I somras gav en Nintendo Direct oss en bra uppfattning om hur det kommande halvåret skulle komma att se ut på Nintendo Switch, med några små inflik in i 2024.

Det som man med stor säkerhet kunde konstatera var att Super Mario-fans skulle bli redigt bortskämda med godsaker ifrån Svampriket under 2023. Och då har jag inte pekat tillbaka mot våren för där har vi den omåttligt populära Super Mario-filmen som gjort otroligt imponerande biobiljettsiffror.

2023 är inte bara året som snart ger oss ett sprillans nytt 2D-Mario med titeln Super Mario Bros. Wonder utan det följs tätt upp av remaken av Super Nintendo-klassikern Super Mario RPG. Det är som sagt även året då vi Super Mario-fans äntligen fick skåda Svampriket i sin fulla CGI-prakt på vita duken. 

Som en 80-talist som i högsta grad är uppvuxen med Super Marios universum ser 2023 ut att bli något alldeles speciellt. De kommande tre dagarna kommer jag därmed berätta tre små korta historier om varför varje enskild Mario-händelse betyder något för mig personligen.

Del 01: Publiceras 08:00 på onsdagen den 18 oktober

Del 02: Publiceras 08:00 på torsdagen den 19 oktober

Del 03: Publiceras 08:00 på fredagen den 20 oktober

The Super Mario Bros. Movie levererade mina drömmars kungadöme

Jag är född i Super Marios tecken, och med det menar jag att jag är född samma år, 1981, som Mario eller snarare Jumpman skapades i samband med lanseringen av Donkey Kong. Det var startskottet för en ny typ av hjälte som skulle blomma ut i full eldblommeprakt några år senare.

HAR DU SETT DEN ABSOLUT FÖRSTA MARIO-FILMEN? Där Marios brokiga filmhistoria började

Jag och många fler likasinnade blev helt förtrollade av Super Mario-universumet som rullades fram åt oss en pixel i taget i Super Mario Bros. på NES. Jag älskade denna mystiska plats med patrullerande svampar och sköldpaddor, för att inte tala om mystiska svampar som fick mig att växa och magiska stjärnor som gjorde mig ostoppbar. Likt en Werthers Original-karamell är det är något alldeles speciellt med Svampriket och genom åren har det bara blivit fylligare och rikare på personlighet.

Spelen var absolut stommen men allt från TV-serien till serierna i Nintendo-Magasinet hjälpte till att cementera Mario som en av de viktigaste fiktiva karaktärerna under min uppväxt. Jag har tecknat honom, gjort egna spel i papper och kartong samt fantiserat ihop lekscenarion med Svampriket som skådeplats. Jag älskade att läsa fåniga Super Mario-serier i Nintendo Magasinet och se universumet växa för varje nytt spel. Mario är så mycket mer än bara en spelfigur. Han är en ikon, en ikon som ständigt lyckas förtrolla en ny kull spelare år ut och år in, på nya konsoler.

LÄS MER I DETALJ OM DETTA: Nintendo och spelen som inspirerade lek

Super Mario-spelen var formativa för hur jag inledningsvis blev som spelare. Plattformsspel var the shit i min ungdom och det beror till stor del på Marios äventyr. Men det som gör hans spel speciella är världen han skuttar runt i.

Nintendo har med stor pricksäkerhet stegvis fyllt sitt kungadöme med fler hjältar, fiender, power ups och miljöer, den ena mer spännande än den andra. Men de har överlag hållit sig i spelen för Nintendo har varken gjort serier eller vågat sig på filmskapande under 20 års tid efter live action-katastrof-försöket från 1993.

Därför blir effekten av en helt animerad Super Mario-film något av ett event. För första gången fick jag se min barndoms favoritplats i animerat långformat. Det är svårt beskriva hur speciellt det plötsligt är att se dessa magiska platser sträcka ut sig över den breda vita duken. Det rivstartar drömmar om potentialen hur ett Svamprike kan se ut i framtiden samtidigt som det ger mig den vackraste tolkningen av kungadömet någonsin.

Filmen i sig var helt okej, lite för stressad för sitt eget bästa, men just hur den levererade mitt drömmars Svamprike är vad som gjorde biljetten värd sitt pris.

 

Jag kan äntligen klara Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars

Jag trodde faktiskt inte mina ögon när jag såg hur introsekvensen från Super Mario RPG transformerades framför mina korpgluggar. Plötsligt var Peach inte längre en sönderkomprimerad 3D-modell på SNES, istället satt regenten plötsligt framför mig i en helt nyskapad CGI-sekvens. Jag var övertygad om vi skulle få SNES-emuleringen på Nintendo Switch Online och var fullkomligt nöjd med det så detta kind of blew my mind.

Jag satt i backoffice på mitt jobb när allt detta hände. Jag hade taktiskt nog tagit lunch medan Directen sändes och följde streamen på min iPad medan jag långsamt åt min hemmagjorda Mac & Cheese med kronhjortsskav.

När skenet som bländade skärmen avslöjade transformationen så tog jag liksom avstånd från min iPad, jag ryggade nästan tillbaka i min stol och utbrast högt ”Get the fuck out of here!” så mina kollegor hörde och glodde förvånat åt mitt håll. Jag trodde inte det var sant men sant är det och i november kommer fler än någonsin få uppleva Marios första rollspelsäventyr från 1996. För mig är det också speciellt för detta kommer bli när jag för första gången kommer spela igenom det själv.

