min födelsedag, men att jag nådde 100 timmar Street Fighter V idag! Riktigt hur man kan lägga hundra timmar på ett spel och fortfarande vara usel på det vet jag inte, men uppenbarligen är det alldeles möjligt. Nu hoppas jag bara att jag äntligen har blivit betydligt bättre på spelet när jag når 200!

Dag 10 – Mario joins the battle!

På onsdagen får Mario en ny chans. Jag har ju kollat igenom ett par guider nu, och lärt mig att Marios slängkappa både kan reflektera projektiler och förvirra motståndaren. Men en sak är den samma som på måndagen: onlineläget suger. Fem minuters väntan på en match, och sedan blir det bara en mot en. Mot samma motståndare om och om igen. Vad håller egentligen de där fjorton miljonerna spelarna på med? Är det inne i äventyrsläget allihopa? Väntar de på Super Mario Maker 2?

När jag lämnar det helt feldöpta ”Quickplay” för ”Battle Arena” blir det lite roligare. Eller inte den första matchen. Då ändrar spelet nämligen de kontrollinspelningar som jag har gjort till standarduppsättningen. Bara för att jag bytte från det ena onlineläget till det andra. Seriöst spelet? Men sedan får jag faktiskt spela en match med fyra spelare. Vad som då hände kan du kolla här:

Idag lyckades jag till slut låsa upp alla kämpar också. Nu ska jag bara se till att spela med alla dessa 70+ karaktärer också…

Dags för Tekken 7

Steams sommarrea börjar idag. Jag var mest ute på Tekken 7, och det var som tur var med på rean, så nu kan vi boka in Tekken 7 till senare i sommar!

Dagens läsning

Idag har jag börjat att läsa En dramatikers dagbok av Lars Norén. Det är oklart vad en pjäsförfattare kommer att kunna bidra med till En fightingnovis dagbok, men fightingspel är ju också en form av dramatik. Och någon slags inspiration till fortsättningen av En fightingnovis dagbok måste den ju kunna ge?

Dagens e-sport

Jag älskar e-sport, men det är sällan jag har tid att titta på det. Professionell Street Fighter V har jag inte tittat på sedan jag såg Capcom Cup i december förra året. Men idag började jag att titta på Final Round 2019 från i mars i år. Det är årets första storsturningen inom Capcom Pro Tour och topp 8 är fylld av kända fightingspelare och en och annan överraskning. Efter att ha tittat på ett antal timmar av mina egna fumliga matcher är det minst sagt en annan upplevelse att se proffsen ge sig på varandra. Även om de också lyckas göra stora misstag i helt avgörande lägen…

Det var allt för den här delen. I den fjärde delen kommer det att bli mer Super Smash Bros Ultimate och det kommer att bli mer Menat. Samt ett par oväntade insikter. Vi ses!