5 minuter lästid

De säger att drömmar kan bli sanna. Om du arbetar målmedvetet och ihärdigt kommer du till slut nå ditt mål. Men om vi ska vara realistiska är jag på tok för lat för att någonsin utveckla mitt eget spel, än mindre ett spel som kräver fotorealistisk grafik eller en enorm spelvärld. Därför gör jag nu en insats för att se till att just mitt drömspel får en astronomisk chans att någon gång existera, förutsatt att en skicklig utvecklare faktiskt läser detta. Det är knappast någon hemlighet att jag älskar Harry Potter och hans värld. Jag känner mig aningen tjatig nu, men det faktum att Harry Potters spelbibliotek är så pass skralt är på gränsen till kriminellt. Men för att ni ska få en bild av mitt drömspel måste vi först prata om något helt annat.

När det Grand Theft Auto-betonade polisspelet L.A. Noire släpptes 2011 var det en riktig kritikerälskling, men i mitt tycke var det på tok för få som faktiskt spelade det. När man hamnar i kläm mellan Red Dead Redemption och Grand Theft Auto som Rockstars tredje hjul är det kanske inte jättekonstigt att spelet blev utan någon uppföljare, även om jag personligen gärna hade spelat ett L.A. Noire 2. Men jag tycker vi håller kvar tanken på ett ambitiöst polisspel i en öppen värld och adderar dessutom en nypa magiskt pulver. Då börjar vi närma oss mina vildaste drömmar.

För de som inte känner till upplägget i L.A. Noire var det ett Grand Theft Auto på andra sidan lagen. Istället för att råna banker och mörda oskyldiga människor hade du istället uppdraget att utreda brotten och fånga de skyldiga. Under spelets gång kunde du bli befordrad och behandlade det mesta från trafikbrott till mordbränder, samtidigt som en kuslig seriemördare utgjorde spelets genomgående handling. Allt detta tog plats i 1940-talets Los Angeles. Det var en intressant spelidé som istället för stora explosioner och bilstölder fokuserade på insamlandet av bevis och en imponerande ansiktsanimering där spelaren kunde avgöra om den misstänkta talade sanning eller ej. Det är denna spelidén jag vill plocka med mig, och även om handlingen i L.A. Noire var intressant låter jag den ligga kvar i det förflutna.

Nu när den första ingrediensen av mitt drömspel är blottad är det dags att förklara den andra delen av receptet. För de allra flesta kräver inte Harry Potters värld någon längre introduktion, men eftersom jag älskar det magiska universumet så mycket kan jag inte hålla mig. J.K. Rowlings fantastiska sju böcker (som så småningom förvandlades till åtta filmer) följer den föräldralösa Harry Potter som vid elva års ålder får veta att han har magiska krafter och ska börja på den magiska skolan Hogwarts. Under cirka sju års tid får vi följa Harrys resa från en ovetande liten pojke till en skicklig trollkarl samtidigt som mörka krafter träder allt närmare. Men även om Harrys berättelse är underbar och fascinerande finns det flertalet magiska tidsperioder som inte ännu utforskats i böcker och filmer, och som hade passat alldeles utmärkt i mitt drömspel.

PÅ TAL OM DRÖMSPEL: Dreams

De som kan sin Harry Potter-historia vet att trollkarlsvärlden har i modern tid tampats med två stora skurkar: Gellert Grindewald och Lord Voldemort. Den andra av de två är huvudantagonist i Harry Potter-sagan medan den första utforskas just nu i Fantastiska Vidunder-filmerna. Men emellan levnadstiden för dessa två mörka trollkarlar (cirka 1945-1960) var det relativt lugnt, vilket gör detta till den perfekta tidpunkten för mitt spel. Om vi säger att J.K. Rowling och Warner Bros. skulle dela ut någon slags kreativ frihet till utvecklarna i fråga finns det en hel del häftiga idéer att utforska. Och om vi nu säger att du som potentiell utvecklare av mitt drömspel inte riktigt vet var du ska börja är det fritt fram att sno mitt pitch här nedan.

