I fredags blev jag klar med Super Mario Odyssey – Nintendos senaste plattformare med rörmokaren i huvudrollen. Med klar syftar jag på att jag spelat ut samtliga banor, men inte att jag samlat alla månar.

Spelet har fått grisigt höga betyg av världens recensenter. 10:or har delats ut på löpande band (med undantag för M3 och Gamereactor som gav det 8/10) och jag är faktiskt… kluven.

Tolka mig rätt här. Super Mario Odyssey är ett fantastiskt spel. Det är snyggt, designen är fruktansvärt läcker och det är vansinnigt roligt att använda Marios hatt för att styra de olika kungadömenas invånare. Däremot är Super Mario Odyssey inte en fullpott för undertecknad. Spelets första timmar är fantastiska, men sen kan jag personligen känna att det blir ganska repetitivt. Där Nintendo vanligtvis är världsbäst på variation – är Super Mario Odyssey hyfsat upprepande.

Hattgimmicken tappar liksom sin charm ett par timmar in och spelet är, på gott och ont, alldeles för enkelt. Jag känner att Nintendo håller spelaren lite för mycket i handen och att plattformsutmaningen därmed uteblir.

För mig är Super Mario Odyssey inte mer än en 8:a och snubblar på mållinjen för en 9:a. Vad tycker du?