2 minuter lästid

Under helgen som gick besökte jag Joystick 11.0 och såg Malmö symfoniorkester spela spelmusik i vårt kongress- och konserthus, känt som Malmö Live. Vi som gått på några av dessa konserter är väl bekanta med Last Ninja eftersom ett låtstycke, det legendariska The Wastelands, från det ursprungliga spelet har spelats under nästan varenda konsert under de tidiga åren. Dock inte denna helg, men det fick mig att tänka på serien.

Det är en av de mer kända låtarna i Joysticks återkommande Commodore 64-medley. Men det är vanligtvis alltid det första spelet som får all uppmärksamhet så jag tyckte det var dags att ge uppföljarens musik lite uppskattning och kärlek för den är minst lika bra.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Resident Evil 2 – The First Floor

Vi talar väldigt sällan om Commodore här på Player 1 men det betyder inte att vi inte hyser känslor för de gamla speldatorerna. Last Ninja 2: Back with a Vengence gavs ut 1988 är utvecklat av System 3 och designat av samma människor som gjorde originalet, nämligen Mark Cale och Tim Best. Musiken däremot är inte komponerad av Ben Daglish denna gång utan istället fick kompositören Matt Gray uppgiften att ge toner åt Last Ninja 2.

Man kan höra tydliga skillnader mellan de två spelens musik. Originalspelet var inspirerat av österländska stilar och toner medan Last Ninja 2 har ett betydligt mer modernt, filmiskt och rentav rockigt soundtrack. Det reflekterar att spelet flyttat händelserna över havet till New York. Musiken känns även mer komplex, mångfacetterad och experimentell än den i originalspelet.

Här har vi då musiken från spelets Central Park-nivå som omedelbart fångar ens uppmärksamhet med sin kväkande busiga slinga som sen snabbt får sällskap av snabba trummor. En och en halv minut in kommer en minnesvärd paus med en uthållig flöjt och syntiga nedslag och rappa trummor. Efter detta återgår melodin till det normala för att sen omedelbart börja förvanskas och övergå till ett skränigt och melodiöst elgitarrsolo. Och det är långt ifrån det enda melodin har att erbjuda då det är ett maffigt musikstycke på nästan sex minuter som aldrig slutar att variera sig.

Musiken var inte heller det enda som var lyckat utan Last Ninja 2 blev en enorm kommersiell succé för spelstudion. Enligt Mark Cale sålde spelet 5,5 miljoner exemplar på enbart Commodore 64. Om man samtidigt tar i beakt att Commmodore 64 fanns i omkring 20 miljoner hushåll vid den tidpunkten innebär det att en fjärdedel av alla Commodore 64-ägare köpte och ägde Last Ninja 2, en smått fenomenal siffra för sin tid.

Då är ni välkomna att traska in i Last Ninja 2:s tolkning av Central Park och ta del av musiken som ljuder från den gröna oasen i New York.

Fastloaders har gjort en metal-cover på låten.