2023 går till historien som ett av de mest frekventa spelåren när det kommer till ren kvantitet, och kvalitet med för den delen. Under 2023 fanns det något för alla! Stora upplevelser avlöste varandra på löpande band och det är knappt så man hunnit återhämta sig innan ett nytt späckat år står för dörren. Innan januari ens är slut har dundeltitlar som Prince of Persia: The Lost Crown, Tekken 8 och Like a Dragon: Infinite Wealth redan hunnit äntra våra digitala spelhyllor.Blir du därför lite osäker på vad som händer under 2024? Var inte orolig, vi på Player One är redo att ta hand om dig.

Syftet med denna text är att lista de hetaste titlarna under året, utan inbördes ordning, som vi på redaktionen ser mest fram emot. Här kommer givetvis de titlar som fångar mest blickfång att tas upp, men även mindre förmodade pärlor till indiespel förtjänar sin tid i rampljuset. Vi blandar högt och lågt, sött och surt, stort och litet i en kavalkad av ren spelglädje. Vi är här för att inte bara guida dig utan vi är även här för att ge dig tips om saker du kanske inte redan hade koll på.

Så luta dig tillbaka, häll upp något gott att dricka och häng med på en resa från öst till väst i jakten på nästa stora spelupplevelse. Vi lovar dig att 2024 inte kommer göra dig besviken, tvärtom så finns det här något för alla smaker, precis som det ska vara!

Final Fantasy VII: Rebirth (29 feb)

Hur är det ens möjligt att spelat Final Fantasy VII: Remake och inte vilja återvända till Midgar-stadsgränsen för att veta vart denna omtolkning av Final Fantasy VII-universumet kommer att ta oss? Ursprungsäventyret i sig vet vi redan är en episk strapats som hållit måttet i snart 30 år men det som Square Enix gör för att leka med formulan är magkittlande spännande.

Jag ser fram emot Chocobos, Cid, Vincent, Golden Saucer, Junon och såklart allt som sker runt Nibelheim, Cloud, Sepiroth och Tifa. Världen har vikt ut sig och jag är extremt redo att med Buster-svärdet i högsta hugg ge mig i kast med lite högklassigt rollspelande från mästarna.

Suicide Squad: Kill the Justice League (2 februari)

I nuläget finns det inte mycket som indikerar att Suicide Squad kommer ta över världen när det släpps i februari. Ska vi vara helt ärliga finns det inte mycket som säger att det ens kommer vara bra alls, men trots det kan jag inte låta bli att längta efter spelet. Om vi lägger tveksamma användargränssnitt, ett till synes rörigt stridssystem och eventuellt enformig uppdragsstruktur åt sidan så är det ändå Rocksteady vi talar om. Ett Rocksteady som spenderat större delen av nio år på detta äventyr och som vid upprepade tillfällen visat oss att de är mästare på att fylla sina spelvärldar med välgjorda berättelser, stora som små. Dessutom känns spelets premiss alldeles klockren där skurkarna behöver rädda världen genom att förinta ett gäng löjligt namnkunniga superhjältar. Nej, här väljer jag att sätta mig på den soliga sidan av bussen och uttrycker mig försiktigt optimistisk.

Princess Peach: Showtime! (22 Mars)

Nu är det dags för Princess Peach att stå i rampljuset, bokstavligt talat. Det gör mig alltid glad att se Nintendo utforska olika genrer av spel med olika karaktärer. Luigi fick en Nintendo:fierad Resident Evil och nu får Peach en egen titel att kalla sin egen. Med tanke på det förra spelet som hade Princess Peach var huvudkaraktären, hade en del… ifrågasättande designval så ska det bli kul med lite innovation. Från vad vi har sett än så länge ser det ut att bli spännande att se vilka kostymer, roller och power ups som Peach kommer att få.

Är ju redan nu sjuk sugen på att sy flera av hennes dräkter. 

Flock (2024)

Känn hur det är att vara fåraherde men där du istället för får vallar runt magiska flygande väsen som bäst kan beskrivas som fåglar medan du utforskar och upptäcker en ny spännande värld. Du behöver inte ens vara ensam på färden då Flock uppmuntrar co-op.

