2 minuter lästid

Först och främst: jag älskar Far Cry 5. Det bekanta men ack så framgångsrika receptet som Ubisoft använt de senaste åren kombineras med en mer Bethesda:ish struktur på uppdragssystemet. Detta ger en mycket trivsam upplevelse där spelaren väljer sin egen väg mot slutmålet. Problemet med den (mer än tidigare) öppna världen är att konceptet förutsätter att du som spelare tar den väg som handlingen är skriven för, det vill säga att du träffar och hjälper spelets sidokaraktärer innan du på riktigt avancerar i handlingen. Jag skall förklara vad jag menar med detta.

För er som ännu inte spelat Far Cry 5 (vilket ni borde), låt mig förklara hur spelets progression är uppbyggd. Spelkartan har tre stora distrikt där varje distrikt styrs av en underboss. Du måste alltså neutralisera varje enskild underboss för att komma åt handlingens big bad som föga överraskande huserar i mitten av kartan.

Hur går spelaren då tillväga för att besegra dessa underbossar?

Jo, allt du gör i distrikten som kan tänkas innebära negativa konsekvenser för kulten som tagit över staden ger dig så kallade resistance points. När du samlar in poäng börjar en mätare fyllas upp med olika delmål och vid ett bestämt antal poäng låser du upp ett uppdrag där du erbjuds chansen att besegra distriktets underboss. Det mest lönsamma sättet att fylla mätaren är att genomföra en rad uppdrag kopplade till handlingen, det är dock även möjligt att fylla hela mätaren med hjälp av mindre aktiviteter såsom att förstöra egendom, rädda gisslan och så vidare.

LÄS MER OM UBISOFTS ÖPPNA VÄRLD: Assassin’s Creed Origins – du ger mig ingenting…

Häri finner vi problemet!

Eftersom spelet antar att du träffat diverse människor och börjat skapa någon form av relation till dessa karaktärer används många av dessa i handlingen och (lätt spoiler) vissa av dem blir också dödade under berättelsens gång. Jag har en bekant som berättade om hur första gången han träffade en av dessa karaktärer var när densamme blev mördad, vilket givetvis skulle haft ett berättande syfte. Det skulle bidragit med tyngd och patos. För min vän föll denna situation helt platt. Detta skedde eftersom min vän ägnat sig mestadels åt utforskande snarare än de handlingsinriktade uppdragen.

För mig är det ett mysterium att inte Ubisoft tänkte på detta under spelets utveckling och markerade några av uppdragen som obligatoriska i spelarens resa mot de olika underbossarna. Så om du inte ännu haft chansen att bege dig till Hope County och bryr dig om att uppleva någon form av handling, se då till att spela spelet på det sätt som Ubisoft uppenbarligen tänkt sig även om de inte är tydliga med att säga så.