3 minuter lästid

Sword Art Online: Alicization Lycoris  ( i fortsättningen kallat SAO:AL) är ett mycket estetiskt tilltalande (om man gillar anime) spel, men det ser ut och fungerar ungefär såhär:

Laddningsskärm-prat-cutscene-lite mer prat-laddningsskärm-cutcene-laddningsskärm-ännu mer prat-cutscene-laddskärm-en pytteliten fajt-laddskärm-prat igen-laddskärm-prat-laddskärm-ytterligare en pytteliten fajt, o.s.v., o.s.v. i evigheter.

Sword Art Online: Alicization Lycoris
Medina, en NPC som ändå är rätt cool.

Jag blir tokig, efter 20 timmar spel har jag fortfarande inte kommit någon vart. Det jag vet om spelet hittills är att Alice, en NPC, har blivit kidnappad och huvudpersonen Kirito skall hjälpa sin nyfunna vän Eugeo att hitta denna Alice. Ja, och så var det det där med att Eugeo vaknade upp i en främmande värld helt utan minnen från det liv han levt. Kontrollerna är klumpiga och ryckiga, AI:n dålig och spelet känns bara som en massa tjöt.  Jag vill spela, inte titta på evighetslånga laddskärmar eller klicka mig igenom konversationer som aldrig verkar ta slut. Jag vill få svinga mitt svärd mot stora fräcka monster, jag vill få använda sacred arts (typ trollkonster) mot mina fiender. Men icke, istället får jag bara sitta och titta på dessa förbaskade laddskärmar. Jag vill inte, jag blir tamejtusan gråtfärdig!

Det enda bra med SAO:AL är egentligen att det är väldigt snyggt, enligt mitt tycke i alla fall, och musiken är mysigt glad. Efter att Eugeo och Kirito träffats första gången och huggit ner ett stort träd, bestämde de sig för att börja i en skola för att bli bättre svärdsvingare. Det enda de två verkar ha blivit bättre på är att försova sig och prata, prata, prata. Suck.. som jag redan nämnt ville jag gråta efter 20 timmar in i spelet och gav faktiskt upp. Min stackars sambo tröttnade till slut på att sitta och lyssna på mig när jag hade suckat och frustat över detta märkligt långsamma och tålamodsprövande spel i åtskilliga timmar. Det gick faktiskt så långt att han inte ens orkade befinna sig i samma rum som mig när jag satt och spelade.

Sword Art Online: Alicization Lycoris
En sällsynt fight.

Är man bekant med animen och de tidigare spelen i Sword Art Online-serien kanske man förstår/tolererar mer än vad jag gjorde, och man kanske rentav uppskattar upplägget och vet vad man ger sig in i. Jag däremot vill faktiskt inte lägga mer tid på detta spel. Skrev jag att dess bilduppdatering dippade ganska rejält också? Det blev bättre efter diverse patchar, men det är fortfarande inte tipptopp. År 2020 tycker jag allt att vi kan förvänta oss lite kvickare spel utan störande seghet.

LÄS OM NÅGOT ROLIGARE: Radical Rabbit Stew

Spelet har även löjligt klumpiga kontroller. Först trodde jag att det var min handkontroll som börjat drifta, men efter att jag gått igenom tre olika kontroller och alla gjorde samma sak, insåg jag att det är spelet som bara är rent dåligt.

Ser ni texten?

Sen har vi menyerna i spelet. Jisses! Tusen miljoners olika menyer, en svindum karta och pytteliten text. Är det min syn som börjar bli dålig, eller har alla spel minimal text nuförtiden?  Att Sword Art Online har det, kan säkert skyllas på att de ville knöka in så mycket text det bara gick på en begränsad yta. Och med tanke på allt jädra prat som textats får jag huvudvärk efter 20 minuter av att sitta och kisa hela tiden. Ja, för 20 minuter var ungefär det jag fixade att spela i taget, sen tog tålamodet slut. Av dessa 20 minuter var ungefär 19 av dessa bara massa jädra prat och laddskärmar.  Vem vill ens spela ett sånt spel? Enda undantaget är visual novels men då vet man vad man ger sig in i och SAO:AL utger sig inte för att vara detta. Har vi inte lämnat textbaserade spel bakom oss för länge sen? 1977 ringde och vill ha tillbaka Zork liksom.

Spela inte Sword Art Online: Alicization Lycoris om du inte har tålamod som en ängel och all tid i världen. För tid behöver du. Du kan inte tro att du bara ska spela i 10 minuter medan du väntar på att ditt pastavatten skall börja koka. Nej, har du väl börjat får du räkna med MINST 30 minuters tjöt innan du kan börja spela på riktigt och faktiskt interagera med spelet på något mer givande vis än att trycka fram text.

Är du däremot van vid hur SAO-spelen fungerar kanske du gillar det. Smaken är som baken liksom. Jag kanske är lite väl hård, men har ett spel inte visat sig bättre efter 20 timmar tänker jag faktiskt inte fortsätta spela. Vem vet (inte jag),  men det kanske blir fantastiskt efter 20 timmars spelande, men jag är i alla fall inte beredd att lägga min tid på att ta reda på det.