5 minuter lästid

För att vara det sista spelet någonsin producerat av LucasArts Digital var Grim Fandango verkligen en avslutning som hette duga. Bland alla spel om fantasy, science fiction, Indiana Jones och pirater kom plötsligt något helt annat, som bröt mot alla de genrer som fanns och trampade upp en helt ny stig. Ingen som spelade äventyrsspel 1998 hade i sin vildaste fantasi kunnat komma på historien som Tim Schafer och hans team skapade.

MER OM LUCASARTS: Loom, Lucasarts glömda skatt

Grim Fandango handlade inte om vår värld, utan världen efter denna, och om korruption, kärlek och att dö en ond bråd död åter igen. Allt var baserat i mexikansk folksägner, om Dia de los Muertos, dagen på året som de döda åter igen kan besöka sina närmsta i detta livet. Med dialog som är rikligt kryddad med spanska, neo-noir still med sina rötter i femtiotalets hårdkokta deckare och nyskapande design som förde tankarna till Mexiko, var spelet ett helt nytt väsen som inte liknar något som funnits tidigare eller senare.

Manny tittar på Meches skelettben när hon rättar till sin strumpa
”Are you trying to seduce me, Miss. Colomar?”

För att föra oss tillbaka till just 50-talet är musiken fylld av storband, med framträdande blås som skräniga trumpeter och svängig dansmusik. Även det typiskt mexikanska kan man hitta här med flamencogitarrer, festivalmusik och sydamerikanska flöjter. Man tog även in ett helt mariachiband under inspelningen. Hela världen är i 3D vilket skapade en känsla av frihet medan alla filmsekvenser renderades i samma motor vilket leder till ett bra sömlöst flöde mellan spel och mellansekvenser.

MER OM 3D: Den mindre framtvingande 3D-revolutionen

Du spelar som Manny Calavera, en reseagent som i efterlivet har till uppgift att föra de döda genom dödsriket till himmelriket. Beroende på hur god du varit i livet har du olika möjligheter, där den lyxigaste varianten är ett luxuöst tåg. Har du betett som ett riktigt praktarsle får du istället en vandringskäpp med en kompass längst upp. Lycka till, för dödsriket är fyllt med intriger, revolutioner och diverse farligheter. Du kan inte bara fastna där, och inte komma vidare till himmelriket. Det finns även en slutgiltig död i denna värld genom att bli s.k. ”grodd” (”sprouted” på engelska), som får blommor att växa ur dina ben. Men det sker bara i extrema fall. Det är som om man skulle bli skjuten i vår värld.

Grim FandangoManny har fått till uppgift att berätta för sina nyligen avlidna klienter vilken resemetod som deras liv försett dem med, medan han själv betalar av en icke specificerad skuld till högre makter. När han möter den vackra Mercedes ”Meche” Colomar som levt ett fläckfritt liv men ändå blir tilldelad den mödosamma fotvandringen med den föga hjälpsamma käppen anar han oråd. Han upptäcker en komplott att stjäla biljetterna och blir inblandad i en revolutionär rörelse mot svarthandeln och bestämmer sig för att leta upp Meche och ställa allt till rätta. Helt emot sin naturligt egocentrerade natur påbörjar han nu samma resa för att nå och hjälpa henne.Grim FandangoJag minns min totala shock första gången jag spelade Grim Fandango och något helt nytt hände. Något jag aldrig varit med om tidigare i ett spel. Mitt i alltihop gjorde spelet ett tidsskutt. Ett år passerade. Det visade sig att spelet enbart utspelar på ett och samma datum men under en löpande fyra års tid, vilket i sig är ett briljant grepp. Det spinner upp en fantastisk saga med en antihjälte och hans nästan ofrivilliga resa mot upprättelse. Varje år blir inte bara historien mer komplex och engagerande utan även karaktärerna.

Redan under första året möter Manny någon som följer med honom under resten av hans resa, nämligen fartdemonen Glottis. Glottis är en enorm orange varelse som vagt liknar en massiv bulldog. Han lever för fart. Om han inte åker fort blir han dödligt sjuk. Han går med på att bli Mannys chaufför under hans sökande efter Meche. Glottis är en elementalande, och baserad på den aztekiska entiteten Xolotl, gud över eld, blixt och död. I den aztekiska tron avbildades Xolotl som en gigantisk hund. För att driva hem poängen dyker faktiskt Glottis i ett senare skede även upp i en liemankostym.

Glottis är bara ett exempel i ett persongalleri som är fyllt till bredden av väl uttänkta och karismatiska karaktärer, alla med sin egen historia, agenda och framtid. Karaktärer dyker upp, försvinner och återkommer, på väl uppbyggda sätt och följer en realistisk narrativ linje. Skrivandet är verkligen i världsklass i Grim Fandango och det är det som gör att många minns spelet med en sådan glädje än idag.

Glottis från Grim FandangoFörutom manuset är även designen i toppklass. Alla miljöer och byggnader du ser är omsorgsfullt designade i en art deco-stil, helt rätt för perioden och för spelet. Art deco är efterföljaren till art nouveau-stilen, som var väldigt organisk och böljande. Om Art Nouveau är fantasy är art deco science fiction. Trots att de delar intrikata mönster och en väldig renhet i utformningen är geometriska former mycket viktigare. Det är en arkitekturstil som växte fram under 50-talets glada dagar och har stark anknytning till framtidstro och framsteg. Du ser den överallt, från kontorsbyggnaderna till kasino, till båten, tåget och bilarna. Som strössel ovanpå detta har du det färgsprakande typiskt mexikanska. Det nästan bistra gifter sig väl med det livfulla på ett sätt som ger upphov till något helt eget. Här och där skymtar du även aztekiska influenser, i sandfärgade reliefer med tydliga bilder från den aztekiska panteonen.

Teater i Grim Fandango
Här syns både art deco- och aztekinfluenserna

Det är en av de mest unika spelvärldar som skapats, och i en period där en kreativ horisont inte var lika vidöppen som den blev efter Grim Fandango. Den öppnade dörrarna för att skapa mer unika upplevelser, som hämtade från många källor istället för några få. Märkligt nog var det också spiken i kistan för äventyrsspelens gyllene ålder. I vart fall den omgången.

Många pratar idag öppet om sin kärlek för dessa peka-och klickaspel som alltid lyste med sina briljanta historier. Äventyrsspelen motorer var inte briljant spelmekanik och därför var det just med historierna, världarna och finurlig pusseldesign de kunde vinna spelarnas hjärtan. Och det gjorde verkligen Grim Fandango. När det kunngjordes att spelet skulle komma ut i en remaster var glädjen stor bland spelare. Vid det här laget har spelet portats till tja, alla plattformar du kan tänka dig. Tim Schafer har pratat om en Grim Fandango 2 i flera år, men än så länge har vi inte sett något konkret. Man brukar säga att hoppet är det sista som dör och det stämmer ofta. Ja, såvida du inte hamnar i efterlivet med en meningslös pinne vill säga.