2 minuter lästid

Gulliga saker har ofta en tendens att plocka lite pluspoäng just för att dom är gulliga. När något är sött är det svårt att kritisera det, men vi vet ju alla samtidigt att en fin yta inte är det enda viktiga. De inledande minuterna med Letters: A Written Adventure känns väldigt harmoniska och fina och jag börjar genast tänka på hur jag i barndomen gärna ville ha en brevvän men var alldeles för dålig på att skriva tillbaka eller överhuvudtaget svara alls. För kortfattat kan man säga att det är vad Letters går ut på: huvudpersonen Sarahs liv berättas i de ord hon skriver till andra, men givetvis med en spelmekanisk tvist där man måste leta upp speciella ord på pappret för att komma vidare. Det är simpelt, gulligt och dessutom spelets största styrka.

Jag har dock svårt att finna något särskilt engagemang för vare sig berättelsen eller det spelmekaniska. ”Coming of age”-historier brukar annars ha ganska lätt att beröra mig, men hur spelet hanterar simplare ämnen som Sarahs hobbys till mer tyngre familjära angelägenheter känns rätt splittrat. Ena stunden skriver hon om något jobbigt i familjen för att i nästa stund berätta vad hon tycker om att göra på fritiden. Tonen och den röda tråden blir väldigt märklig och i en berättelse som helt presenteras i ord borde dessa ord framkalla någon sorts känsla, men gör det överhuvudtaget inte alls. 

LÄS MER: Storyteller bjuder in till interaktiv sagostund

Det spelmekaniska har en intressant idé men blir lite för simpelt. Bland de skrivna orden går huvudkaraktären omkring på de streckade linjerna och försöker finna ord för att komma vidare. En del givna ord för att komma vidare syns medan andra är delar av ett annat ord och måste således letas upp. Det känns som ett skoj grundkoncept som utvecklarna byggt sin idé kring, men blir snart ganska tröttsamt. Här finns dock ett intressant koncept där orden påverkar omgivningen på ett fint visuellt vis som ändå visar att denna spelidé i sig har en intressant tanke och jag gillar ändå just denna biten. Berättelsen och det spelmekaniska utvecklas även i takt med att Sarahs liv flyter på, men det är fortfarande svårt att engagera sig och därmed faller det rätt platt.

Någonstans känner jag att det hade behövts mer fokus på berättelsen i sig. Det är absolut inget fel i hur den förankrad i ett vardagsliv försöker berätta en historia men jag får svårt att engagera mig vilket gör att de skrivna orden på pappret inte alls når fram och in i mitt hjärta. Jag bryr mig inte om vilka vänner hon berättar något för och insikten att jag faktiskt inte påverkas av Sarahs egna historia gör mig än mer medveten om att det spelet vill förmedla faktiskt inte berör alls. Spelmekaniken är i sin grund en skoj idé men inte särskilt rolig att faktiskt interagera med och det gör att Letters: A Written Adventure blir ett pappersark man tyvärr misslyckats att fylla med ord som berör.