Till skillnad från film, litteratur eller musik, som finns runt omkring oss sedan vi är små, behöver tv-spel en inkörsport. En kompis som hade ett Nintendo hemma, eller en demomaskin i leksaksaffären. Att gå på bio är enkelt, alla får läsa böcker i skolan – men att gilla tv-spel kräver en spelmaskin framför dig och en spelkontroll i händerna. Det är en ribba som alltid varit högre än andra underhållningsformer.

Det är kanske därför som vår ”origin story”, hur vi började älska tv-spel, är så populär att berätta om, som ni kanske märker hos mina kollegors bloggar. För många av oss var det ju början på en livslång relation och tusentals passionerade minnen. Det är väl värt att dela med sig av? Och en lämplig start när vi sjösätter våra bloggar här på Player One!

Min historia börjar precis som många andras med en grå liten maskin från Japan som av någon anledning krävde att man blåste i den konstant. Förutom klassiker som Super Mario och Tetris var jag väldigt förtjust i många av de gamla Disney-spelen. Framför allt Duck Tales och Tales Spin, och jag la en hel del timmar på Turtles 2. Vi hade vårt Nintendo inkopplat i tv:n inne i mina föräldrars sovrum så varje helgmorgon smög jag in i rummet innan de vaknade och spelade Nintendo ljudlöst.

Några år senare fick vi vår första PC hemma, en Intel 386, som jag spelade Civilization och Colonization på. När jag tillslut fick köpa en egen Pentium-dator satt jag på LAN-kvällar och spelade Starcraft och Counter-strike med mina kompisar tills vi somnade vid skrivbordet.

Och sedan… Inte så mycket alls faktiskt. Jag flyttade hemifrån för att plugga och glömde bort spelens förtrollade värld – förutom en månadslång förälskelse i World of Warcraft på min lägenhetskompis dator. Det var inte förrän jag efter min journalistutbildning arbetade på Sveriges Radio P3 och fick låna en recensionslåda Xbox 360 av Microsoft. Det var som att hitta tillbaka till sin ungdomskärlek igen. Jag fick promotionkopior av Assassin’s Creed, Rock Band, Halo 3, Bioshock etc. Om jag inte jobbade eller festade (var trots allt typ 23-24 år då) så satt jag hemma och spelade!

Och ja, så har det väl fortsatt helt enkelt. 2010 blev jag pappa och paradoxalt nog fördjupades min spelkärlek ännu mer då. Även om jag hade mindre tid över till egna grejer blev spel ett effektivt sätt att få någon timme här och där för mig själv. Den nya konsolgenerationen 2013 var även den första jag fick vara med i från start. De senaste åren har helt klart varit en guldålder för alla spelälskare, med helt nya upplevelser och intressanta genrer.

Men det har varit en passion som jag till stor del haft för mig själv. Få, eller egentligen ingen, av mina nära kompisar delar mitt spelintresse, och när jag fick min Xbox 360 för 10 år sedan bemödade jag mig aldrig med att ens koppla in nätverkssladden i den. Mina favoritspel har alltid haft världar där jag kunnat få existera för mig själv, multiplayer har egentligen bara intresserat mig de senaste tre-fyra åren.

Och det är väl där mitt hjärta alltid kommer ligga. I Assassin’s Creed exotiska tidsresor, de spännande äventyren i Uncharted och de fantastiska världarna i Halo och Gears of War. Intressanta karaktärer och berättelser.

I min blogg kommer jag berätta om fortsättningen på den här resan. Kanske inte så mycket åsikter, det sipprar ut i åsiktsartiklar och recensioner på andra delar av sidan. Mer vad jag spelar och vad jag ser fram emot. Hoppas ni hänger med!