Att spela online är som att ge sig ut i en djungel full med träsk och läskiga kryp. Jag vet inte om djungeln blir lite snårigare bara för att man är tjej, eller för att folk online helt enkelt ibland kan ha svårt att bete sig hyffsat. Jag har på senaste åren gått ifrån online-lägen för att slippa ta mig fram i den djungeln, men när Fallout 76 släpptes hade jag inget val.

Som det stora Fallout-fan jag är får jag helt enkelt finna mig i att det är fler än jag som springer runt i Appalachernas ödeland och letar vapen, ammunition och mat. Jag spelar alltid utan mikrofon, mest för att slippa interagera med andra spelare, men för ett tag sen gjorde jag faktiskt ett undantag. Jag befann mig i ett område med hög-levlade fiender, och höll som bäst på att bli uppäten av en snallygaster (eller var det en windigo?) när en för mig okänd spelare i gul power armor dödar min angripare. ”Nice”, tänkte jag och skulle bege mig därifrån innan nästa muterade djur gav sig på mig.

LÄS VÅR RECENSION: Fallout 76

Då börjar spelaren i den gula power-rustningen prata med mig, min första tanke var ”ugh prata inte med mig snälla”. Men han talade på sådan där riktigt härligt artig engelska, (tänk er Jarvis från Iron man), och frågade om jag vill ha ett vapen. Han hade gjort det själv och letat efter någon med låg level att ge det till. Efter mycket om och men lyckas jag hitta min mikrofon längst ner i en låda, och inleder en konversation med spelaren. Han berättade att han spelar på sin sons konto, och att han vill hjälpa spelare med låg level, då så många andra spelare har varit trevliga och hjälpt hans son när han var låg level.

Ödelandets hjälte

Tummen upp!

Jag blir faktiskt hjärtligt glad av att höra detta, då det gav mig hopp om mänskligheten. Det är så lätt att sitta bakom en skärm och bete sig som ett svin och slippa ta konsekvenserna av det man gör och säger. En sådan enkel sak som att hjälpa en medspelare kan göra stor skillnad för den personen, det kostar ingenting att vara trevlig, kanske döda en snallygaster eller bara fråga om någon behöver hjälp.

Hjälten i Appalachernas ödeland heter Romanater05. Har ni turen att möta honom någonstans så bjud honom på en Nuka Cola och ge honom en high five från mig.