2 minuter lästid

För två veckor sen överraskade Undertale-kreatören Toby Fox oss all genom att smyga ut en munsbit till spel kallad Deltarune. Exakt vad Deltarune kommer bli i slutändan verkar inte ens herr Fox veta men det var hursomhelst kul att se något nytt från honom då det gått tre år sen Undertale debuterade med stor framgång.

Jag har av någon anledning inte tagit upp Undertale-musik i Veckans spelmelodi ännu, och nu när Deltarune dök upp kändes det mer kul och aktuellt att lyssna på hans nya kompositioner snarare än de jag redan lyssnat sönder på. För som många vet och håller med om är musiken i Undertale ren och skär awesomeness. Det är förmodligen en av senare års bästa retro-inspirerade soundtrack.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Terranigma – Dark Side Field

Under Deltarunes få speltimmar har Fox lyckats klämma in rätt många nya strålande kompositioner. Field of Hope and Dreams och Scarlet Forest sticker ut lite men det är som vanligt spelets stridsteman som stjäl showen i herr Fox spel, Deltarune är inget undantag. Faktum är att det finns hela tre bra kamplåtar. The World Revolving och Chaos King är bägge två lysande, men inget fick det att spritta i fingrarna som Rude Buster, spelets huvudsakliga stridsmusik.

Varje gång en fight var på G var det stört omöjligt att inte ryckas med i den jazziga rytmen, nicka på huvudet och fingertrumma vilt längs bordskanten. Det agerade som perfekt uppvärmning före en batalj. Det är en förhållandevis kort musik-loop men naggande god. Melodin sätter sig omedelbart på hjärnan och sitter sen där i timmar efteråt. Det är nästan så man vill leta upp fiender bara för att höra det där supersköna introt om och om igen. En annan stark aspekt med det här stycket är den sköna basgången som verkligen kommer till sin rätt i olika remixer som jag bjuder på i slutet av artikeln ikväll.

Det är bara att konstatera att Toby Fox fortfarande behärskar konsten att skapa dansanta och medryckande speltoner. Man kan höra att han utvecklats som musiker sen Undertale men det är samtidigt fortfarande samma gamla bekanta tongångar som bidrog att vi blev kära i Undertales märkliga men charmiga värld.

Originalet direkt från spelet. Man kan dock alltid räkna med mängder av fan-covers med ett sånt följe som Toby Fox har. Communityn levererade med råge som ni kan höra nedanför.

Jag upplevde Rude Buster som väldigt jazzig och det lyfter denna version fram väldigt bra.

Man kan alltid räkna med att det finns en och annan metal-cover. Den här tillhörde bland de bättre.

Det här var skönt rivigt och dansgolvvänligt! Om tolkningen bara hade haft aningen mer variation hade den haft en garanterad plats i min musikspelare. Sjukt bra version som dunkar på rejält med bas och glada synt-ljud.