Jag får rejäla Flower-vibbar från Flock, men här är blomsterbladkvasten utbytt till ett bihang av bjärt färgade fantasifåglar. Bakom det hela har vi Richard Hogg som tidigare skapat och designat spel som Hohokum, I am Dead och Wilmot’s Warehouse. Det är inte helt vilt att kalla honom en brittisk Keita Takahashi då de två har både estetiska likheter och en fallenhet för lite säregen speldesign. Jag har alltid tyckt att Hoggs spel haft mycket charm så därför har jag haft Flock i min kikare ett tag nu.

Senua’s Saga: Hellblade II (21 maj)

Ett tema i denna lista ser ut att vara uppföljare som får mig att vilja spela färdigt första spelet i serien. Hellblade II är på många sätt ett spel som hade gjort mig nyfiken helt på egna meriter med sitt höga produktionsvärde och ögonbrynshöjande narrativ. Det som dock gör mig taggad på riktigt är det faktum att spelet sakta men säkert blivit ett potentiellt flaggskepp för Microsoft och Xbox. 

Med alla ekonomiska muskler som Hellblade II har bakom sig går det knappast låta bli att se det som Xbox svar på The Last of Us. Det här måste bli bra och jag tror så kommer bli fallet.

The Plucky Squire (2024)

Kan det här vara spelvärldens största revolution sedan Super Mario Bros. släpptes för snart 40 år sedan? Nej, såklart inte. Men lekfullheten som The Plucky Squire visade upp för snart ett år sedan har vi inte sett på ett bra tag i en spelvärld fylld av pang pangande AAA-spel.

För den som har missat så är The Plucky Squire en rollspelsliknande plattformare som rör sig i både 2D och 3D. Hur går det till? Tänker du. Jo, vår protagonist, Jot, kan nämligen röra sig både in och ut från skrivna världar. Så den bok han inleder spelet i kan han sedermera lämna för att undersöka det rum som boken ligger i. Det här var något som vi såg redan i Super Mario Odyssey, men här har man tagit konceptet till en ny nivå och vridit upp kreativiteten till max. Jag förväntar mig fler banbrytande idéer, storslagna aha-upplevelser samt en lagom gripande berättelse i det här vuxet barnsliga spelet som är tänkt att släppas någon gång under 2024.

Silent Hill 2 – Remake (2024)

Jag växte inte upp med TV-spel, och det gör är att jag försöker komma ikapp med många av spelvärldens klassiker. Detta är ibland svårt då många spel ligger på äldre konsoler och därför är remakes och remasters fantastiska för någon som mig. Silent Hill 2 är ett spel som jag länge velat spela men som jag bara inte getts chansen till. Efter de fantastiska remake-utgåvorna av Resident Evil-spelen så är jag glad över att se att Silent Hill kommer få samma chans och så att  jag äntligen kan lägga vantarna på denna spelserie. 

Ju mer speldesign och grafik förbättras blir dessa survival horror ännu läskigare att spela. Jag har en känsla av att P.T var en dröm om hur ett nytt Silent Hill-spel skulle kunna se ut så finns det goda möjligheter att skrämma slag på de som inte spelat Silent Hill 2 från 2001 än.

Pacific Drive (22 februari)

Du har fastnat i ett inhägnat och avspärrat område där verkligheten själv kan kollapsa så din enda lösning är att utrusta din bil till tänderna, leta upp den utrustning du behöver för att fly järnet, ett försök i taget. Pacfic Drive är nämligen en rogue-lite där du behöver spela om och om uppdrag för att uppnå dina mål. Det var ett tag sen denna genre lockade mig men sätt mig i ett högoktanigt biläventyr så går jag med på det mesta.

Det som verkligen börjar locka mig är hur taktilt och fysikaliskt spelet verkar bli. Man har verkligen mycket kontakt med sin bil och tar hand om den på ett högst handgripligt sätt som både känns i händer och själ. Utvecklarna verkar ha förstått vikten och hur en slentrianmässig handling kan göras intressant om detta känns rätt. Jag hoppas innerligt att saker just gör det när Ironwood Studios känner sig redo att släppa oss in i den olympiska undantagszonen.

