Ett slag för omslag är en ny artikelserie här på playerone.se där vi belyser och talar om omslagen som pryder våra kära spel. Det kan vara allt från gammalt och fult till nytt och snyggt. Vi ämnar att skina ljus på både det bästa, det sämsta och det som är mitt emellan. Det är också såklart högst subjektivt vad olika medlemmar på redaktionen tycker så vi välkomnar diskussion vad ni själva anser om de omslag vi lyfter fram i detta nya inslag på hemsidan.

Denna veckas omslag låg väldigt nära till hands för mig, helt enkelt för att det är ett av de tidigaste spelen jag själv har ägt. Peka-klicka-genren är nämligen en kär gammal vän och Broken Sword-serien likaså. Eftersom seriens andra del var det första jag spelade har det en speciell plats i min spelsamling och dess omslag ligger djupt rotat i minnet.

Hur väl förmedlar omslaget innehållet i spelet?

Inte särskilt väl alls, skulle jag vilja påstå. Eftersom vi inte får se mer än något slags centralamerikansk väggristning och en blå stenmask är det inte mycket som förtäljer vad som faktiskt väntar. Givet att delar av spelet utspelar sig i Centralamerika (eller åtminstone en fiktiv plats inspirerad därav) men omslaget är lite väl intetsägande för att kunna ha några direkta kopplingar till detta.

Vad gillar du mest med omslaget?

Den blå masken och dess uppenbart ondskefulla uttryck är ju det som mest sticker ut och därmed också det som fick åtminstone mig att bli nyfiken på spelet när det begav sig. Hur löjligt det än kan verka tycker jag också mycket om valet av typsnitt på speltiteln. Det är sparsmakat och stilrent men sticker ändå ut och ger ett starkt intryck.

Vad gillar du minst med omslaget?

Det är väl just det faktum att det speglar spelets innehåll så dåligt. Jag vet att senare utgåvor av spelet, bl.a. den remastrade versionen till PC, Android och iOS, har ett omslag där de båda huvudkaraktärerna är mycket framträdande mot en bakgrund av prunkande djungel. Även om denna senare variant inte är mig lika kär måste jag ändå säga att den passar spelet bättre.

Det här spelomslaget lämnande som sagt tydliga avtryck i mitt minne. Det är långt ifrån ett mästerverk (det är knappt ens snyggt) men har trots det en slags charm som tilltalar mig, och säkert många andra. Som tur är bedrar skenet och innehållet i spelet överträffar vida dess ruffiga yttre.