1 minuter lästid

Doom är lite av en schizofren spelserie då den låter två väldigt olika känslor frontalkrocka med varandra. Dels har du den mörka ambienta skräckaspekten men samtidigt har serien alltid genomsyrats av metal-tänk som lett till högt tempo, ultravåld, syntetiserade elgitarrer och otaliga inspirationer från det okulta. Doom är metal och musiken visar det om och om igen.

Bakom alla dessa skrikande gitarrer och trummaskiner har vi kompositören Robert C. Prince III, även känd som Bobby Prince. Han är en amerikansk kompositör och ljudingenjör som har arbetat som oberoende entreprenör för åtskilliga spelföretag där id Software och Apogee/3D Realms är de mest kända. Prince har gett musik och ljud till spel som Commander Keen, Wolfenstein 3D, Rise of the Triad, Duke Nukem 3D men mest känd är han för musiken vi finner i Doom.

Många är bekanta med ”At Dooms Gate” från första Doom. Den är lite av seriens signum och den låt som de flesta känner igen. Jag anser dock personligen att det inte är den bästa i serien utan den äran tillfaller ”Running from Evil” från Doom 2. Den är liksom ”At Dooms Gate” den musik som hörs när man börjar spela på första nivån, Entryway, men den är strukturellt mycket mer intressant eftersom den sakta stegras och bygger upp sig inför sitt grymma riviga gitarrsolo som presenterar dig sig precis när man nästan tröttnat på den skiftande huvudsakliga melodislingan.

FÖRRA VECKANS SPELMUSIK: Metal Gear Solid 4 – Old Snake

Det finns mycket att gilla här så länge man uppskattar låten för vad den är. Långa utdragna synttoner, oktavhöjningar, en ruskigt kraftfull trumma, små nyansändringar, en skön ödslig brygga före gitarrsolot. Vid första anblick kan ”Running from Evil” uppfattas som lite naken men det finns helt klart en hel del finess som gömmer sig i låten.

När det kommer till samverkan med spelet i sig föredrar jag denna melodi framför ”At Dooms Gate” av den enkla anledningen att den vågar ta tid på sig att vräka på ordentligt. Den bygger stämning mycket bättre men sätter samtidigt en tydlig markering att det är snabbt oförlåtligt tempo som gäller framöver. Sen finns det partier i Doom 1-låten som jag faktiskt rentav inte gillar. Att ”Running from Evil” dessutom spelas på nivå 15, Industrial Zone, en av Doom 2:s mest komplexa och förvillande banor gör att man har hört den extremt mycket som spelare vilket gör att den sätter sig på hjärnan.

Running from Evil – direktfrån Doom 2

En av otaliga metal-covers på samma låt


mm
Alexander Cederholm

39-årig Malmöit som snart ägnat halva livet åt föreningsliv och spelkritik. Spelens världar eggar fantasin, industrins händelser gläder och upprör, speldesign väcker tankar och dess roll i samhället engagerar. Denna bredd och eviga föränderlighet håller fascinationen stark än i dag.

All author posts