2 minuter lästid

Jag är okontrollerbart sugen på Rockstars uppföljare till det superhyllade vilda västern-liret Red Dead Redemption. Alltså såpass sugen att jag nästan inte kan sitta still samtidigt som jag skriver detta, vilket i och för sig är tämligen förvånande eftersom jag för bara någon vecka sedan inte kände något sug alls efter Red Dead-prequeln.

Polletten trillade ner i samband med senaste trailern som släpptes i onsdags. Kanske har det att göra med att vi äntligen fick bekräftat att John Marston visade sitt ärrade ansikte i ännu ett Red Dead Redemption, eller att längtan jag kände efter Grand Theft Auto 5 innan det kom ut börjar göra sig påmind igen – jag har ingen aning, men jag klagar absolut inte då det känns som att min speltrötthet släppt helt och hållet nu.

L.A. Noire

LÄS MER: Sex månader med Player 1: hur glädjen återvände

Mitt i all Red Dead 2-hype passsade jag på att spela ett spel jag haft i min backlogg sedan jul – en annan Rockstar-klassiker, nämligen det fantastiska L.A. Noire. Jag började spela i princip direkt när jag vaknade och hade tränat färdigt samt sett klart Forrest Gump (som för övrigt var helt jäkla fantastisk) och jag spelade i princip, bortsett från några mat- och toapauser, hela dagen. Senast jag spelade en heldag var när jag blev klar med Far Cry 5, och det är länge sedan, i mina mått mätt. Jag är faktiskt helt förbryllad över hur bra L.A. Noire är. Med risk för att låta galen skulle jag faktiskt vilja säga att det håller (nästan) exakt lika bra idag som för sju år sedan när det först såg dagens ljus. Spänningen i att luska runt efter ledtrådar för att tillslut hitta något som kan leda en till den skyldige känns otroligt verkligt likväl nagelbitande.

Protagonisten Cole Phelps i L.A. Noire

I samband med dagens spelsession med L.A. Noire började mina tankar kana iväg i att vi behöver fler, liknande spel. Det är, precis likadant som med gangsterspel idag, bristvara på genuina polis/mordutredar-spel – vilket är synd, riktigt (riktigt) synd. Jag har faktiskt ganska svårt att förstå varför ingen har, på något sätt, försökt göra ett liknande spel som L.A. Noire, då det med allra största sannolikhet är fler än jag som fullkomligt älskade spelet.

Att vi får se en uppföljare till L.A. Noire någon gång framöver är ingen lågoddsare – när det händer dock vet jag inte. Det kan nog ta några år eftersom Read Dead 2 ska släppas, och det börjar bli dags för Grand Theft Auto 6 om ett par år framåt i tiden. Att Rockstar skulle hinna släppa en uppföljare till L.A. Noire innan nästa GTA, det är jag tämligen osäker på.