3 minuter lästid

Tänk vad tiden gått fort, för jag tycker inte det känns som det var så länge sedan jag spelade mitt första Pokémon-spel. Då fanns det inte alls så många monster att fånga och hela konceptet var långt simplare, men oavsett hur mycket serien har avancerat under sina snart 19 år så är grundtemat det samma. Du börjar alltid som en ung och oerfaren tränare med målet att besegra alla det bästa tränarna i din omgivning och under resans gång samla på dig mängder av olika pokémon. Vad som däremot ständigt har utvecklats är världarna du spelar i, saker du kan ta dig för med dina infångade monster och inte minst antalet pokémons som nu tangerat 800.

LÄS MER: Fem sätt nya Doom kunde varit ännu bättre

Mina egna första staplande steg som tränare tog jag 2005 i Pokémon Leaf Green, som är en uppdaterade version av de första spelen från 1999. Att säga något annat än att min Gameboy Advance gick varm under många månader vore att ljuga, för en sak är säker, där finns alltid en bättre och mer sällsynt pokémon som hägrar bortom horisonten. Att spelen alltid släpps i två olika utgåvor samtidigt, med ett gäng unika monster som bara kan fås genom att byta med någon som äger den del du inte köpte, är bara ännu ett trick som ökar samlarbegäret.

Pokémon Ultra Moon

När vi nu är inne på sjunde generation av huvudspelen och otaliga spin offs så är serien faktiskt hetare än någonsin, inte minst tack vare Pokémon GO. Det är nog den främst anledningen att förra årets storsäljare Sun och Moon redan fått en uppföljare med tilläget Ultra. Och det är just denna versionen som recensionen handlar om.

Temat för Pokémon Ultra Sun och Ultra Moon är Hawaii och utspelar sig i regionen Alola, som enligt mig är den absolut mysigaste regionen någonsin i ett Pokémon-spel. Här finns precis allt som speglar den gängse bilden av USAs nyaste delstat, såsom palmer, plymdrinkar, surfare, hawaii-skjortor och mystiska gudar. Förutom det sedvanliga tillskottet av nya monster att fånga, får vi också nya Alolan-former av gamla favoriter, Ultra Beasts samt lite nya coola stridsfärdigheter i from av Z-Moves. Även själva striderna är uppiffade och kör på i samma hjulspår som storfavoriterna Pokémon X och Y.

Något som fått ett rejält lyft i Ultra är fotofunktionen som introducerades i Sun och Moon. Det som var lite trist i föregångaren var bristen på saker att göra med de foton man tagit, men nu kan du posera med valfri pokémon, zooma, byta vinklar, ändra bakgrund och dekorera dina fotos med mängder av roliga stickers och rammar. Jag älskar verkligen hela fotokonceptet, som i spelet kallas Alola Photo Club. Naturligtvis kan du dela och plåga dina vänner med ändlösa mängder av fina kollage. En annan kul nyhet är att du nu kan surfa på vågorna med hjälp av en Mantine, som inte bara är riktigt kul ut också kan generera pengar i form av en nya valuta, BP som kan bytas in mot förbättringarna av dina pokémon eller olika prylar. Hur mycket du tjänar beror på hur många tricks du hinner utföra och baseras på poängen från dina utförda våg-konster. Ett riktig kul tillskott och absolut inte bara en gimmick.

Om du spelade Sun eller Moon så minns du säkert din robotkompis, Rotom! Om du inte minns eller spelade föregångarna så lär du definitivt inte glömma honom efter att ha spelat spelet den här gången, för nu har vår lilla kompis fått en betydligt större roll. Han kan nu även ge dig en så kallad Roto Loto, om ni båda kommer varandra nära nog. Dessa lotter kan ge dig belöningar som hjälper dig i jakten på pokémon. Den största nyheten är dock att Rotom nu kan hjälpa dig i strider genom att utlösa en Z-Power, som ger dig en extra chans att anfalla med Z-Moves. Inte helt fel, då man normalt bara har en chans per strid.

LÄS MER: Ett konsolavslöjande från en svunnen era

Pokémon Ultra Moon

Där finns en hel del andra nyheter och förändringar som kanske inte är lika spektakulära, men som gör sitt till för att ge den sista finslipen på ett redan fantastiskt bra spel. Jag tänker då främst på hur mycket snabbare det går att komma igång med spelet eftersom som en del sega partier tagits bort. Ett bra exempel är att du nu får välja din första Pokémon bra mycket snabbare än i originalspelet. Slutligen så finns det nu en ”Spara”-knapp direkt när man öppnar menyn, en liten men ack så skön förändring som gör att man slipper trassla runt i undermenyer för att spara.

Frågan som nu kanske ägare av originalspelet ställer sig är huruvida det är värt att uppgradera? Om du äger spelet fysiskt så är det verkligen en bra idé att byta in mot Ultra-varianten, men att köpa spelet på nytt om du har det digitalt är kanske inte lika givet. Oavsett situationen så är det ingen tvekan om att Pokémon Ultra Sun och Ultra Moon är det bästa Pokémon-spelet någonsin och det säger verkligen en hel del när vi pratar om en så pass anrik gammal spelserie.

BETYG: 9/10