The Legend of Zelda: Breath of the Wild är ett mästerligt spel. Ett av de absolut bästa spel jag någonsin har spelat. Men mot slutet av spelet var det något som gnagde i bakhuvudet på mig, något som jag inte kunde sätta ord på. Inte förrän jag började spela Hyrule Warriors.

I Hyrule Warriors finns det 29 spelbara hjältar. Och även om Link alltjämt är den centrala karaktären, kan de alla sparka stjärt precis lika bra som det där spetsörat i den gröna tunikan. Även Zelda slåss som en, eh, riktig prinsessa. Lägg till att du alltid har en massa soldater av olika rang med dig, så blir stämningen en helt annan. Dessa soldater gör visserligen ingen större nytta, men de finns där i alla fall.

I The Legend of Zelda: Breath of the Wild är du väldigt, väldigt ensam. Link är den ende hjälten i hela Hyrule. Visst har vi de fyra mästerliga kämparna och Prinsessan Zelda, men de fyra mästerliga kämparna dog för hundra år sedan och Prinsessan Zelda är inlåst på slottet. Det finns inga riddare, inga äventyrare, inga soldater, inga poliser, inga superhjältar, inga krigare, inga side-kicks, ingenting. Det finns överhuvudtaget inga andra hjältar utom Link. Det tycker jag är båda orimligt och trist.

LÄS ÄVEN: Kärleken, jag och Zelda

Hade inte Breath of the Wild varit ett ännu roligare spel om man hade kunnat samla ihop ett team av hjältar, som man gör i Mass Effect 2? Om de fyra mästerliga kämparna hade slagits sida vid sida av dig i slutstriden istället för att stå i fjärran och titta på? Mycket av tjusningen i Breath of the Wild är förstås att du äventyrar ensam i en väldig, märklig och farlig värld. Men hade det inte gått att kombinera denna utsatthet och resa in i det okända med att man i slutet av spelet var ett gäng som slog sig samma för att besegra ondskan? Jag hade föredragit det slutet.