2 minuter lästid

Från första stund jag startade Axiom Verge slogs jag av hur välgjort soundtracket var. Titelspåret The Axiom med sin utomjordiska känsla och tunga basgång gjorde att jag redan innan jag börjat insåg att jag var på väg att uppleva något speciellt.

Det skulle visa sig att titelspåret inte var en lyckträff utan istället hade kompositören tillika skaparen av spelet, Thomas Happ, lyckats skapa 2015:s första solida spelsoundtrack som fick mig att spetsa öronen för varje nytt smitt låtstycke som lyckades nå mina öron.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Mega Man X – Password

Det inledande “Trace Awakens” som är det första man hör när spelet börjar fortsätter i “The Axioms” utomjordiska och Metroid-esque:a stil. En genomträngande synt-slinga inspirerad av klassisk sci-fi från filmens värld är en röd tråd genom stora delar av Axiom Verge musikaliska ljudmatta. Happ har valt att låta sin musik vara i frontlinjen till skillnad från den mer ambienta Super Metroid-musiken. Bägge spelen handlar om att utforska ny mark och att vara ensam i en stor värld men där Metroid signalerar isolering med tunga och i överlag dystrare tongångar är Axiom Verge mer på språng och förmedlar utforskning genom sin inneboende utomjordiska atmosfär.

Varje ny sektor i Axiom Verge matar mig med en ny säregen komposition. Jag skulle inte påstå att Happ återanvänder titelspåret men vissa element ligger kvar för att hålla en tematisk helhet. Men då och då överraskas man av vackra piano- och synt-fusioner i “Vital Tide” och “Cellular Skies” eller de etniska tonerna i “Inexorable” som man möts av i bergslandskapet Kur.

Det är dock bossstycket “Trace Rising” som är samlingens stora pärla i mina ögon. Allt öppnar med en siren som sen direkt följs upp av spelets mest trallvänliga synt-slinga som sen bara växer och växer genom stycket. Eftersom jag spenderat mycket tid i bosskammare i Axiom Verge har jag hört denna låt en hel del, och om det inte vore för att låten är fantastisk hade jag förmodligen kastat min handkontroll i väggen under frustrerande bosspartier. Under flera tillfällen hjälpte musiken och basen mig att hålla takten under mitt frenetiska hoppande för att undgå att träffas av mina massiva motståndares eldgivning. Det är inget annat än ett mästerverk till bossmelodi som eggar och peppar på samtidigt som den belyser allvaret i situationen.

Höjdpunkten nås en minut och 15 sekunder in när det adderas ytterligare en pumpande synt-slinga som sen stannar kvar en stund som ett extra lager och tillför dimension åt stycket. Ungefär två och en halv minut in återvänder samplingen igen men nu i en mer fyllig och utvecklad form. Jag vill bara taktfullt nicka med huvudet och veva med högerarmen varje gång jag hör det momentet.

Happ bevisar att han hanterar stämningshöjande musik, att han förstår hur man förmedlar och fångar Super Metroids känsla utan att rakt av kopiera melodierna eller stilen, något som också går att säga om Axiom Verge i helhet.

Låten i sitt originalutförande.

Överraskande tung och fritolkande metal-version.