6 minuter lästid

Efter år av baksätesspelande har jag hittat mina favoriter i den djungel som är spelvärlden, och självklart måste jag föra mina kunskaper vidare till alla er där ute som känner sig vilsna. Har du aldrig förstått dig på varför någon skulle föredra att titta på när någon spelar snarare än att spela själva? Eller har du en partner, kompis eller familjemedlem som du skulle vilja involvera i din hobby? Då är det här listan för dig!

 

5. Super Mario Odyssey (Nintendo Switch)

Det kanske känns lite konstigt att börja den här listan med ett Mario-spel. Spelen med den lille rödklädda rörmokaren är inte direkt kända för sin djupa historia eller fantastiska grafik, sådant som annars brukar få mig på fall. Men det finns ändå en plats för Mario på den här listan, för Super Mario Odyssey är ett fantastiskt spel. Det ger oss den härliga nostalgin som följer med det här (ena) flaggskeppet från Nintendo i kombination med ett nytänk kring plattformsgenren. Att banorna är så öppna men fortfarande känns plattform:iga måste ha varit en svår balansgång att få till. Det finns en riktigt bra mekanik i att Marios välkända hatt (Cappy) nu kommer till liv och hjälper er igenom alla banorna, och att efter behov få nya krafter för att kunna ta sig igenom banan är riktigt roligt. Spelet bjuder på riktigt trevlig grafik som är lätt att titta på men samtidigt är banorna fyllda av roliga små detaljer. Att leta reda på alla månar blir snabbt beroendeframkallande. Det är ett sånt där spel där ni lovar varandra att det här absolut är den sista månen innan det är läggdags. Eller nja, nästa måne blir den sista för den här hittade ni ju ändå så fort. I efterhand fick vi dessutom reda på att det är möjligt att en spelar som Mario och den andra som Cappy, så det kan ju vara kul att pröva på för lite mer inkluderande baksätesspelande!

 

4. God of War (Playstation 4)

God of War var det första spelet som fick åka in i vårt (då) splitternya Playstation 4, inköpt enbart för att ta oss an alla exklusiva spel som tidigare varit utom räckhåll. Det blev en riktigt rivstart för Playstation-spel kan jag lugnt säga. Ingen av oss hade upplevt ett God of War-spel förut, och var lite tveksamma till en början då det kändes som att det skulle förlita sig mycket på strid. Och ja, spelet innehåller en hel del strider av olika slag, men kombinerat med en fantastisk historia om Kratos och hans väg genom föräldraskapet skapas en intressant och medryckande helhet. Går det ens att översätta sin förmåga att krossa gudar till uppfostran? Nu låter ju det här bara som en lite mer brutal version av The Sims, men det är det verkligen inte! Tillsammans ger sig Kratos och hans son Atreus ut på en resa genom nordisk mytologi för att utföra den sista önskan av Kratos älskade, respektive Atreus mamma. Vägen som kantas av mystiska väsen, och till och med gudar, tvingar de två att jobba på sin relation för att ta sig djupare in i Midgård. Hela temat med nordisk mytologi passade mig perfekt, då det är roligt att känna igen alla varelser de stöter på under sin resa. God of War bjuder helt enkelt på en fin historia mellan far och son som komplementeras bra av fantastiska miljöer (och en hel del slagsmål). 

 

3. Horizon: Zero Dawn (Playstation 4) 

Horizo: Zero Dawn utspelar sig i en postapokalyptisk framtid där människorna bor i mindre stammar och lever sina liv jämte maskinerna. Maskinerna är vad som har överlevt från en mer högteknologisk tid och för det mesta har människor och maskiner kunnat leva sida vid sida. Men nu har allt fler aggressiva maskiner börjat dyka upp och den unga flickan Aloy, som bara drömmer om att få vara en del av stammen hon blivit utesluten från, slängs in i ett äventyr hon aldrig kunnat drömma om. Horizon: Zero Dawn var inte ett spel jag fastnade för direkt. Berättelser som har en stark förankring i maskiner brukar inte vara min grej, men ju längre spelet pågick desto djupare och mer intressant blev Aloys historia. Jag blev helt fast i sökandet efter en mening med allting, vem är Aloy egentligen och varför ser världen ut som den gör? Historien blev som en riktigt bra bok, jag ville bara veta vad som skulle ske härnäst. Den öppna världen som är fylld med maskiner är riktigt häftig, och att det faktiskt är möjligt att kunna hacka maskinerna så att de står på din sida bara adderar till upplevelsen. Grafiken lever upp till de förväntningar man har på ett exklusivt PlayStation Studio-spel. Ni kommer ofta stanna upp och säga “wow” till det landskap som ni möter. En riktigt bra historia med en stark kvinnlig huvudkaraktär, det kan ju inte bli annat än bra, eller hur? Det kanske blir så att vi måste köpa kommande Playstation 5 enbart för att få spela uppföljaren till det här fantastiska spelet!

