2 minuter lästid

Ett slag för omslag är en ny artikelserie här på playerone.se där vi belyser och talar om omslagen som pryder våra kära spel. Det kan vara allt från gammalt och fult till nytt och snyggt. Vi ämnar att skina ljus på både det bästa, det sämsta och det som är mitt emellan. Det är såklart också högst subjektivt vad olika medlemmar på redaktionen tycker så vi välkomnar diskussion kring vad ni själva anser om de omslag vi lyfter fram.

När jag var ung var Gamecube min allra käraste ägodel. Det spel jag klockade mest timmar på var Final Fantasy: Crystal Chronicles. Jag kan ärligt säga att jag inte kom nånstans och var på tok för ung för att förstå nånting, men varje gång jag tog upp spelet lockade omslaget mig till att spellust. Detta resulterade i att jag njöt av att bara sitta där och inte komma nånstans hur länge som helst.

Hur väl förmedlar omslaget innehållet i spelet?

Det allra första som slår mig när jag ser på det här omslaget med vuxna ögon är hur lite det faktiskt berättar om vad spelet kommer att handla om. De fyra figurerna som står tillsammans utlovar en känsla av äventyr, absolut. Men vad för äventyr? Det har väldigt tydliga drag av Final Fantasy-estetik, då i synnerhet den centrala karaktärens uppåtstylade hår. Dock ligger det ett gulligare sken över karaktärerna, vilket ger intrycket av att det är ett Final Fantasy för en yngre målgrupp. Detta är dock inte sant, då spelet kan vara ganska komplext. Men utöver den uppenbara Final Fantasy-vibben är omslaget ganska intetsägande.

Vad gillar du mest med omslaget?

Det som allra mest tilltalar mig med det här omslaget har alltid varit den blåa sfären i bakgrunden snarare än de fyra karaktärerna. För det första är färgvalet väldigt iögonfallande i kontrast till karaktärernas neutrala färger. Men den skapar en känsla av ett land långt bort. Det ligger nånting drömskt över den blåa sfären som stjäl min uppmärksamhet bort från karaktärerna.

Vad gillar du minst med omslaget?

Två saker retar (och har alltid retat) mig med omslaget. Det första är den skarpt vita bakgrunden. Den känns väldigt abrupt och kapar känslan av magisk mystik som cirkeln i bakgrunden skapar. Genom att ge bakgrunden en väldigt vit färg så ger det intrycket av ett halvklart Photoshop-jobb, vilket känns aningen slarvigt. Jag hade hellre sett en nyanserad vit färg som var mjukare och tillförde nånting, istället för att bara vara bakgrund.

Det andra som jag absolut inte tycker om med omslaget är texten. Den är stor och alldeles för rörig jämfört med hur simpelt resten av omslaget är. Trots att jag förstår att Final Fantasys ikoniska text måste vara med så tycker jag att kristallbägaren och bakgrundsdetaljerna bakom texten hade kunnat utebli. Det gör det inte bara svårt att läsa undertiteln men tar dessutom från känslan. Det känns som att texten tillhör ett helt annat spel då den är hårdare i design och resten av omslaget har en mjukare framtoning.

Det här omslaget lovade mig alltid ett äventyr när jag var ung. Så det är faktiskt lite av en besvikelse att titta på det med vuxna ögon då det inte alls håller samma lockande aspekt nu. Det kanske är för att omslagens design blivit mer kreativ med åren eller att jag blivit mer kritisk. Vilket som, så tycker jag att detta fodral bleknat.