I begynnelsen…

… fanns bara NES med tillhörande Super Mario Bros. Åtminstone kändes det så när jag vid cirka fyra års ålder fick uppleva himmelriket på jorden hemma hos min grannkompis. Med få andra bekymmer i livet spenderades mycket av min vakna tid med att längta till nästa gång jag skulle få träffa Mario och se honom hoppa igenom färgglada världar fyllda av fantasifulla hinder. Jag var minst sagt förälskad, och det skulle dröja fyra långa år av opålitlig Commodore 64 innan jag själv fick i min ägo en Nintendo-konsol – då i form av en Game Boy.

Idag har det gått ungefär 25 år sen jag för första gången fick stifta bekantskap med det digitala medium som i folkmun kallas TV-spel. På den tiden har jag hunnit pendla in och ut ur spelandet flera gånger, men har så småningom alltid återvänt. Önskan att för en stund helt omslutas av en välskriven berättelse, ett klurigt pussel eller en utmanande boss har varit ständigt överhängande och lockat mig tillbaka varenda gång jag kommit på villovägar. Eskapism är enligt mig något vi behöver i en värld fylld av rasism, misogyni och verklighetsfrånvända politiker med dålig överkamning, och jag tror att många håller med mig när jag säger att spel är eskapism i sin finaste form.

Dock har jag inte begränsat mig till spel i mina försök att undfly den grå vardagen. När jag får tid över för mig själv väljer jag utöver TV-spel även att fördjupa mig i skönlitteratur, comics, TV-serier och film. Tillsammans med vänner blir det gärna någon form av brädspel – eller ännu mer film och TV-spel.

LÄS MER: Skrivaräventyret fortsätter

Skrivande är också något jag har haft en livslång relation med, och likt spelande har även det varit ett av-och-på-förhållande. Jag har närt ett par blygsamma drömmar om att bli författare men har aldrig riktigt gett utlopp för det. Inte förrän jag för ungefär tre år sen tog mig i kragen och började leta en vettig bloggplattform gjorde jag ett aktivt val i att låta skrivandet bli en bestående del av mitt liv. Språk har alltid varit ett kärt intresse, och något med det skrivna ordet får mig att bli lite varm inombords. Genom att bli en del av Player 1 får jag nu också äran att träda ut i offentligheten med mina tankar och åsikter. Det ska bli en väldigt kul upplevelse, och jag hoppas att ni också kommer tycka det.

Ni som läser detta och precis börjar lära känna mig kommer snart också inse att jag har väldigt svårt för att hålla mig kortfattad. Så innan den här presentationen blir mer långrandig än den redan är:

Tack så mycket! Jag ser fram emot att träffas igen!