3 minuter lästid

Peka-klicka-spel är en genre som inte är lika stor idag som på den tiden jag började spela datorspel på min Amiga 500. Det fanns en uppsjö av spel i genren som troligtvis var en av de största då.

Spel som Loom, Monkey Island, Quest-spelen (Police, Space, King’s) och Leisure Suit Larry. Det var en tid där man i lilla Alingsås inte hittade några spel att köpa lokalt och internet inte riktigt fanns i hemmen. Då fick man vända sig till bekanta som fått en kopia av deras morbrors systers kollegas granne. Ja det var ett under att hitta spel på den tiden. Inga manualer som hjälpte en att komma förbi kopieringsskyddet i början på spelen där du var tvungen att slå en viss kombination beroende på koden som visades. Hade man otur satt man i någon timme bara för att komma förbi den av ren tur. Det var tider det.

Nu när jag fick chansen att spela Norco som anammat peka-klicka och den pixlade grafiken från förr blev jag väldigt kluven. För detta är utan tvekan den typ av spel som jag fullkomligt älskade förr. Dock fick jag mig en tankeställare när jag testade nyversionen av Day of the Tentacle. Det var ibland väldigt svårt för en gubbe som de senaste 15 åren knappt spelat något utmanande för hjärnan.

LÄS MER: Lucasfilm Games släpper nytt Monkey Island

Men varför inte. Jag körde på. Jag måste erkänna att första kvällen jag satte igång spelet hade jag precis kommit hem efter en utekväll med middag och vänner (där jag kan ha fått i mig en drink eller tre). Jag startar spelet. En orgel fyller mina lurar till bredden och en riktigt tung bas kommer in och ökar spänningen samtidigt som du får se flera scener i en snygg och stämningsfull pixelgrafik. Spelet svalde mig totalt.

Norco är något så ovanligt som ett gotiskt peka- och klicka-äventyr med en tung narrativ komponent. Allt äger rum i den industriella förorten spelet är döpt efter i South Lousianas träskmarker. Din bror Blake har försvunnit efter er älskade mor gått bort. Nu är det din förhoppnings att du kan hitta honom med hjälp av din efterlysta säkerhetsdroid medan ni vandrar igenom nergångna raffinaderier och rostiga köpcenter i New Orleans.

Delar av din bakgrund får du berättad för dig, resten av luckorna får du själv fylla genom att utforska och prata med folk. Du fyller långsamt upp en tankekarta med personer och deras historia. Du måste också besöka tankekartan för att hitta fler ledtrådar för att ta dig vidare. Under vissa delar av spelet har du även med dig andra karaktärer. De öppnar hela tiden upp nya dialoger ju längre du kommer in i spelet. Så glöm inte prata med dem om du fastnar.

Norco är helt klart en hyllning till genren. Dialoger är ersatta av mumlande ljud, likt svenska kocken i Mupparna. Musiken kunde dock bli lite övermäktig ibland, men överlag har de gjort ett riktigt bra jobb med miljöerna och stämningen.

Dock tyckte jag det var lite klent med eget tänkande och pusslande. Ni vet när man t.ex. skulle kombinera tex en kniv, tejp och en pinne för att skapa ett verktyg för att komma till nästa steg. Visst, det finns en kort sektion som kräver lite kreativitet. Den biten var bra och utmanande, men utöver det segmentet fick jag inte göra mer än att klicka fram en båt och dra ett föremål till en person. Samt några enklare quick time events där jag var tvungen att klicka musen i rätt tid eller följd för att utföra en attack.

Jag brukar reta en vän till mig som spelar massa ”konstiga” Nintendo-spel där det bara är dialog konstant och säger till hen: ”Det där är ju inget spel! Det är ju bara en bilderbok med dialog.” Norco faller faktiskt in i samma genre. 97% av spelet är att klicka fram dialoger. Visst kan man hålla vissa dialoger lite kortare, men då missar man också delar av berättelsen som är unika och en stor del av spelet.

Missförstå mig rätt. Jag har inget emot storyn. Det är en spännande framtidsmiljö vi får besöka. Jag hade bara önskat lite mer av det gamla, det klassiskt kluriga. Dock kör Norco sin grej och det gör det bra. Så för att vara ett berättelsespel som jag normalt inte dras till gillar jag det skarpt. Spelet är i tre akter och tog drygt sex timmar för mig att spela igenom. Första akten finns som demo på Steam om ni blir nyfikna. Kommer detta gänget med fler liknande spel kommer jag absolut ta en närmare titt på dem.