2 minuter lästid

”Mysigt”, ”indiepärla” och ”hemtrevligt”.

Det är tre ord som skulle kunna beskriva motsatsen till Peter Siepens inredningsstil, men som faktiskt är rakt av snodda textutdrag från allehanda recensioner av spelet A Short Hike. Det kanadensiska spelet, utvecklat av Adam Robinson-Yu, fick sig ett i det närmaste sektlikt följe förra sommaren när det släpptes till Windows, Mac och Linux, men intresset fullkomligen exploderade när det för några veckor sedan släpptes till Nintendo Switch.

Titeln, som bäst kan beskrivas som en korsbefruktning mellan det omaka paret Animal Crossing och The Legend of Zelda: Breath of The Wild, har sålt över förväntan. Det är inget jag har ett problem med. Tvärtom älskar jag det här spelet och håller det som ett av årets bästa spelupplevelser. Men det som stör mig är att folk envisas med att kalla det ”mysigt”.

Absolut, den grafiska stilen gör säkert sitt till för att folk skall få välbehagskänslor, men det är också en extremt ytlig åsikt att fara med. Min upplevelse med A Short Hike var att Robinson-Yu faktiskt ville berätta något, delvis om sig själv men också om oss. I korta ordalag är spelets tema att vi jäktar, hela tiden mot nästa mål, istället för att njuta av nuet.

Fint att spelet berömmer sig själv i tredjeperson.
Fint att spelet berömmer sig själv i tredjeperson.

Det som är intressant är hur denna berättelse rent spelmekaniskt förtäljer allt på. Det är lätt att bli frustrerad över att en djävla häst kommer och vill att du hittar snäckskal till honom när du håller på att klättra upp för ett berg, men det är också hela poängen. Du SKALL bli irriterad och det för att skapa en reaktion som sedan vänds mot dig. Mot slutet blev det riktigt obekvämt och jag kände att jag hade förvandlats till en typ av person som jag inte var särdeles förtjust i. Det var lika delar livskris som uppvaknande.

Därför blir det förstås erbarmligt frustrerande när jag läser och hör recensenter som bedömer spelet som just ”mysigt”, enbart baserat på hur spelet ser ut. Hela poängen är just att lura in spelarna i detta, för under ytan döljer det sig ett tema som är relativt outforskat i spelbranschen. Att inte fler ser det är förstås beklämmande, att vi som spelare bedömer en titel så mycket på sin yta snarare än dess innehåll. Här har vi faktiskt ett spel som försöker säga något, som vi tjatat om det, men vi missar det för att vi är så pass förblindade av det vi ser.

Att beskriva är A Short Hike som ”mysigt” är att förminska dess betydelse.
Den här promenaden är allt annat än emotionellt mysig.