2 minuter lästid

Ett slag för omslag är en ny artikelserie här på playerone.se där vi belyser och talar om omslagen som pryder våra kära spel. Det kan vara allt från gammalt och fult till nytt och snyggt. Vi ämnar att skina ljus på både det bästa, det sämsta och det som är mitt emellan. Det är också såklart högst subjektivt vad olika medlemmar på redaktionen tycker så vi välkomnar diskussion vad ni själva anser om de omslag vi lyfter fram i detta nya inslag på hemsidan.

ARMS är ett nyskapande fightingspel som släpptes till Nintendo Switch sommaren 2017. Spelets stora grej är de långa armarna, och att man boxas i spelet genom att boxa på riktigt med en Joy-Con i varje hand. Något som fungerar alldeles utmärkt tack vare maskinens och spelets utmärkta rörelsekänsliga styrning. Tyvärr kom spelet bort lite i den allmänna diskussionen då det släpptes strax innan Splatoon 2, och det har på senare tid mest hittat en plats på listor över de mest underskattade spelen de senaste åren. Spelet sålde dock i respektingivande två miljoner exemplar, och fick ett nytt liv i våras när nudelflickan Min Min släpptes som kämpe till det betydligt mer populära (men inte lika roliga) Super Smash Bros Ultimate.

Hur väl förmedlar omslaget innehållet i spelet?

Det viktigaste är förstås att omslaget skildrar de långa armarna och att spelet handlar om två kämpar som boxas med varandra i en ring, och det lyckas man galant med. Omslaget fokuserar på Spring Man och Ribbon Girl som var spelets stora stjärnor när det släpptes (och innan Min Min tog över den rollen).

De klara färgerna och kämparnas mimik vittnar om att det här är ett spel som ska vara på skoj snarare än blodigt allvar, vilket är något missvisande då det faktiskt är ett seriöst fightingspel i grunden. Omslaget kanske har en något för stor party-prägel med tanke på den fokuserade fighting som spelet faktiskt bjuder på, i alla fall när man spelar ensam. Å andra sidan blir det många skratt om man är flera spelare som sitter och viftar med armarna framför tv:n, en känsla som omslaget ändå förmedlar. Läktaren i bakgrunden förmedlar också på ett subtilt sätt att det trots allt är en seriös turnering som pågår här.

Vad gillar du du mest med omslaget?

Jag älskar hur färgrikt det är. Jag älskar hur actionladdat det är. Och jag älskar att det är Spring Man som får på truten. Det jag älskar allra mest med omslaget är dock det allra viktigaste med ett omslag – det vill säga att jag blir väldigt sugen att spela spelet varje gång mina ögon landar på det.

Vad gillar du minst med omslaget?

Det sämsta med omslaget är tveklöst hur plastigt allt ser ut. Framför allt Spring Mans hår ser otroligt plastigt ut, men även armarna, handskarna, Spring Mans mask och till och med Spring Mans ansikte ser alldeles för plastigt ut. Det ser mer ut som det är två samlarfigurer än två riktiga personer som kämpar. Den här plastigheten finns inte alls i själva spelet. När man spelar är det ingenting som inte borde vara gjort av plast som ser ut att vara gjort av plast, så varför har omslaget blivit så plastigt kan man fråga sig?