Avowed (hösten 2024)

När Obsidian kom ut och meddelade att Avowed skulle bli deras svar på Skyrim var det egentligen det enda jag behövde höra för att kunna addera spelet till den växande önskelistan. Nu verkar inte Avowed bli riktigt så öppet som Bethesdas episka äventyr utan kommer istället likna upplägget vi såg i The Outer Worlds med större tätbebyggda områden fulla med intressanta platser, människor och berättelser. Även om öppna världar alltid är trevligt kan detta nog vara ett upplägg som passar Obsidian bättre. 

Min känsla är att ett öppet Avowed hade riskerat bli utspätt och tomt medan denna varianten tveklöst kommer vara sprängfylld med härliga val och konsekvenser, betydelsefulla karaktärer och genomtänkta uppdrag. Obsidians svar på Skyrim lät väldigt trevligt, The Outer Worlds i fantasy-tappning låter inte så tokigt det heller.

Mario vs. Donkey Kong (16 feb)

Pusselspel har alltid legat mig varmt om hjärtat. Att luta sig tillbaka, låta hjärnan göra sitt och sedan få en belönande känsla att fullständighet är en kick jag gärna söker mig till. Därför spärrades mina ögon upp lite extra när jag såg att det klassiska GBA-spelet Mario vs. Donkey Kong skulle få en remake till Nintendo Switch. 

Snygg grafik, traditionella karaktärer och hopplöst gameplay verkar alla samspela i en härlig symbios. Och som vanligt när det kommer till Nintendo behöver vi inte vänta länge från trailer till lansering. Redan i februari är det dags att pussla sig fram bland förmodat väldesignade plattformar.

Helldivers 2 (8 februari)

Originalspelet var en väldigt schysst Diablo-inspirerad loot-shooter med medföljande klassiskt perspektiv. Nu när det vankas uppföljare svänger kameran in bakom spelaren vilket kommer ge nästa helvetesdykning en väldigt annorlunda känsla. Och allt skriker dessutom Starship Trooper i presentation och känsla.

Första spelet blev känt framförallt som en kul co-op-actionrökare och tvåan tummar inte på denna fyrafestupplevelse då det ser röjigt och fartfyllt ut även denna gång.

Banishers: Ghost of New Eden (13 februari)

Det råder ingen tvekan om att Dontnod har många strängar på sin lyra. Studion som är mest kända för sin Life is Strange-serie har även det blodtörstiga rollspelet Vampyr och det nyligen lanserade klättringsäventyret Jusant på sitt CV, och nu är de i farten igen. Banishers beskrivs som ett actionrollspel när spelaren kontrollerar två sammanlänkade spökjägare genom en till synes gripande berättelse. Dessutom verkar jag kunna byta mellan dem när jag vill med ett enkelt knapptryck, bara en sådan mekanik är tillräckligt för att jag ska bli nyfiken.

Braid: Anniversary Edition (30 april)

Jonathan Blow blåste in som en vårvind och vände upp och ner på en hel spelvärld över en natt. Prinsessan, som vi lärt oss finns på en specifik plats, var inte längre där och succén var kort därefter ett faktum. Nu, 16 år senare, släpps den uppdaterade versionen av Braid och jag får möjligheten att äntligen göra det jag inte gjorde då, att spela spelet.

Lite äldre, lite klokare och med upplevelser som The Witness, Blow efterföljande spel, i bagaget är jag redo att äntligen ta mig an ett av världens mest framgångsrika indiespel genom alla tider. Tidsskiftande pussel på plattformar i en suggestiv design är en tidlös idé. Snart får även jag uppleva det på riktigt.

Kingdom Hearts Missing-Link (2024)

Vore det ett äkta spel inom Kingdom Hearts-serien om det inte bytte plattform minst en gång vartannat spel? Nej, är svaret på den frågan. Som en person som kanske lagt lite för mycket tid på att spela den här serien, läst lite för mycket fanteorier och gråtit över hur förvirrande Xehanorts planer är så kan jag samtidigt inte hålla fingrarna i styr när ett nytt spel i serien släpps. 

