3 minuter lästid

En gång för länge, länge sedan hade spelen inte bara ett enda betyg i spelrecensionerna, utan även underbetyg. Vanligtvis var de fyra: grafik, ljud, spelkontroll och hållbarhet. Hållbarhet var ett rätt svårhanterligt och svårbegripligt begrepp. I ett rollspel betydde det hur länge det tog att klara spelet, i ett fightingspel hur länge det tog innan man tröttnade på spelet. I mer konstnärliga spel kunde det snarare handla om vilket intryck som spelet gjort på spelaren. Medan spelskribenter och spelare ofta var ense om vilket betyg i grafik och spelkontroll som ett spel förtjänade, var det ofta som betyget i hållbarhet inte ens stämde med recensentens egen åsikt i recensionstexten.

Underbetyget för hållbarhet måhända ligger på historiens skräphög, men idén om ett spels hållbarhet fortsätter att påverka spelvärlden. Varje gång ett storspel ska släppas är det mängder av diskussioner och spekulationer om hur långt spelet är. Hur lång tid tar det att klara spelet? Hur många timmar? I år var det framför allt innan Spider-Man släpptes som det var en salig massa diskussioner på Twitter om hur långt, eller kanske snarare kort, spelet skulle vara. Det är inte ovanligt att recensenterna tweetar om hur långt spelet är (ibland efter frågor från fansen), och ibland går spelmakarna själva ut i förväg och berättar exakt hur många timmar spelet är. Med logiken ju längre desto bättre.

Det är dyrt med spel. 700 kronor eller mer får man hosta upp för ett nytt storspel, och de pengarna vill ingen kasta i sjön. Så tanken är att ju flera timmar spelet räcker desto mer valuta får man för pengarna – men fungerar det verkligen så? En flaska diskmedel kan man bedöma utifrån till hur många diskar den räcker. Ju fler diskar till desto lägre pris desto bättre köp är flaskan. Men kan man verkligen räkna på det sättet när det kommer till TV-spel?

Inom TV-serier pratar man om ”filler-avsnitt”, det vill säga avsnitt av lägre kvalité som inte har något med den övergripande handlingen att göra; avsnitt som enbart skapas för att fylla ut utrymme och ge säsongen nog många avsnitt. Många TV-spel lider av filler-uppdrag, uppdrag som enbart skapas för att ge spelet dessa extra Twitter-viktiga speltimmar.

LÄS MER: Kratos onödigt långa väg till toppen

Inom litteraturen försöker man alltid skriva så korta texter som möjligt. En text på tusen ord som innehåller tio intressanta tankar anses vara bättre än en text på tvåtusen ord som innehåller fem intressanta tankar. En bra text är kort och innehållsrik; en dålig text är lång och saknar innehåll. Samma sak gäller för film. Ingen vill se en film som maler på om ingenting. Men inom spelvärlden glömmer man gärna i berusningen bort kvalitén på speltimmarna när man räknar dem, som om många speltimmar på något sätt alltid är bättre än få.

Man tar de 700 kronor som spelet kostade och delar det med antalet timmar som de tog att klara spelet och försöker få fram något slags ekonomiskt svar på hur bra spelet var. Men hållbarhet har egentligen bara någon betydelse i onlinespel. Inom onlinespel spelar man samma match om och om igen, och man fortsätter så länge det är roligt. Det som gör spel som Overwatch och Splatoon 2 så fantastiska är att man aldrig tröttnar på dem. De fortsätter att vara roliga, då det alltid finns mer finesser och taktiker att lära sig. Det går alltid att bli bättre och det finns allt bättre motståndare att möta. Men spel som bygger på story eller på variation och överraskningar i spelmomenten har alltid en gräns där man tröttnar. De är bara bra så länge det sker någon slags utvecklig i spelet. Så länge det händer något.

Ingen vill köpa ett storspel för 700 kronor för att uppdaga att spelet räcker i två timmar. Det finns en anledning till att tretimmarsspel som Journey och What Remains of Edith Finch kostar under 200 kronor. Men spelar det verkligen någon roll om det senaste storspelet räcker i 35 eller 40 timmar? Kanske är det till om med bättre om det räcker i 35, så kan du lägga de där extra fem timmarna på att spela igenom Journey och What Remains of Edith Finch igen? För man kan faktiskt spela om ett bra spel om man vill ha ett par extra speltimmar – eller har alla glömt bort den möjligheten?