3 minuter lästid

Jag har alltid tyckt bra om basket som idrott. När det var basket på gymnastiken var jag troligen gladast av alla inblandade, mycket på grund av min uppstickande längd såklart. Intresset för sporten sträckte sig dock aldrig längre än till utövande för nöjes skull. På grund av detta har de mer seriösa spelen i genren aldrig lockat mig. När jag däremot sätter igång NBA 2K Playgrounds 2 blir jag genast transporterad tillbaka till idrottslektionerna där glädjen och nöjet stod i centrum. Glädjen blir dock ganska snabbt svartmålad av mikrotransaktionernas skamlösa påverkan på spelets utformande.

Ögonen på bollen, grabbar.

Ett speltekniskt element som genomsyrar hela upplevelsen i NBA 2K Playgrounds 2 är integrationen av så kallade kortpaket. Konceptet är inget nytt och har använts flitigt i diverse sportorienterade spelserier genom åren. Tanken är att du samlar ihop en fiktiv valuta genom att spela spelet för att kunna köpa dessa paket, innehållande spelare såväl som övrigt innehåll. Här implementeras det dock på ett sätt som utgör en mina större minuspunkter. Vid spelets start är inte en endaste spelare tillgänglig. Du får ett par kortpaket gratis för att komma igång men inte mer än så. Efter det är det upp till dig att spela matcher, samla poäng och köpa fler paket.

VI KÖR VILDA VÄSTERN-VECKA: Jag återbesökte Gun och förstod nostalgins förrädiska kraft

Kortsystemet översätts till samtliga av spelets spellägen, till och med online-matcher. I min första match mot en mänsklig motståndare via nätet ställdes jag mot legendarerna Michael Jordan och Scottie Pippen. Och trots att matchen kändes överraskande balanserad lämnade det en sur eftersmak över att jag inte kunde hoppa direkt in i onlineläget och tävla på lika villkor som alla andra. Även snabbmatcherna tappar lite av sin lockelse när jag måste ha spelat ett flertal timmar för att kunna använda de bästa spelarna.

Spela spelet eller betala pengar för att låsa upp spelarna.

Den enda positiva aspekten med att endast ha tillgång till ett fåtal spelare från start är spelets progressionssystem. Spelar du matcher med spelare så får de erfarenhet som i längden ger dem förbättrade färdigheter. Dessutom har de allra flesta kortpaket innehållande spelare en fiktiv prislapp, du kan alltså inte köpa dessa med riktiga pengar. Du kan dock, om du vill, spendera 5 000 golden bucks (motsvarande cirka 60 svenska kronor) för att låsa upp samtliga spelare (och alla framtida tillskott till spelet). Alltså kan den som önskar spendera riktiga pengar inuti spelet skaffa sig en omgående och permanent fördel, i synnerhet inuti spelets onlineläge.

LÄS FLER RECENSIONER: Fast Striker

Om vi lämnar kortpaketen för en stund och fokuserar på själva matcherna börjar det genast rycka lite i mungiporna. Spelandet är simpelt på ytan men innehåller flera olika sätt att göra poäng på. Spelarnas olika färdigheter påverkar hur effektiva de är från olika positioner vilket även innebär att ett visst taktiskt tänk krävs under matcherna. När du inte har bollen ligger timing i centrum för en lyckad blockering eller bollstöld. Det är här NBA 2K Playgrounds 2 skiner som allra starkast. Det smärtar mig därför att det inte är själva matcherna som fäster sig på minnet efter mina timmar i spelet.

Det är på planen spelet skiner som allra starkast.

Matcherna är härligt arkadiga med olika matchplaner, fånigt roliga bollar och varierande power-ups. Dessa power-ups blir dessutom ännu roligare när du lyckas ta reda på vad de innebär, vilket spelet inte lyckas förklara särskilt tydligt. Det som dock imponerar är hur spelet fortfarande är roligt att spela och får mig att vilja komma tillbaka trots alla dessa tillkortakommanden. Det är verkligen ett ypperligt partyspel fastän det missar målet på så många punkter.

MARTIN REDER UT VAD SOM GÖR ETT BRA SPEL: Vad gör ett spel bra?

NBA 2K Playgrounds 2 har så mycket potential. Rent spelmässigt är det ett fantastiskt spel inom genren arkadsport. Att kunna knuffa motståndaren på ett helt regelrätt sätt för att springa och sätta en brinnande slam dunk är lika tillfredsställande varje gång. Tillsammans med vänner eller på egen hand mot datorstyrda motståndare är det ett spel som sätter lättsamhet och nöje i fokus. Det är därför så fruktansvärt synd att allt det som sker utanför planen har en så stor negativ påverkan på helhetsupplevelsen. Mellan allt vad mikrotransaktioner och kortpaket heter hamnar tyvärr själva spelnöjet i skymundan. Vad vi har kvar är då en överliggande besvikelse på ett spel som med hjälp av några enkla medel hade kunnat vara så mycket bättre.