Fördelen med att spelet ligger på iOS och Android är att det ligger i min bakficka. Jag ser fram emot att se vad för lore som gömmer sig i det här spelet och hur mycket av det som kommer att ha bonus betydelse i Kingdom Hearts 4, när nu det kommer ut vill säga.

Europa (16 april)

Världen behöver fler utforskande spel av det mysigare slaget och Europas öppna landskap i kombination med din raketryggsäck ger dig möjligheterna att propellera dig genom miljöerna medan du tar in Jupiter-månens terraformade skönhet.

Här har vi ett spel där Journeys känsla för äventyr och Studio Ghiblis öga för det estetiska möts upp för en vacker dans. Europa ser mediativt, utforskande, pussligt och äventyrligt ut. Det är inte bara en färd att förstå och lösa månens många hemligheter utan även en inre resa om att växa upp själv.

Dragon’s Dogma 2 (22 mars)

Jag vet egentligen ingenting om Dragon’s Dogma som serie, därför är det så intressant att jag känner denna hype inför spelets release. Ett svulstigt RPG med högfärdigt språk och svår combat i öppen värld fylld av stora monster och drakar? Sign me up!

Det första spelet har i alla fall fått någon form av kultföljning vilket även tvåan ser ut att kunna repetera. Snacket går varm i både forum och sociala medier om denna särskilda upplevelse. Jag är inte sämre än att jag också sätter mig ner försiktigt i båten och långsamt glida ner mot vattenfallet. Mars är på förhand en fullspäckad rollspelsmånad.

Brothers: A Tale of Two Sons Remake (28 februari)

Är det okej att vara lite sugen på en remake av ett spel jag aldrig spelat? Om inte får ni ringa spelpolisen för jag erkänner mig skyldig. Jag har försökt starta igång Brothers vid flera tillfällen och har varje gång blivit imponerad över spelets unika upplägg där jag styr två karaktärer samtidigt med varsin styrspak. Tyvärr har jag även vid varje tillfälle tappat spellusten efter bara en liten stund. Fråga mig inte vad det beror på, men har vi tur kan det var just en remake som behövs för att jag ska spela igenom Brothers i sin helhet. Alternativt är det vad som behövs för att vilja ta sig igenom originalet, för att sedan jämföra de bägge versionerna.

Indiana Jones and the Great Circle (hösten 2024)

Det var verkligen inte igår som spelbranschen såg ett nytt Indiana Jones-spel. Det senaste av någorlunda kvalitet var LEGO Indiana Jones från 2009 och innan dess måste vi backa bandet ända bort till 1992 och peka-klicka-äventyret Fate of Atlantis.

Det finns så mycket potential i Indianas värld. Den skriker att bli utforskad i spelform men trots detta har få tagit chansen. The Great Circle verkar vara Todd Howards lilla hjärteprojekt som han satt svenska Machinegames på som ligger bakom de två fantastiska moderna Wolfenstein-spelen.

Visst ska de erkännas att förstapersonperspektivet inledningsvis överraska lite men ju mer jag tänker på det så känns det som rätt beslut för det få spelet att verkligen sticka ut. Hade det varit ännu ett tredjepersonperspektiv så hade jämförelserna med Tomb Raider och Uncharted varit oundvikliga. Indiana och LucasArts får skylla sig själva att de väntade så länge att markera territorium. You snooze, you loose, eller åtminstone får man anpassa sig och tänka om. Nu slipper vi som sagt jämförelserna och kan döma Indiana-strapatsen på egna meriter.

No Rest for the Wicked (2024)

Ori and the Blind Forest samt uppföljaren Will of the Wisps är två spel som fått mina tårkanaler att fyllas till bredden. Mycket tack vare den otroligt tighta kontrollen och den löjligt vackra grafiken, såklart. Men det som tveklöst gjort störst avtryck på mig är spelets berättelser som gått rakt in i hjärtat och vridit ur den som en våt trasa tills man ligger ensam i en pöl på golvet. Jag förväntar mig inte samma avtryck från No Rest for the Wicked, men om Moon Studios kan närma sig ens en bråkdel av vad de åstadkom förut ser det här bra ut på förhand. 

