2 minuter lästid

Underbart! Gammal hederlig monokrom grafik!

Fascinerande ändå, att något så fult samtidigt kan vara så vackert. Det här ser precis ut och känns som att spela ett gammalt Game Boy-spel. På den första Game Boy:en. Ni vet den där gråa som såg ut som en tegelsten.

Precis som det låter handlar Awesome Pea om en fantastisk liten ärta. Den kan nämligen inte bara röra sig fram och tillbaka, utan kan också hoppa och – håll i hatten – dubbelhoppa. Dessa förmågor använder den sig av för att navigera hinder och väja för snurrande sågklingor, spikbeklädda ytor, flygande dödskallar och grodor som blåser bubblor. Allt medan den tar sig igenom olika terränger och samlar mynt och ädelstenar längsmed vägen.

Awesome Pea är ett kärleksfullt vykort till den gamla skolans spel. Dör du får du börja om från början. Du får göra försök på försök tills du klarar av det eller ger upp. Det påminner i mångt och mycket om Super Meat Boy. Eller i alla fall om de Game Boy-inspirerade bonusbanorna från det spelet. Bland likheterna finns att kontrollerna känns mycket precisa, att när du dör har du bara dig själv att skylla, och såklart även sågklingorna. Exklusivt för Awesome Pea är dock att du själv kan välja om du vill krydda din upplevelse genom att aktivera dels ett tjockskärmsläge som skapar illusionen av en välvd skärm och dels ett charmigt VHS-kassett-flimmer.

Under tiden som du styr den fantastiska ärtan får du sällskap av retrohärlig bit-musik i tempo som matchar din framfart. Musiken är inte bara peppande, den börjar heller inte om när du dör. Istället tuggar den på som om ingenting hade hänt och ger en känsla av sömlöshet som gör det till en självklarhet att fortsätta spela och försöka igen. Skulle du klanta dig längs vägen kan du också med ett enkelt knapptryck starta om från början på banan.

LÄS MER: Feudal Alloy fick mig att upptäcka utmaningens värde

I grund och botten är Awesome Pea inte så varierande i sin bandesign. Men trots att du snabbt lär dig hur de olika hindren fungerar slutar spelet aldrig vara utmanande. Vissa banor kräver ett tjugotal försök och vissa bara ett par stycken. Att samla alla mynt och diamanter på varje bana erbjuder dessutom en liten extra sporre för den som inte tycker att plattformandet är tillräckligt. Mig veterligen får du ingenting för att samla allihop annat än en liten egoboost – eller kanske en achievement om du spelar på PC – men för mig räcker det gott och väl.

Till min stora förtret är spelet ganska kort. Beroende på hur snabbt en klarar av de 30 olika banorna erbjuder Awesome Pea på sin höjd ett par timmars underhållning. Vill du inte att det ska ta slut för fort bör du med fördel spela det i korta stötar, eller munsbitar om man så vill. Eftersom jag spelat detta på Switch kan jag vittna om att det passar perfekt som handhållen underhållning på valfritt, kollektivt färdmedel – hett tips!

Sammanfattningsvis är Awesome Pea jämförbart med ärtorna vid sidan av en välkomponerad maträtt. Som en del i ett större sammanhang skapar de tillsammans med de andra ingredienserna en smakrik helhet som gör dig nöjd och belåten. Men medan ärtorna nätt och jämt klarar att stå på egna ben tar de tyvärr slut fort och ger således bara kortvarig njutning.