Mosaic är ett norskt spel från samma gäng som skapade ”Among the Sleep” – ett skräckspel där du upplever världen från en tvåårings perspektiv. Denna gången utspelar sig det hela i en dystopisk framtidsvärld där vi får följa en deprimerad pendlare som helt tycks ha tappat livsgnistan. Varje dag är en kopia av den andra, där varje ritual från tandborstning till att rätta till samma gamla svarta slips måste utföras till varje pris. Det enda som sticker ut är högen av obetalda räkningar på köksbordet som ständigt ökar i mängd.

Allt tyder på en människa som känner sig fast i ett hjulspår som aldrig ändrar riktning, där du som individ inte är mer än en kugge i ett industriellt kooperativ av själlösa slavar. Ditt värde avspeglas endast mot huruvida du kommer i tid till jobbet och kan leverera din dagliga kvot.

Mosaic känns på många sätt mer som en filosofisk resa än som ett regelrätt spel.  Ens valmöjligheter är väldigt begränsade och spelmomenten mer till för att poängtera och förstärka känslan av det du ser och hör. Samma sak gäller det grafiska uttrycket – där allt illustreras i skarpa polygonfattiga former med blekgrå färgtoner ackompanjerat av dystra musikaliska strofer.

Ditt jobb illustreras av ett enkelt spel där du ska fördela och leda resurser i form av prickar genom olika noder till en huvudcentral. Allt är medvetet monotont för att ytterligare förstärka känslan som uppstår när saker och ting plötsligt inte följer sitt vanliga mönster och hela ens värld rubbas.

Denna rubbning börjar med att en talande guldfisk i glimrande brandgula färger dyker upp i ditt handfat och frågar om det inte är dags att ändra på saker. Där och då förändras plötsligt allt och du påbörjar en resa som lika mycket utspelar sig i huvudpersons inre som i världen runtomkring honom.

Med små medel lyckas den cirka 30 minuter långa demon måla upp en intressant kuliss för resten av spelet. Där främst den utsökt stilistiska grafiken träffar mitt i prick, med sina svala toner där andra mer bjärta färger känns som små emotionella explosioner när de dyker upp och bryter det dystra grå färgtemat. Nästan varje bildruta från Mosaic skulle kunna ramas in och hängas upp på vägen – så vacker är grafiken.

Men även om spelet är vackert och stämningsfullt en halvtimme in i historian betyder det inte att slutresultatet håller måttet. Men det är en stark början som ger en lust efter mer Mosaic.