Borta är i alla fall 2D-plattformandet och inne är ett isometriskt Diablo-liknande action upplägg. Grafiken ser strålande ut, karaktärerna har massvis av personlighet och musiken lyfter allt en ytterligare nivå. I nuläget är det svårt att veta var spelet är på väg, men om trailern som släpptes under The Game Awards ger oss en fingervisning så är jag beredd att slita åt mig hela handen.

Paper Mario: The Thousand-Year Door (22 juli)

Jag tror jag råkade skrämma mina stackars grannar när jag såg att Paper Mario: The Thousand-Year Door skulle landa på Nintendo Switch. Detta som många andra spel är ett som jag länge velat spela. Det att ett klassiskt Gamecube-spel som nu kommer att kunna upptäckas av en ny generation. Det är ett så annorlunda Mario-spel och ger oss som inte är superintresserad av de klassiska plattformsspelen chansen att interagera med karaktärerna och de häftiga kungadömena när en mer lockande genre presenteras.

Resistor (2024)

När spelbranschens tungviktare inte vill slå mynt av arkadracinggenren så är det upp till mindre studios att visa att det är en subgenre värd att experimentera med. Just Resistor är något så ovanligt som ett story-tungt arkadracingspel med rollspelselement.

Sätt dig i förarsätet som Aster som vill ge ett bättre liv till sig själv och sin sjuka mamma genom att vinna en plats innanför stadsmurarna. Detta genom ett våldsamt folkrace som överheten innanför stadsmurarna satt upp för att hålla pöbeln i schack.

En väldigt schyst look, en öppen ökenvärld, rebellisk anda och vilda race med mentaliteter från allt från F-Zero och Burnout gör att Resistor kan bli något alldeles speciellt när de beslutar att brumma in i våra liv.

Alone in the Dark (20 mars)

Eftersom jag nyligen insett att jag visst är tillräckligt modig för att spela skräckspel så länge jag tillåts använda skjutvapen har jag börjat öppna ögonen lite mer för just den genren. Jag har ingen som helst relation till Alone in the Dark-serien men med tanke på hur kul jag haft det senaste året med spel som The Callisto Protocol, Alan Wake II och remake-versionerna av Resident Evil 4 samt Dead Space borde jag ju rimligtvis vara ganska taggad på detta också. 

Dessutom känns detta som en perfekt startpunkt när Alone in the Dark sägs vara en nytolkning av originalet från 1992. Spelet plockar även ytterligare pluspoäng genom att sätta den briljanta David Harbour i huvudrollen. Kan ju knappast gå fel.

Star Wars Outlaws (2024)

En av mina favoritlicenser (Star Wars) möter en av mina favoritutvecklare (Massive) som har gjort en av mina favoritserier (The Division) och kommer förhoppningsvis ha kraften på sin sidai när de får chansen att tolka galaxen långt långt borta.

En cover-based shooter med en råball protagonist som har ett gulligt djur i sin ägo samt en sexig robot som hjälpreda måste ju innebära succé, tänker jag. Den första trailern var åtminstone storartad med intensivt gameplay, smakfull grafik och ett soundtrack som är precis sådär Star Wars-svulstigt som man vill ha det. Alla berättelser som inte innefattar ljussablar brukar ha ett annat djup, så upplever åtminstone jag det. Star Wars Outlaws har enorm potential, nu är det upp till Malmöstudion att leverera.

Militsioner (2024)

Udda grejer är alltid kul och få saker är så udda som ryska Militsioner som Alexander mer utförligt berättat om i en helt egen text. Du har hamnat i en liten stad och ditt mål är att ta dig därifrån men i din väg står det en kilometerhög poliskonstapel som vakar över samhället och han har bestämt sig för att inte låta dig lämna. Försöker du tar han några bastanta kliv in i staden, sträcker sig ner och lyfter upp dig med fingertopparna följt av en luftfärd man sent ska glömma.

