Att få känna sig barnslig ibland är en mänsklig rättighet. Att bara släppa ansvar som disk, städning och räkningar måste man göra till och från för att orka med livets utmaningar. Det kan man göra på många sätt: man kan skaffa barn, men det tar tid och är omständligt; man kan åka berg- och dalbana, men det är läskigt; eller så kan man åka till ett lekland, men det blir ifrågasatt utan egna avkommor. Ett enklare sätt är att leka med leksaker, men är man vuxen med just ansvar lär de ligga långt ner i en låda på vinden om ens där. Det är då tur att vi har spel till vårt förfogande, framförallt spel som Tren.

Ni minns Brio-tågen från när man var liten? Spåren i trä som man pusslade ihop med varandra innan man drog sitt lok med påkopplade vagnar fram och tillbaka. Tren handlar om detta, mer specifikt att köra ett eldrivet tåg över våghalsiga konstruktioner och i sann TrackMania-anda jaga hundradelar för att maximera utfallet på varje bana. Kontrollerna är enkla. Du gasar och bromsar, svänga behövs ju inte då spelet bokstavligen går som på räls. Man kan också ge tåget en extra skjuts när det behövs och spinna i luften för bonuspoäng. That’s it. Varken mer eller mindre och det är också det som är tjusningen med hela spelet. Det är barnsligt enkelt men också dödligt utmanande i takt med att specifika mekaniker låses upp. “En bana till”-syndromet kickar snabbt in och då har jag inte ens nämnt den bedårande grafiken som lyfter intrycken till en helt annan nivå.

Men hur kommer det sig att ingen pratar om detta fenomenala spel? Har det att göra med det faktum att Media Molecule valt att lägga det inuti sitt något bortglömda experiment Dreams? Mycket möjligt. En plattform som skulle samla skapelser från andra användare är inte direkt den ultimata marknadsföringskanalen åt en ny titel från en stor utvecklare. Just marknadsföringen har dessutom varit bristfällig. Det krävdes att jag skulle se ett klipp från en okänd användare på Twitter för att ens få upp ögonen för spelet. Och tur var väl det. Därför gör jag er nu en tjänst och sprider ordet. Dreams ingår i Playstation-plus augusti ut, så tanka ner Tren och starta upp det för att åtminstone bara få en fläkt av barndomens kravlösa upplägg.

Det hade varit spännande att se hur genomslaget hade blivit ifall spelet släppts fristående som alla andra, utan några ramar eller krav på att ladda ner en spelmotor för att ens få igång det. Jag tror i alla fall att genomslaget hade blivit större och Tren hade fått den uppmärksamhet det förtjänar. En modern klassiker. Nu seglar det mest i periferin bland alla andra upplevelser. En bortkastad möjlighet för något som är värt mycket mer. När såna här guldkorn missas är det verkligen något som spårat ur.