Året är 1948. Trollkarlsvärlden har påbörjat sin återhämtning efter Grindewalds tyranni och för många ser tillvaron ljus ut. Du spelar som en ung häxa eller trollkarl som bevittnade den storslagna duellen mellan Dumbledore och Grindewald som resulterade i att den sistnämnda hamnade bakom lås och bom. Duellen, som beskrivits som den mest storslagna någonsin, inspirerade dig till att påbörja din träning för att bli en auror (trollkarlsvärldens vassaste myndighet för försvar mot svartkonster). Det är här vi först får ta kontroll över vår karaktär som genomför ytterst krävande tester och examinationer, vilket också får agera övningsavsnitt för resten av spelet.

Här finns så otroligt många häftiga inslag som kan översättas till spelmekaniska moment. Aurors måste bemästra flera egenskaper för att bli legitimerade. Vad sägs om magisk förklädnad i stil med Hitman-spelen? Spöktranferens som ett sätt att snabbt transportera sig mellan brottsplatser? Trollformler och trolldrycker för att undersöka en brottsplats eller intervjua en misstänkt? Jag hade också gärna sett en magiskt tolkning av förhören som gjorde L.A. Noire så unikt, fast med en släng av ett upphittat minnessåll eller en flaska sanningsserum i form av veritaserum. Möjligheterna är magiskt många.

När vi sedan tagit vår auror-examen släpps vi ut på Londons gator där vi tilldelas fall som är på tok för märkliga för den vanliga polisen. Lite som ett magiskt Arkiv X. Här tänker jag mig en sprängfylld öppen värld som inte bara innehåller mängder med intressanta fall med fantasifulla och skräckinjagande gärningsmän, utan också bjuder på en hel del påskägg för oss inbitna Harry Potter-fans. Som nyexaminerad auror ser jag också möjligheter till ett logiskt och trovärdigt färdighetsträd där nya trollformler tillsammans med andra magiska egenskaper och föremål låses upp under berättelsens gång.

LÄS MER: Detta hände mellan åren 2010 och 2019: Volym 3

Och på den vägen är det. De återkommande spelmomenten är i mitt huvud magiskt utforskande av brottsplatser där vi kanske tvingar en upphittat trollstav att visa oss sina senaste trollformler, korta men intensiva dueller med mindre samarbetsvilliga misstänkta och kanske ett par minispel att roa sig med mellan fallen. Varför inte bryta isen med kollegorna genom en match quidditch eller ett parti trollkarlsschack? Ju fler magiska påskägg och aktiviteter, desto bättre.

När det handlar om genomgående handling låter jag mycket vara osagt. Det kan kännas aningen tjatigt och osannolikt att ännu en stor tyrann skulle växa fram på så kort tid, men jag ser stora möjligheter i en livsfarlig och oberäknelig seriemördare med en mystisk bakgrund. Handlingens tidsperiod öppnar upp för en hel del intressanta sido- eller huvudkaraktärer, både redan existerande men även helt nya ansikten. Det hade varit superhäftigt att kunna rådfråga en yngre Albus Dumbledore eller plötsligt springa på en nyexaminerad och ostyrig Tom Riddle. Det finns en minst sagt bred trollkarlsvärld att plocka inspiration från.

Så om du nu sitter där framför skärmen och är sugen på att ägna dina återstående dagar åt att skapa ett ambitiöst Harry Potter-spel vet du vad du ska göra. Om du är mer som jag får vi helt enkelt fatta varandras händer och fortsätta drömma. Innan jag lämnar er vill jag dock fastställa namnet på hela kalaset. I den tredje Harry Potter-boken får vår huvudkaraktär lägga vantarna på en magisk karta som låter honom utföra alla möjliga hyss. När han sedan är färdig och ska torka bort bläcket yttrar han en enkel fras. En fras som jag också tänker mig passar utmärkt när vår namnlösa auror sätter skurkar bakom lås och bom: Mischief Managed.