En av de spel jag älskar mest i denna värld är Yoshi’s Island. Det är helt fantastiskt hur väl detta spel klarat sig från tidens tand och än idag är en kreativ smällkaramell. Musiken i spelet har också en särskilt plats i mitt hjärta då den har en säregen prägel som skiljer sig från andra Super Mario-spel.

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Super Metroid – The Jungle Floor

Jag funderar ofta vilken boss, bana och musik jag tycker om mest i det här spelet. Jag spelar om, funderar och lyssnar. Det är alltid lika svårt att komma fram till något, om inte totalt omöjligt. När det kommer till musiken så älskar jag lekfulla Athletic Theme som jag anser är Mario-spelens bästa. Flower Gardens inledande noter och mittparti är etsade i min hjärna medan tonartshöjningarna i Underground ger en annars nedstämd låt positiv energi. Det går inte heller att prata om Yoshi Island utan att nämna hur bossmusiken är väldigt influerad av hårdrock. Melodin som spelar under slutstriden mot en jättelik Baby Bowser innehåller skrikande elgitarrer och låter som den hör hemma i ett betydligt råare brawler-spel. 

Men bland alla dessa minnesvärda och starka framföranden finns bara en låt som lyckas sätta sina emotionella klor i mig och locka mig till tårar. Och det är skälet att det är låten som säger tack och farväl är veckans melodi.

Det här stycket är väldigt annorlunda än många andra Mario-avslut. Den är inte så peppig, glad och triumferande. Istället ges man en låt som ger tid för reflektion. Det avslutande stycket i Yoshi’s Island är inte uppenbart lyckligt men det finns likväl en glädje som pyr i bakgrunden hela tiden. Framförallt känns den här melodin vacker, bitvis pompös och definitivt något man förtjänat. Musiken är ett lysande musikaliskt avslut i fyra etapper högt ovanför Svamprikets tjocka molntäcke. Och det är även perfekt för att ackompanjera Mario och Luigi på deras sista färd med storken som för de två bröderna hem till sina väntande föräldrar.

Ungefär varje minut ändrar melodin ton och stämning. Det börjar såklart lugnt med pianospel och enstaka stråkar. En minut in virvlar fler noter och instrument in i ljudbilden medan låten försiktigt lyfter och blir mer optimistisk. Nu pustar man inte bara ut efter den utmanande pärsen man varit igenom utan man känner även glädje och viss stolthet över vad man gjort. Detta övergår sen till full segersång och digital orkester innan storken sakta börjar segla ner mot marken.

MER OM YOSHI: Yoshi’s Crafted World utmanar Yoshi-puristen i mig

Partiet som inleds när storken landar förvillade mig till en början för det känns inte som det grandiosa slut man vill ha på den här typen av melodi. Den känns rentav som en helt annan melodi. Det kompenseras dock snabbt av att Nintendo spelar på min nostalgiska känslor genom att i en ny tappning spela upp fanfaren som spelas när Mario glider ner för flaggstången i originalspelet. Det är ett mästerligt bruk av denna trudelutt som rör mig likt få andra spellåtar gör. 

De två bröderna hissas upp av sina föräldrar och texten “Heroes are born!!” syns på skärmen. Det är en enastående och mäktig final från ett enastående spel. Det är då jag svårt att hålla tillbaka mina känslor. För likt hur flaggan och den medföljande fanfaren stiger gör känslorna och tårar inom mig detsamma.

https://youtu.be/ZAPaGu0fWDE

Låten i sitt originalutförande på Super Nintendo.

En stämningsfull stråk- och piano-cover.