Därför blir det din uppgift att klura och pussla fram flyktlösningar utan att denna bjässe uppdagar och sätter stop för dina planer. Det intressanta i kråksången är att det även går att kommunicera med denna titan iklädd polisuniform så allt är kanske inte så svart och vitt som det kanske inledningsvis ser ut.

Rise of the Ronin (22 mars)

Assassin’s Creed möter Ninja Gaiden i ett äventyr som utspelar sig under den japanska revolution som avslutade Shogun-eran. Behöver man egentligen motivera det mer än så?

Jag tror inte det.

Bakom spelet ligger i alla fall Team Ninja och detta blir deras första försök till att skapa en öppen värld. Använd en häst, gripklo eller glidvingar för att ta dig runt och slå ihjäl dina fiender med katanas. Detta ser på förhand mycket lovande ut, hoppas den anrika studion kan leva upp till de stora förväntningarna.

Animal Well (2024)

Om det är något spel som ger ifrån sig vibbarna att att leka och omstörta konventioner så är det detta surrealistiska metroidvania. Den som gillar spel med hemligheter och som har potentialen att vara mångbottnat likt Tunic och Fez så bör man hålla en laserfokuserad blick på Animal Well. Det ger verkligen intrycket av att det vill förvåna och förtjusa med sin märkliga och bedårande pixeldomän med tillhörande ekosystem där fokus verkar ligga på atmosfär, känsla och nerv snarare än hårdkokt action som annars är traditionellt inom genren.

Greedfall 2: The Dying World (2024)

Greedfall är troligtvis ett av 2010-talets mest underskattade actionrollspel och jag skäms varje dag över att jag fortfarande inte spelat färdigt det. De upprepade gångerna jag startat upp nya karaktärer har jag dock slagits av den otroligt stämningsfulla spelvärlden, den fängslande berättelsen och de djupgående rollspelsmekanikerna. Uppföljaren The Dying World, som utspelar sig tre år före det första spelet, utlovar dessutom ännu djupare rollspelsinslag och nya spännande sätt att utforska den välbekanta ön Teer Fradee. Jag tror minsann det är dags att ta Greedfall i mål nu när ett nytt äventyr väntar runt hörnet.

Skull and Bones (16 februari)

Vad är egentligen Skull and Bones? Finns det ens? Det som från början var en kärleksförklaring till båtluffandet i Assassin’s Creed: Black Flag har gått igenom helvetet, kommit ut ur det, trillat tillbaka igen och verkar nu slutligen ramla ut ur gruvan för att landa i våra spelhyllor. En öppen värld, en myriad av samlarobjekt och spektakulära mikrotransaktioner lovar att detta är ett spel från Ubisoft placerat i ett nötskal. Förhoppningsvis finns det en solid grund under ytan av utvecklingskaos. Det ska oavsett utfall bli mycket intressant att se vad som i slutändan trillar ut från Ubisofts megasatsning.

The Wolf Among Us 2 (2024)

Det är dags för oss att återigen axla rollen som tidernas mest utarbetade detektiv, Bigby Wolf. Den karismatiskt mörka protagonisten svepte in som en storm och tog inga gisslan i det första spelet om seriefigurer vi lärt oss älska genom livet. För många var det Telltales i särklass mest utmanande titel då de traditionella tolkningarna av karaktärerna plockades bort till förmån för ett dystrare dito och det är enkelt att konstatera såhär i efterhand att det även kan ha varit deras bästa bidrag i genren. Kommer uppföljaren leva upp till förväntningarna nu elva år senare? Det är något som bara framtiden kan utvisa. Jag är i alla fall glad att Telltale vågar spänna bågen igen och ge oss det vi suktat efter i så många år.

