5 minuter lästid

Slå er ner runt bordet en stund och häll upp något stärkande i era koppar. Vässa därefter era blyertspennor, ta fram ett blankt papper och packa upp de finaste tärningarna ni äger. Det har blivit dags för ett parti Drakar och demoner, med en twist! Tiny Tina har nämligen bestämt att hon är ledare, mästare och allsmäktig härskare över… vänta nu, Tina, har du skrivit den här inledningen? Suck… låt mig ta det från början.

Tiny Tina’s Wonderlands är Gearbox Softwares senaste tillskott till den nu 13 år gamla serien Borderlands, och även om det här inte är en regelrätt numrerad del så finns det mycket som kommer igen. Spelet har överdrivet många vapen som används av (milt sagt) färgstarka karaktärer, grafiken är lika tecknad som stilsäker och den barnsligt vuxna humorn genomsyrar hela presentationen. Veteraner kommer känna igen sig och nykomlingar behöver inte gå vilse. Det här är en resa bland tomtar och troll, änglar och demoner, hästar och enhörningar, där det enda du behöver göra att spänna fast säkerhetsbältet och åka med. När 2022 är över vill du inte stå kvar ensam på perrongen, Tiny Tina’s Wonderlands är en resa värd sin tid.

The return of Butt Stallion.

Spelet inleds annorlunda från tidigare titlar då du skapar en helt egen karaktär istället för att använda en färdig mall. Valmöjligheterna är många: din hud kan vara blå, din längd kan variera och din hållning kan vara dålig, bland mycket annat. Det finns inget kön utan du har möjligheten att vara slank och låta som en kuf eller ha en muskulös kropp med en röst som får köttberg att tråna. Det är helt upp till dig. Därefter väljer du en av sex spelbara klasser: Spore Warden, Spellshot, Brr-Zerker, Graveborn, Stabbomancer eller Clawbringer som alla skiljer sig rätt så markant från varandra. Till exempel en Clawbringer får med sig en liten drake som sprutar eld, en Spellshot kan använda sig av mer än en magi i taget och en Stabbomancer kan göra sig osynlig för en stund. I slutändan handlar det fortfarande, i sann Borderlands-anda, om att skjuta så mycket bly som möjligt i de motståndare som försöker sätta stopp för dina framsteg. Men de små rollspelselementen i klasserna ger ändå Tiny Tina’s Wonderlands en härlig flärd som gör det lite roligare att bryta ner vågor av fiender.

När karaktären är färdig och den korta prologen är genomspelad, tar du plats på Tiny Tina’s övervärld. Det är ett spelbräde fyllt av grottor, monster och uppdragsgivare som lurar bakom varje hörn. Det här är nytt för serien och istället för att resa mellan spelplatserna genom menyer tar du en chibi-version av din karaktär och vandrar dit istället. Det finns fortfarande en hub-stad som i föregående titlar, men känslan av äventyr blir ändå mer påtaglig i och med kartan. Dessutom finns det en del roliga element i berättandet som sker mellan uppdragen. Jag vill inte avslöja för mycket men det händer saker som bland annat innefattar ostbågar.

Huvudberättelsen i sig handlar om en ond karaktär vid namn Dragon Lord (med röstskådespel av Will Arnett) som försöker ta över partiet som du och dina två kompanjoner, Valentine (Andy Samberg) och Frette (Wanda Sykes), ska spela. Berättelsen innehåller alla klassiska byggstenar man kan förvänta sig men den presenteras på ett väldigt intressant sätt då allt gameplay grundar sig i vad spelledaren Tiny Tina (Ashly Burch) bestämmer ska hända. Så när Dragon Lord tar över blir även Tiny Tina osäker på vad som händer. Det är en sorts metahumor som slår an med en träffsäker ton och under genomspelningen uppstår de häftigaste skeendena när spelledarna påverkar omgivningen som du befinner dig i. Säger spelledaren en sak under ett parti Drakar och demoner i det verkliga livet kan du som spelare endast föreställa dig vad det är som händer, här kan du istället se det med egna ögon och det är en upplevelse som är både rolig och spännande. Dessutom är röstskådespelet på topp. Det här är amerikansk humor när den är som bäst.

Övervärlden sprakar av kolsyrad läsk.

I övrigt spelas spelet precis som tidigare titlar med enklare uppdrag som oftast handlar om att ta sig till ett ställe och skjuta ner fiender med ett vapen som har någon slags spektakulär funktion. Det som skiljer det här spelet åt är att allting utspelar sig i en fantasymiljö så istället för granater kastar man olika magier, istället för utsvultna galningar skjuter man på skelett och troll och istället för att slåss med nävarna kan man förse sig med svärd och yxor som gör jobbet åt en. Dessutom reser man mellan olika borgar och skogar, bergstoppar och havsbottnar, vilket är en välkommen variation från att tidigare ha åkt mellan planeter. Borderlands sci-fi är helt enkelt ersatt med klassisk fantasy.

Musiken är som vanligt bra när det kommer till Gearbox spel. Övervärlden har härligt svepande toner som påminner om medeltidens vemod och actionsekvenserna lyfts av en pulserande ljudmatta. Dessutom finns det en hel del inslag av trubadurer som ger spelet en mysig atmosfär och de prominenta röstskådespelarna lyfter allting en ytterligare nivå. Även grafiskt imponerar spelet. Det har ett konstant härligt flyt och även vid tyngre actionsekvenser håller spelet en stabil bilduppdatering. Gearbox Software har varit smarta när de gett sina spel sitt karaktäristiska cel-shading, de behöver inte uppfinna hjulet varje gång de kommer med en ny titel utan kan istället lunka på i samma takt som förut. Självklart är element som ljussättning förbättrade, men på det stora hela skiljer sig inte Tiny Tina’s Wonderlands nämnvärt mycket ifrån Borderlands 3 när det kommer till utseendet. 

Jag har överlag haft väldigt roligt med Tiny Tina’s Wonderlands. Visst har det funnits stunder då de monotona uppdragen har gjort mig mer sömnig än uppspelt och spelet gör väldigt lite nytt för en serie som för många har gått på tomgång sedan Borderlands 2. Men samtidigt finns det en bättre och mer humorfylld ton här som ger hela paketeringen ett driv med sin lättsamhet, den känns inte alls lika överdriven som i trean och det har till och med hänt att jag suttit och skrockat i min ensamhet åt skämt som levererats på oväntade sätt. Detta leder i slutändan till den bästa bedömning jag kan ge, att spelet känns fräscht. Tiny Tina’s Wonderlands presenterar en upplevelse jag inte upplevt tidigare i sitt unika berättande och Borderlands har aldrig varit så jordnära som nu. Vill du stänga av hjärnan för en stund och bara åka med? Då är Tiny Tina’s Wonderlands spelet för dig.