I veckans omgång av SFC:s Måndagsliga slet jag mitt hår och ragequittade genom att slänga xboxet i teven och elda upp den med Elon Musks nybyggda eldkastare.

Andas…

Okej det va inte riktigt så farligt. Men om ni varit med om att er trådlösa kontroll tappat kopplingen när kopplingen är som viktigast så kan ni nog referera till måndagens incident(ER). Kontrollen tappade bara inte kopplingen en gång, utan TVÅ. Och när jag väl kopplat in kabeln i kontrollen för en bunden kommunikation tappar en annan deltagares kontroll kopplingen. Detta leder till att deltagarens bil flyger in i min sida likt en clown skjuts ur en kanon i en humoristisk familjefilm. Om den berörda deltagaren inte gjorde narr av mina två tidigare missöden och att hans kontroll faktiskt tappade kopplingen, hur stor är då chansen att han ligger bredvid mig vid just denna sekund? Eller hade Turn 10 utsett mig till kvällens svarta får och därmed riktat in deltagarens bil mot mig likt en scudmissil attackerade i Kuwaitkriget?

Hur som helst, tredje omgången av måndagsligan började riktigt bra och avslutade i missär. Sånt händer, livet går vidare. Men en lärdom har jag tagit med mig. Spela alltid trådat när det väl gäller!
Nedan kan du se när jag nästan fick en hjärtattack under Måndagens omgång…

Om vi lämnar SFC och Måndagsligan så tänkte jag skriva ner några tankar om hur jag först insåg fördelarna med att ta bort hjälpmedel. Hela grundidén med denna serie var ju att jag skulle bli en snabbare förare. Osäker om den hjälpt mig såhär långt, men något snabbare har jag kanske blivit. Oavsett om jag är snabbare eller inte så har jag kommit på ett rätt bra sätt att lära känna bilen och se vad det är som gör bilen snabbare. Eller rättare sagt, att se bilen bli snabbare.

Jag har sökt och fått många tips om hur man ska köra för att få bästa resultat. Resultatet syntes förvisso lite på varvtiden när jag körde själv. Men jag fick ingen direkt tydlig respons på vad som var styrkan i tipsen, eller när de lyftes fram. Detta fick jag först när jag adderade motståndare till banan. Den hjälp jag pratar om är, som tidigare nämnt, att plocka bort all form av assistans.

Att köra ensam är den bästa träningen för att lära känna banan och bilen. Då kan man testa att plocka bort hjälpmedel och lära sig att köra utan dem. Man kan i lugn och ro lära känna banan, vilka svängar som kommer var och när? Därefter kan man pressa sig själv och bilen mer och mer för att se vad kurvornas bredd har att erbjuda.
Att bränna runt ensam på banor kan såklart vara tråkigt i längden, men det är en bra början och något man lär sig att uppskatta. Efter cirka 100 varv sätter man in ~10 drivatars på en ganska svår svårhetsgrad, ungefär ett steg över den man vanligtvis kör med.

När du åker ut på banan med några motståndare så har du lite mer referenspunkter. Du ser tydligare när din bil presterar bättre eller sämre. Ex. syntes det väldigt tydligt att min bil drog iväg när jag växlade med koppling jämfört med automat/manuell växellåda. En sådan sak märks inte av om man kör själv. Samtidigt kan det vara trixigt att lära sig när man blandar in motståndare direkt. Så i denna träning är det bättre att se motståndarna som referenspunkter och inte som motståndare. På samma sätt bör du se loppet som en lekplats och inte som en tävling.