Braid Anniversary Edition släpps tidigt 2021.
Braid släpps som jubileumsutgåva
Bugsnax visar upp blandad gameplay
Bugsnax lanseras vintern 2020.
Sword Art Online: Alicization Lycoris
Sword Art Online: Alicization Lycoris ( i fortsättningen kallat SAO:AL) är ett mycket estetiskt tilltalande (om man gillar anime) spel, men det ser ut och fungerar ungefär såhär:
Laddningsskärm-prat-cutscene-lite mer prat-laddningsskärm-cutcene-laddningsskärm-ännu mer prat-cutscene-laddskärm-en pytteliten fajt-laddskärm-prat igen-laddskärm-prat-laddskärm-ytterligare en pytteliten fajt, o.s.v., o.s.v. i evigheter.
Neversong
Spelvärlden flödar över av spel vars huvudsyfte är att erbjuda avkoppling. Källor till eskapism där lättsam underhållning får spela förstafiol. Men så ibland dyker det även upp spel med en mer allvarsam ton. Spel med ett betungande tema som inte bara är sorglöst och glättigt, utan tungt, dystert och allvarligt.
Rocket Arena
Att lansera en så kallad ”hero shooter” i dessa tider är verkligen ett vågat beslut. För att ditt spel inte ska falla mellan de virtuella stolarna behöver du något extra, en hemlig ingrediens som snabbt kan fånga spelarens uppmärksamhet. Vid första anblick liknar Rocket Arena en jobbig lillebror som så gärna vill vara som sina äldre syskon. Det som möter mig först är Overwatch-liknande grafik, spexiga hjältar och tydliga free-to-play-tendenser, trots att spelet inte är kostnadsfritt. Ganska snart blir det dock tydligt vad som är spelets hemliga ingrediens, och det är sannerligen ett intressant val.
Destroy All Humans!
”There is a time for thought and there is a time for action, and this is one of these times!”
”…Which one?”
”THE SECOND ONE!”
För att vara ett spel där huvudkaraktären samlar hjärnor för att hans utomjordings-ras inte ska klonas ad infinitum in i hjärndödhet så är han fan väldigt dum. Fortsätt läsa Destroy All Humans!
Checkpoint 2.8
Ännu en vecka har passerat och med den en rejäl dos spelrelaterade nyheter. Vår artikelserie Checkpoint är döpt efter sin motsvarighet i spelvärlden, där dina framsteg sparas innan du färdas vidare. En sparpunkt där vi tillsammans summerar spelveckan som gått och blickar framåt mot vad som komma skall, innan vi kastar oss vidare mot nya äventyr. Vi kommer ta en titt på vilka spel ni bör hålla lite extra koll på under veckan som kommer. Vi kommer även belysa allt från roliga tweets till hjärtevärmande historier och härliga påskägg. Allt detta och mycket mer, men först har det blivit dags för nyheter.
Fortsätt läsa Checkpoint 2.8
Ett tillfälle att hämta tillbaka Suikoden från det förgångna
Veckans stora snackis har snabbt blivit Kickstarter-spelet Eiyuden Chronicle: Hundred Heroes som är en spirituell uppföljare till Suikoden. Spelserien har sitt ursprung hos Konami som inte själva gjort något vettigt med varumärket sen 2006. Inte konstigt att allt från fans till ursprungsmannen vill se mer av varan, ergo Eiyuden Chronicle. Fortsätt läsa Ett tillfälle att hämta tillbaka Suikoden från det förgångna
Har någon underrättat Daniel om Eiyuden Chronicle?
Om det inte var för att det var Konami som gav ut det hade Suikoden förmodligen varit en av spelvärldens största rollspelserier just nu, men Konami är Konami och spelen har istället fått kultstatus och någon slags underdog-stämpel. Min kompis Daniel älskade Suikoden. Det här var i slutet av 90-talet och jag var betydligt mer intresserad av papper-och-penna-rollspel än jag var av TV-spel. Men Daniel älskade alla rollspel och det fanns två kriterier för ett bra rollspel: att det fanns ett s.k. Coliseum dit man kunde gå och kämpa mot andra kämpar och att man kunde ”gå ut i öknen och slåss”. Grinding har ett väldigt dåligt rykte nu för tiden, men på den här tiden togs det som ett självklart inslag i rollspel, och Daniel älskade det. Vad jag kan minnas fanns det inte något Coliseum i Suikoden, men man kunde ”gå ut i öknen och slåss” och därför var det världens bästa spel i Daniels ögon. Fortsätt läsa Har någon underrättat Daniel om Eiyuden Chronicle?
West of Dead
När jag startar upp Upstream Arcades nya spel West of Dead är den stiliga estetiken det första som slår mig. En charmig akustisk gitarr för mina tankar till Supergiant Games “Bastion” (som jag älskar) och den grafiska profilen med hög kontrast och hårda kanter påminner om en schyst serietidning. Fortsätt läsa West of Dead