2 minuter lästid

Jag ska erkänna att jag faktiskt fick en mindre chock när jag insåg att jag inte skrivit en spelmelodi om musiken från fjolårets fantastiska God of War. Stycket i fråga fick medverka när jag sammanställde några av de bästa musikinslagen från 2018, men det har aldrig fått roffa åt sig allt rampljus. Och Ashes av kompositören Bear McCreary och den färöiska sångerskan Eivør förtjänar verkligen all uppmärksamhet det kan få.

Ashes tonar in väldigt tidigt under Kratos senaste äventyr och ackompanjerar den scenen som ger oss premisserna för det som komma skall. Kratos och hans son Atreus har precis kommit hem till sin lilla snötäckta stuga där huvudkaraktärens avlidna hustru vilar på en fridfull bädd. Först går Atreus in själv och tar avsked av sin moder, men ganska snart vänder han sig om och ser Kratos stående i dörröppningen. Det är här vi hör de tre tunga tonerna som agerar starten på hjältens tema. När Kratos träder in i rummet gör han det med bestämda steg men är väldigt varsam när han lyfter upp sin hustrus kropp för att transportera henne till begravningsplatsen. Och det är här stycken verkligen växer ut till något speciellt.

MISSA INTE FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Veckans spelmelodi: Undertale – Megalovania

Under en musiklektion med mina tvåor gav jag dem en uppgift som innebar att de skulle lyssna på ett musikstycke och måla en bild endast inspirerad av musiken. Syftet var att de skulle få träna på analysera musik ur ett känslo- och associationsperspektiv, och då föll Ashes som ett självklart val. De hade såklart ingen aning om var musiken hörde hemma, Kratos äventyr är aningen för våldsamt för ett gäng 8-åringar, men deras målningar förmedlade ändå ett tydligt inslag av sorg. När Kratos vandrar ut mot begravningsplatsen infaller ett av de mer eleganta tonartsbyten jag någonsin hört och Eivørs hårresande stämma tar vid. Sektionen växer gradvis och melodins klimax ger mig ordentliga rysningar varje gång. Den lämnade till och med ett par av mina elever med tårar i ögonen.

Stycket fortsätter en stund till, men det blir inte mycket bättre än såhär. Resten av stycket agerar nästan som ett sätt att varva ner efter den känslostorm som precis ägt rum. Lite som när du gungar och slutar ge fart när svinget är som störst. Det är såklart bara början på ett sylvasst soundtrack, men vemodigheten och storheten i Ashes gör att den sticker ut lite extra.

Stycket i sin originalform.

Musiken tillsammans med händelserna i spelet.