 

2. The Legend of Zelda: Breath of the wild (Nintendo Switch)

Ska jag vara helt ärlig hade jag aldrig upplevt ett Zelda-spel tidigare, men efter Breath of the Wild är jag helt såld. Spelet är för det första väldigt behagligt att titta på, rent estetiskt. Stilen passar mig perfekt och världen är strösslad med riktigt häftiga miljöer. Tecknat kombinerat med realism blir inte bara färgglatt och roligt att titta på, utan ger även ett djup på detaljnivå. Men den största anledningen till att det här spelet blev en favorit från baksätet är mängden klurigheter det bjuder på. Det finns gott om pussel där även jag kunde vara behjälplig som satt vid sidlinjen, så som alla shrines där ett andra par ögon ibland kunde se vad det första paret missade. Eller som när vi sprang runt över hela kartan och letade reda på vart alla fotografier var tagna, för att rätt som det är se klippavsatsen som borde vara rätt. Överallt på vägen fanns det Koroker som gömde, sig vars pussel ofta är saker som man instinktivt vill göra, som att lägga sista stenen i en cirkel eller röra en annorlunda blomma. Att utforska en öppen värld som är stor utan att kännas omöjlig, hitta den bästa hästen och inse att det bästa vapnet i spelet är stora metallådor är alla element som gör Breath of the Wild till vad det är. Tummen upp till spelets användning av temperaturer. Jag älskar att det är möjligt att laga mat på marken runt vulkanen (för där är det ju varmt) eller att en gryta med chili värmer dig i kalla områden. Så skippa inte matlagningen, utan njut av den. Stora möjligheter för interaktivt deltagande i kombo med fina miljöer är en stor tumme upp för mig. Har ni inte tillgång till en Switch? Det är värt att köpa en enbart för det här spelet (och Super Mario Odyssey), jag lovar!

 

1. Fallout New Vegas (PC, Playstation 3, Xbox 360)

Fallout New Vegas var ett sånt spel som min sambo sa “vi måste spela det här tillsammans, du kommer älska det”. Och oj vad rätt han hade. Historien utspelar sig i ett postapokalyptiskt landskap som är så typiskt för Fallout-serien, där tre faktioner tävlar om styret över New Vegas (som då är före detta Las Vegas). Ni kommer under er resa genom denna öppna värld få hjälpa de olika faktionerna, eller varför inte förstöra för de ni inte gillar? Det finns en otrolig möjlighet till att rollspela er ultimata äventyrare i detta ödeland fullt med fiender. Det finns massor med roliga sidouppdrag att utforska och valen ni gör i alla uppdrag spelar faktiskt roll. Släng in en hög med påskägg att upptäcka och en stor valmöjlighet i hur just ni vill spela och där har ni Fallout New Vegas i ett nötskal. Ett hett tips är att maxa karisma, för då kan ni prata er ur nästan alla situationer och bjuds lättare in till humoristiska konversationer. 

Att sitta bredvid i det här spelet är fantastiskt kul just för att det finns många valmöjligheter i hur historien kan ta sig vidare. Det var också här jag insåg att jag och min sambo har helt olika tankesätt i vilka val vi vill göra i spel. Han är god rakt igenom och jag dödar gärna bara för att bevisa en poäng. Men vi kunde kompromissa och göra lite av varje. En liten förvarning är att spelet ändå är tio år gammalt, så grafiken kan inte mäta sig med övriga spel på den här listan, men vem bryr sig egentligen? Det är inte grafik som avgör om ett spel är extra kul att uppleva från avbytarbänken.