3 minuter lästid

Få Dreamcast-spel har slukat min tid som Phantasy Star Online. Sonic Team fick uppgiften att skapa ett konsolvänligt Diablo och likt Blizzards populära PC-klassiker hade Phantasy Star Online (PSO) en minst lika beroendeframkallande gameplay-loop som gjorde det svårt att slita sig. Det var också spelet som agerade flaggskepp för plattformshållarens egen onlinestrategi.

Dreamcast kom nämligen med ett inbyggd 56k-modem som gjorde det möjligt att spela konsolspel online direkt ur lådan. Även om spel som Chu Chu Rocket hade onlineläge var det PSO som skulle demonstrera att Sega tog onlinespelande på allvar, och det skedde i samband med att PSO släpptes tidigt 2001 här i Sverige.

FLER SPECIELLA STUNDER: Enkelriktad relation i Silent Hill 4

Jag älskade verkligen det här spelet. Idag kan det ses som lite naket med sina fyra världar och sin brist på en spännande handling, det var ju trots allt ett Phantasy Star-spel. Men det här var en best av en helt annan natur och när man väl kommit till tals med det fanns det inget av dess like för sin tid. Som en person som dessutom föredrar att se sci fi i mina rollspel passade spelets rymdestetik mig utmärkt.

Phantasy Star Online
Min HUcast-enhet. Fast Dogma var svart med röda detaljer.

Min karaktär var av Hunter-typ och av rasen HUcast. Det är även värt att påpeka att det var här mitt nick, Dogma, första gången togs i bruk på nätet. En HUcast fick även agera som min avatar på Nintendo on Net, den första spelsidan jag drev under tidigt 00-tal. Så bara av den anledningen håller jag spelet varmt om hjärtat, men även solen har som bekant sina fläckar.

Jag har ingen som helst aning hur många turer jag gjort mellan planeten Ragols olika zoner och koloniskeppet Pioneer 2. Många timmar har spenderats i sällskap med andra kolonister på planetens yta men även minst lika mycket tid gick åt till att chilla i Pioneer 2:s butiksdistrikt mellan uppdrag. Där kunderna spendera halvtimmar åt att konversera med sina partners. Jag hade skaffat mig Dreamcast-tangentbordet bara för det här syftet. Det var nytt och spännande för en konsolspelare som mig att ge sig ut på nätet, träffa främlingar, växla ord mellan expeditioner och skapa vänskapsband. Många beats spenderades online för det var då spelet sken som starkast.

Men så en dag knackar min mor på dörren och lägger en lapp i mitt knä. Det visar sig vara en räkning från Telia. Och i kategorin Internet följde siffran 3654 SEK. 

Jag stirrar på lappen och ser sen upp mot min mor. Hennes ansikte uttrycker inte ilska. Hon säger inget utan bara ser på mig stint. Om en enda stor suck kunde symboliseras med ett ansiktsuttryck så hade det sett ut som min mors anlete den dagen.

Jag förstod då att jag och min medbrottsling (min lillebror) blivit ertappade. Att vi ens var så dumma att vi inte trodde att vår online-aktivitet inte skulle synas efter ett kvartal var bara ren ungdomlig idioti och naivitet. Nu satt vi där, två tonåringar med knappa ekonomiska tillgångar med en skuld stor som en spelkonsol.

Detta hade vi lyckats tillskansa oss genom otaliga “hemliga” timmar över ett 56k-modem. De av äldre årsmodell vet att man förr aktivt behövde sätta på modemet via sin PC. Det följdes av det där ikoniska elektroniska knasterskrikandet som 80- och 90-talister känner till alltför väl. Varje gång som jag och min bror knäppte på modemet i hemlighet var vi livrädda att våra föräldrar skulle höra tjutet och förstå att vi kopplat upp oss på nätet. Vad vi inte tänkte på var att vi samtidigt gjorde väsen på ett annat mer dokumenterat sätt.

MER OM DREAMCAST: Veckans fråga #44: Vilket är ditt favoritspel på Dreamcast?

Phantasy Star Online lanserades ett halvår före vår lägenhet blev med bredband. Vi var en av de där lyckligt lottade som bodde i de HSB-hem som utrustades med riktigt bredband som en del av bostadsrättsföreningens Bolina-initiativ. Att få bredband var som en skänk från ovan och i synnerhet efter man redan betalat det ultimata priset några månader tidigare.

Mina många timmar i Phantasy Star Online blev en dyr historia, men när räkningarna väl var betalda genom arbete hemma, sparade veckopengar och fortsatt reklamutdelning har jag i alla fall kvar den här berättelsen 20 år senare. Ja, den och alla minnen från min tid på Pioneer 2 såklart.