 

Little Kitty, Big City (2024)

Jag tror jag blev lite kär i det här spelet så fort jag såg första trailern. Att få spela som en liten kattunge i en storstad, hitta på bus och upptäcka den stora, kanske lite läskiga världen verkar så intressant. Efter att Stray landade galant upprätt med tassarna på våra plattformar så kanske det inte är så konstigt att längtan efter fler spel med katter i huvudrollen är efterfrågat. Jag ser fram emot ett roligt, spännande och mysigt spel där man kan se en värd från ett mer… missemysigt och marknära perspektiv. 

Holstin (2024)

Det är unket, det är mörkt och stämningen är tung när du vandrar genom Jeziorna-Kolonia för att fråga ut befolkningen om den olycksbådande röta som håller på att äta upp detta polska 90-talssamhälle.

Surivial horror-genren är inte riktigt min grej men polska studion Sonka har så många häftiga tekniska idéer att jag inte kan låta bli att snegla på denna psykologiska skräckis.

En oerhört imponerade teknisk aspekt är hur spelet är helt handritat med pixlar samtidigt som kameran är roterbar i åtta olika isometriska vinklar. Det är en aktningsvärd bedrift! Det är något som utvecklarna till synes tänker utnyttja gameplay-mässigt också. Som om inte det vore nog slår kameran dessutom över till första person när det vankas strid.

Holstin är fullt röstskådespelat på engelska men vill du ha den mer autentiska och rustiska upplevelsen slår du över språkvalet till polska.

Lightyear Frontier (mars 24)

 

När det här spelet för första gången introducerades så blev jag inledningsvis otroligt hype. Ett farmarspel med mechs?! Wow! Men sen kom farhågorna att det skulle kanske ha något tower defence- och därmed pang-pang-element i sig. Då hade det blivit som Slime Rancher och jag är tyvärr inget fan av det spelets hetsiga tempo för det går stick i stäv med vad avkopplande bondespel handlar om.

Det visade sig dock att både Framebreak och Amplifier Studio vågade låta sitt mech-bondespel vara just en tillbakalutad upplevelse i en unik miljö. Därmed är mitt intresse intakt nu när vi närmar oss Early Access-lansering.

Äntligen kan jag få spela såna där coola mech-bönder som jag såg i Starcraft men utan all risk för zerg-skapad ödeläggelse.

Black Myth: Wukong (20 augusti)

Dark Souls och övriga spel i genren har aldrig fått grepp om mig. Svårt gameplay blandat med en berättelse som kräver en examen i detektivkunskap har fått mig att studsa iväg trots att jag gett Demon’s Souls, Bloodborne och Elden Ring chansen flera gånger om. Därför är det kanske konstigt att jag känner mig intresserad av Black Myth: Wukong såhär på förhand. Och ja, jag är benägen att hålla med om det påståendet.

Men aspekten med Journey to the West väcker något till liv.

Spelet baseras nämligen på den kinesiska berättelsen som vi tidigare sett i bland andra Enslaved, ett fantastiskt spel när det väl begav sig. Det här ger mig hopp, för om man kan kombinera ett utmanande stridssystem med en historia som motiverar snarare än fördunklar så är åtminstone jag med på färden mot väst. Det är oavsett vad svårt att blunda för det som redan visats upp. Det ser, minst sagt, lovande ut.

Warhammer 40 000: Space Marine II (9 september)

Ge dig i kast med Henry Cawils favorithobby i digital form! Detta har varit ett av de spel jag haft ögonen på sistone, dels för att jag alltid fascinerats av 40k-universumet och dess estetik men också för att det ser så in i baljan snyggt ut! Detta var bland de första next gen-spelen som jag verkligen blev visuellt imponerad av. 

Svärmar av drönare fyller den krigshärjade himlen medan marken dräller av tyranider som alla går ett blodigt och squishigt öde till mötes när de springer rakt in famnen på din brutala och högresta Space Marine. Det här spelet har sett imponerade och rentav färdigt ut länge så att Focus gett Saber ända till september före release indikerar förtroende och att det här ska förbi förra spelets dubbel-A-skugga och in i de strålande solljuset som bara AAA-spel kan ge.

Det var en lista på våra mest efterlängtade spel. Nu vill vi såklart höra vilka spel ni ser fram emot mest i 2024!