Jag har länge haft ett brinnande intresse för musik såväl som för spel. På grund av detta är musik som komponeras just för att ackompanjera dessa digitala äventyr ett naturligt intresseområde för undertecknad. Likväl som i filmens värld har musik i spel en mäktig förmåga att fånga och förstärka känslor utifrån den aktuella handlingen. Det är ett kraftfullt verktyg för att med små subtila medel vägleda spelarens sinnesstämning åt rätt håll. Oftast infaller dessa musikaliska kulisser bortom spelkaraktärernas hörsel och är endast menade för oss som sitter framför teven. Därför blir det extra betydande när spelens karaktärer kliver fram och tar ton i deras virtuella verklighet.

Spelögonblick jag vill belysa under rubriken ”När spel tar ton” skiljer sig vår andra artikelserie ”Veckans spelmelodi”. Här tittar vi på hur musik påverkar vad som utspelar sig under spelets handling, snarare än hur spelets handling influerar vad som händer i musiken. Först ut är 2014 års Dragon Age: Inquisition och en uppmuntrande a cappella-historia vid lägerelden.

Jag och Dragon Age: Inquisition har en ganska komplicerad historia. Jag kan inte berätta hur sagan slutar, eftersom jag aldrig sett spelets eftertexter rulla. Jag har dock skapat nya sparfiler som jag nyttjat ordentligt vid två tillfällen. Varje gång har jag stannat vid ungefär samma ställe, fråga mig inte varför. Jag är däremot väldigt tacksam att jag kämpade tillräckligt länge för att se ovanstående scen utspela sig. Stycket jag har valt idag har namnet ”The Dawn Will Come” och gör sig hörd relativt tidigt under spelets berättelse. Jag varnar härmed för första gradens spoiler-skador om du inte spelat Dragon Age: Inquisition innan. Du har en blankrad på dig att försvinna och spela innan du fortsätter läsa.

I berättelsens inledande skede kommer vår hjälte och hens kompanjoner till Haven, en liten by där inkvisitionen planerar framtida aktioner efter en chockerande attack från utomdimensionella krafter. Allt eftersom historien fortgår inleds en attack även mot Haven. Byn förstörs och handlingens huvudrollsinnehavare tvingas fly i flock till okänd mark. Det ser helt enkelt inte särskilt ljust ut. Det är då en av gruppens medlemmar reser huvudet, kliver fram och börjar sjunga.

LÄS MER OM SPELMUSIK: Veckans spelmelodi: Terranigma – Dark Side Field

”Shadow fall and hope has fled” börjar sångens inledande fras. I den mörka natten ser det sannerligen mörkt ut för alla inblandade. Deras hemmabas är förstörd och hoppets låga är påväg att blåsas ut. ”Steel your heart, the dawn will come” fortsätter nästa rad. Budskapet är enkelt: vi måste hålla ut, gryningen kommer. Orden sjungs över den enkla melodi som är direkt hämtad spelets huvudtema. Det är vackert lättlyssnat och hade det implementerats på annat vis kunde det mycket väl känts aningen klyschigt.

Det är karaktärernas medvetenhet om orden och melodin som gör att scenen fastnar kvar i mitt inre sinne. Det är också detta som gör att aktionen inte känns krystad. Fler och fler ansluter eventuellt i musicerandet och bidrar med sina respektive stämmor. Istället för stämningsbyggande bakgrundsmusik agerar ”The Dawn Will Come” som lite av en kampsång som hjälper spelets hjältar vidare på sin resa. Alla påverkas märkbart i stunden. Till och den stenhårda Kassandra, som skulle kunna besegra Batman i arga leken, lyfter huvudet från världskartan och lyssnar.

LÄS ÄNNU MER OM SPELMUSIK: Vägen mot Dr. Wily – en trio musik från Mega Man 3

När sången slutligen når sin sista vers smyger det bastanta blåset in och tar över melodin. Hjältens entourage har vid den här tidpunkten fått ytterligare kraft att blicka framåt mot den långa, mörka väg som ligger framför dem. Detta på grund av några verser av samma melodi som vi spelare fått höra sedan äventyrets första minut. Tonerna behövde bara nå några fler öron för att resan skulle kunna fortsätta.