2 minuter lästid

I slutet av veckan släpps nästa stora Kojima-titel – Death Stranding. Därför tänkte Alexander kika lite närmre på Kojimas tidigare spel, mer exakt den Snake vi finner i Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Han är nämligen intressant ur ett tonmässigt perspektiv då han är annorlunda än i många andra spel i serien.

Hjälten i Metal Gear Solid har alltid varit Snake (ja, även när du spelade Raiden) men genom seriens 18-åriga historia har vi spelat olika versioner av Snake. Vi har spelat far och son, Naked och Solid, Jack och David. Den ursprunglige Snake bär även slutligen det legendariska namnet Big Boss.

Metal Gear Solid 5: The Phantom Pain gav oss kanske inte exakt det vi förväntade oss, vilket var att se Jacks slutgiltiga transformation till den Big Boss han är under Solid Snakes smygäventyr. Därför tänkte jag att det kunde vara kul och intressant att titta lite på Jack “Naked Snake” när han inte var lika härdad och cynisk som både han och hans söner blev.

Jag fann det uppfriskande hur lättsam Naked Snake är under sina uppdrag i Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Vi känner protagonisten som en väldigt trött, bitter, cynisk, misstänksam och ifrågasättande man. Naked Snake har absolut delar av dessa personlighetsattribut i sig från start, han är trots allt tränad spion och kommandosoldat. Men under det hårda skalet döljer det sig en överraskande skojfrisk agent.

MER OM METAL GEAR: Den dolda uppskattningen i Metal Gear Solid 5

Att Kojima har sinne för humor vet vi alla och man brukar säga att han tar det till sin spets i Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty, fast det beror på hur man ser på saken. MGS2 är utan tvekan en av de mest tokiga av spelen men mer p.g.a. just nivån av galenskap och inte ren komik. 

I Snake Eater hålls det istället en väldigt sällskaplig, sorglös och inte minst älskvärd ton i många av Snakes codec-samtal med sina kollegor Zero, Sigint och Para-Medic. Det är förvånansvärt inte denna ensemble som står för mycket av humorn utan Snake själv. Delar oerfarenhet och delar syrlighet utgör hans dialog men i bland lyser även hans naiva och lekfulla sida igenom, som när han t.ex. finner en låda i Rysslands djungler får vi följa detta meningsutbyte.

Eller varför inte denna när Naked Snake är lite för naken.

Exemplen ovan är lite extrema men det här är vad man får fram om man experimenterar vilt mellan kamouflage, vapen, utrustning och slår sina kollegor en signal. Sånt här visar upp bilden av en klart mer gladlynt och skämtsam Snake vi inte riktigt sett i andra spel. Jag menar, han är på gränsen till Muttley med sitt skrockande skratt där mot slutet och jag älskar det. 

Jag vet att Kojima jämnt och ständigt klämmer in dumheter, påskägg och märkliga konversationer i sina spel men i MGS3 reflekterar det oftare på Snakes personlighet än tidigare. Snake har i många andra spel varit lite mer “stonefaced” under egendomliga förhållanden. Det kan förvisso också vara en del av charmen men jag gillar unga Jacks ton och stil.

Blandningen av Kojimas besynnerliga manus och David Hayters seriösa, basiga och lite barska leverans är en bisarr mixtur att höra men samtidigt otroligt charmerande. Jag rekommenderar alla som tar sig an Metal Gear Solid 3 eller andra spel i serien att använda codec-samtalen friskt för de döljer oftast på några av spelens bästa komiska ögonblick. Det finns alltid tid för förströelse, även på slagfältet, där komik tydligt kan blomma.