3 minuter lästid

”Simon. Det är din far.” Han går med tysta, försiktiga steg genom det dunkla huset, svagt upplyst av vaxljusen. ”Kom, kom närmre min son”, mumlar den gamla mannen vid brasan. ”Jag har inte mycket tid kvar. Allt mitt hopp står till dig. Jag hoppas att du är redo. Men är vi någonsin det? Du måste hitta en man och ge honom manuskriptet. Alla vill komma åt det. Gå till Toulouse.” Den gamle mannens andetag blir tyngre. ”Manuskriptet.. finns i biblioteket. Frisen..är nyckeln.” Och sen sluts hans ögon, för alltid.

MER KYRKLIGT: Cathedral

Omslaget på spelet Pilgrim: Faith as a WeaponPilgrim: Faith as a Weapon är ett äventyrsspel, med traditionell peka-och-klicka funktion, men förutom själva spelmekaniken är det få andra saker som är som vanligt med denna titel. Släppt 1998 till PC, och skapat av den tidigare 3D- och marknadsföringsbyrån Arxel Tribe, var det ett extremt ambitiöst projekt av en relativt nybakad spelstudio. Hela spelet grundade sig på en roman, Pilgrimsresan av den välkände brasilianska författaren Paulo Coelho, som kanske är mest känd för sin nästkommande bok Alkemisten. Coelho utgick från sin historia, i grunden en självbiografisk berättelse om en pilgrimsfärd han gjorde på 1980-talet, och skrev manus till ett datorspel som skulle handla om andlighet, självutforskning och att hitta sin väg i världen.

Förutom den ambitiösa historien slog Arxel Tribe även på stort när det gällde designen av karaktärerna och miljöerna. De tog in den franske illustratören Jean Giraud, mer känd under sitt pseudonym Moebius. Han var han en gigant inom illustration med många verk inom fantasy och sci-fi. Tyngden av dessa två erkända talanger gjorde att spelet verkligen fick en att haja till under förtexterna.

Den första delen av Pilgrim är trots detta högst oanmärkningsvärd. Det är en till synes oändlig rad så kallade ”fetch quests”; hämta hinken, fyll hinken med vatten, ge vatten till åsnan. Det för åtminstone historien framåt, där vår hjälte Simon ska ta sig igenom Frankrike, Anno Domini 1208, med ett värdefullt och mystiskt manuskript som många är ute efter.

Spelets främste antagonist, Diego de Osma, är utsänd av påven och vill på alla sätt få tag på manuskriptet och jagar vår hjälte. Samtidigt får man en inblick i en väldigt historiskt intressant period. 1208 är precis i början av Albigenserkriget, en krig som den dåvarande påven Innocentius III förde mot de södra delarna av Frankrike där den kristna sekten katarerna höll till. Om man är intresserad av historia får man sitt lystmäte av information från spelet, som i vissa fall får det att kännas mer som en interaktiv historiebok. Det är en väldigt intressant historia som var själva grunden för både den Spanska Inkvisitionen och vårt användande av ordet ”kättare” för att beteckna icke-rättrogna.

MER MEDELTIDA EUROPA: A Plague Tale: Innocence

Det är i historieberättandet som Pilgrim briljerar och gör det till ett minnesvärt spel trots en oinspirerad spelmekanik och till och med för sin tid ouppdaterad design. Om man kan acceptera pusslen som ett fordon för att föra fram historien och lära sig något om en godhjärtad religion som stampades ut för flera århundraden sen, så är det en fantastisk saga att få följa med på.

Halvvägs igenom spelet börjar Simon att verkligen förstå vad manuskriptet handlar om och ger sig då ut på en metafysisk resa som lämnar vår värld bakom sig. Det är först då spelet börjar bli riktigt minnesvärt. Pusslen blir mer intrikata, och det blir mer filosofiskt. Tillsammans med Simon får man utforska de begrepp som katarerna rörde sig med. I en strikt dualistisk världsåskådning trodde de på gott och ont som absoluta begrepp. De försökte hitta sin väg fram i världen för att bli det de själva benämnde sig som: Les Bonhommes, de goda människorna.

Spelskärm från PilgrimPilgrim hade lika gärna kunnat vara en tecknad film och är ingen höjdpunkt när det kommer till att nyttja dataspelsmediet. Som skapelse och berättelse har den intressanta vinklar och ett framåtlutat sätt att titta på storytelling, ett par årtionden innan det blev ett populärt begrepp. Den känns som en klar förfader till det utmärkta Valiant Hearts, som Ubisoft gav ut för några år sedan, som beskrev första världskriget på ett liknande sätt; peka-klicka, bra historiska detaljer och en gripande berättelse.

För Arxel Tribe hjälpte det inte att de hade höga ambitioner och gedigna designkunskaper. Efter ett flertal äventyrsspel, som innefattade två uppföljare till Pilgrim, kom branschens ökade krav ifatt. En bra bit in i det andra årtusendet hjälpte inte stora ideal mot en ökad sofistikation i dataspelsutveckling. Du kan ha hur bra idéer, historia och design som helst, men om inte ditt dataspel är ett bra ”spel” så hjälper det inte. Arxel Tribe finns inte längre, men deras underliga skapelse kan man spela eller se på Youtube. Pilgrim: Faith as a Weapon är ett av de märkligare spelen jag spelat från början till slut, och har en förmåga att dyka upp i mina tankar till och från.