Jag gjorde nämligen många tappra försök 1996 när spelet var nysläppt men eftersom spelet satt och häckade på Nintendos sprillans nya SA-1-chip så blev detta Squaresoft-samarbete omöjligt att spela med konverter, vilket krävdes eftersom spelet aldrig släpptes i Europa. Inte ens den absolut senaste konvertern kunde hantera spelet. Jag glömmer aldrig hur mycket märkligheter som uppstod. Sparfiler försvann, grafik-glitchar, spelet ville inte starta utan en helkonstig upp- och ner-ritual i konsolen men det som satte spiken i kistan var att jag aldrig tilläts komma förbi spelet första boss. Spelet låste sig fullständigt efter jag hade besegrat honom.

LÄS MER OM SUPER NINTENDO: Superspelen

Jag hade tur att min lokala spelbutik förbarmade sig över denna tålmodiga 15-åring och tillät mig returnera spelet utan problem. Jag vill till och med minnas att jag vid första felet fick byta cartridge för det trodde vi alla inledningsvis var felet men i det långa loppet visade det sig att det berodde på kassettens toppmoderna chip som gjorde att det inte fanns en konverter i hela världen som var kapabel att köra det.

Efter detta dröjde det många år innan jag slutligen fick se spelet från början till slut, då via emulering, och det var en vän som primärt spelade under en av många föreningsträffar. Sen har jag aldrig riktigt haft någon lust att skaffa det på Wii eller Wii U, men nu, nu kan ni tro att jag är redo. Efter över 20 år är jag super-redo att äntligen påbörja och avsluta resan som aldrig riktigt någonsin kom till skott.

 

Super Mario Bros. Wonder anammar och eskalerar vansinnet

Slutligen har vi Nintendos första 2D-plattformspel på över tio år. Det var New Super Mario Bros. U på Nintendo Wii U som var senaste gången vi fick se Mario och kompani rusa runt på klassiskt 2D-manér. Det markerade till synes även slutet på den onödigt långa New-sagan som inleddes på Nintendo DS 2006.

Jag har länge varit en hård kritiker gentemot New-serien för jag tycker den är kreativt bankrutt. Jag fattar att många blev glada åt att se Mario göra 2D-comeback efter hiskeliga 13-15 år av frånvaro men för mig var alltid New-serien en upprepning av vad som kommit före. Jag upplevde den aldrig sådär innovativ eller uppfinningsrik som Mario-spelen annars tenderade att vara. Det kändes som en cynisk cash grab som levde mer på nostalgi än att agera som en faktisk nystart av att göra tvådimensionella Mario-spel. Uppe på detta ändrades heller aldrig den visuella presentationen mellan spelen bortsett från undantaget att det sista spelet på Wii U kunde återge Svampriket i full HD, vilket var trevligt. Detta har jag redan skrivit om mycket utförligare och länge.

LÄS MER: Mario behöver en ny stil

Visst ser Super Mario Bros. Wonder lite ut som New-serien. Det nya spelet har ju absolut inte en genuint unik ny look men det är i alla fall några steg ifrån New-spelens heterogena sörja tack vare att Nintendo verkar luta sig lite mot tecknad film, och bakgrunderna har aldrig sett mer detaljerade och livliga ut, i synnerhet när de s.k. wonder-fröna aktiveras och låter det ske galenskap på skärmen.

Det är just detta vanvett som lockar mig. Jag är inte den största av 2D-Mario-fan längre för jag har sen Nintendo 64:ans dagar föredragit Marios mer utforskande spel så som Super Mario 64, Sunshine och Odyssey. Men Wonder ser spännande och kul ut, och mycket beror på att det känns som det första 2D-Mario som anammat galenskapen som Mario-spelen blivit kända och uppskattade för.

Vad jag talar om är hur vi sen åtminstone Super Mario Galaxys dagar ständigt undrat hur Nintendo ska kunna överträffa sig med nästa spel. En stor anledning till detta är just hur Nintendos Mario-team ständigt pressar gränser. I Galaxy kändes det som de tog saker till sin spets. Det var ju Mario ute i rymden! Gravitationen slungade honom runt planetoider och fysikens lagar gällde inte längre. Hur kunde det bli mer tokigt? Svaret kom ett halvt decennium senare i Super Mario Odyssey på Nintendo Switch. Marios cappy-förmåga att besätta saker och ting expanderade hans rörelserepertoar mer än vad en power up eller dräkt någonsin lyckats med förut. Det var också spelet då vi blev varse om det plötsligt inte längre fanns en estetisk lag. Världarna i Odyssey var nu inte bara olika i tematik utan kunde skifta radikalt rent presentationsmässigt. Olika shaders och filters skapade ett spel utan estetiska regler och det gjorde färden otroligt spännande och varierad.

Så hur skulle det vara möjligt för Nintendo att skruva upp saker till 15 när de redan varit på 11? Här är grejen. Vi underskattar dem ständigt. Nintendo hittar alltid en väg och nu heter svaret Super Mario Bros. Wonder där wonder-frön skakar om hela spelvärldar och skriver om spelreglerna om och om igen. Dessa frön och den nya skådeplatser Flower Kingdom är en fantastisk ursäkt för Nintendo att kasta regelboken de själva skrivit ut genom ett fönster och bli fullständigt bindgalna, en nivå i sänder. Så fort ett frö nås så kan vad som helst hända. Det är random internet-humor i sofistikerad spelform av högkvalitativ Nintendo-regi.

Det är varför jag är förväntansfull inför Super Mario Bros. Wonder. Nintendo har äntligen tagit vansinnet på allvar, även i den andra dimensionen.