3 minuter lästid

Ezio’s Family är huvudtemat som inte är ett huvudtema. Assassin’s Creed-serien startade i 2007 med första spelet i det som nu innefattar tio officiella huvudspel och en myriad inofficiella spel, mobilspel, onlinespel och böcker. Första Assassin’s Creed handlade om Altaïr, en lönnmördare i 1100-talets heliga land som är inblandad i ett hemligt krig. Sekten som Altaïr tillhör, Assassinerna, är i kamp mot Tempelherreorden, i en filosofisk dispyt om frihet eller kontroll är bästa vägen mot fred och välgång för världens folk. Spelet, löst baserad på boken Alamut av Vladimir Bartol, blev en succé, ett smygigt actionäventyr med bra kontroller och en engagerande historia som vävde in och ut ur dåtid och nutid där dagens assassiner och tempelherrar använder ny teknik för att gräva fram svar på uråldriga hemligheter.

FÖRRA VECKANS SPELMLODI:Wonderboy in Monster – Monster Land

När Assassin’s Creed II kom två år senare hade vi förflyttat oss nästan 300 år framåt till tidiga renässansens Italien. Ezio Auditore da Firenze är en ung adelsman som lever livets glada dagar i Florens. Han dricker, slåss, ställer till otyg med sina vänner och jagar tjejer. Allting kommer till ett abrupt slut när hans familj blir inblandad i Pazzikonspirationen. Ezio undviker med näppe att bli tillfångatagen med resten av männen i hans familj, genom att helt enkelt springa ett ärende när de blir arresterade. De döms till döden, och Ezio blir själv vittne till deras död genom hängning på torget. Detta är det Ezio’s Family handlade om från första början.

Auditore-familjen, inför deras död genom hängningStycket är gripande, alltifrån den enkla melodin till orkestreringen, och den fantastiske gosssopranens stämma som bär melodins höga toner så att man kan höra ekot i Il Duomo, Florens berömda katedral. I orginalutförandet börjar det enkelt med melodin. Från en skala av D moll går melodin D-F-G-A, och upprepas med en mindre förändring D-F-G-F. Melodin går alltså upp, och sedan tillbaka för att ligga bekvämt på ett F, dur-parallellen till D-moll, i slutet, som för att vila en stund. Just D-moll är en favorittonart för filmmusikskaparen Hans Zimmer, som använde den frekvent för Gladiator och The Dark Knight, och enligt den finske kompositören Jean Sibelius var det en tonart för hjältar.

SENASTE ASSASSIN’S CREED: Sex saker som sticker ut i Assassin’s Creed Odyssey

Efter inledningen med den numera klassiska melodin kommer kören in, tillsammans med stråkar och en ensam pianoton. Gitarren gör sig hörd och pianot går över till att hålla en basgång som motvikt till stråkarna och kören. Gossopranens rena stämma nästan smyger igång, som om han stått längst bak i kören och nu sakta rör sig mot publiken. Han sjunger samma melodi som tidigare, D-F-G-A, D-F-G-F. Pianot lägger sig nu som en kontramelodi mot pojkens stämma. När den fjärde repetitionen kommer bryter han mönstret. Från D-F-G-A hoppar han en oktav. Han forsätter med D-E-F-A-D, med det sista D:et en oktav upp till. Den svävar som en fågel mot ett rosettfönster inne i Il Duomo. Jag kan se Ezio Auditore da Firenze kasta sig ut i ett klassiskt hopp från ett högt torn, som ofta händer i spelen. Det får det alltid att hisna för mig, hur många gånger jag än ser det. Efter detta går man in ett stycke med italiensk sångtext och ytterligare höga vokaliseringar, tillsammans med en diskret elgitarr. Hela tiden hör man mönstret från första början. Efter ett crescendo med alla delarna tillsammans för en mäktig final kliver alla bort och en ensam gitarr markerar melodin igen för att sedan långsamt försvinna i en fade-out.

Altaïr och Ezio
Nothing is true; everything is permitted.

I de flesta spel efter Assassin’s Creed II har Ezio’s Family-melodin figurerat i en form eller annan. Det har blivit som det inofficiella temat för serien. Det finns ett annat tema som används också, men det är som om fansen och kompositörerna är överens. Ezio’s Family är det riktiga ledmotivet. Det sorgsna och episka tillsammans är ett riktigt kännetecken på bra spelmusik. Det är en melodi som är tydlig och lätt att känna igen, och framförallt har den fångat spelarnas hjärtan. Melodin har kommit att handla om så mycket mer än Ezio’s blodsband med sin familj och sorgen efter dem. Det handlar om Ezio’s historia, brödraskap, uppoffring, arv och öde. Det handlar om en mycket större familj än Ezio någonsin kunnat tänka sig. Den familj man väljer, den man hittar, den man skapar. Alla som väljer att följa tron, the Creed, är en del av den.

Orginalet.

Versionen från Assassin’s Creed Rogue, en av mina favoriter, tack vare orgeln och flöjten. 

Versionen från Assassin’s Creed: Origins. Märk den elektroniska melodin, som representerar The Animus för mig. 

Alla versioner som figurerat i huvudspelen, från 2009-2018. 

Parano Beatmaker Remix.

Den här är en helt annan låt, men lyssna precis i början. Hör du? D-F-G-A!