2 minuter lästid

Resident Evil är spelserien som på allvar gav de levande döda ett ökänt rykte i spelvärlden. Man tillämpade zombier på ett vis som film redan gjort under flera årtionden. Plötsligt var varelserna inte bara kanonmat utan ansågs som obehagliga och seriösa hot för ens överlevnad, i synnerhet när de kom i grupp. Resident Evil var också en av de universum som använde vetenskap som grund för zombie-epidemin där militär biologisk forskning låg bakom det muterande T-viruset. 

FÖRRA VECKANS SPELMELODI: Kingdom Hearts – Hikari

Musik var dock inte det första Resident Evils starka sida. Spelet består på sin höjd av små ambienta loopar utan större personlighet där den för serien återkommande “Secure place” är bland de mest kända. Det är först i Resident Evil 2 som musiken var värd att ta notis om då produktionsvärdet och ambitionen steg rejält. Musiken är komponerad av Masami Ueda, Shusaku Uchiyama och Shun Nishigaki. Enligt dessa herrar var det musikaliska temat i Resident Evil 2 desperation.

The First FloorMedan originalspelet höll sig till generiska skräcktoner hämtade Resident Evil 2 inspiration från lite olika håll. Istället för att bara vara fokuserat på karaktärslös skräckatmosfär var man influerad av Brad Fiedels Terminator-partitur med några undertoner av Hans Zimmer och Nick Glennie Smiths musik från The Rock. Det går faktiskt att avgöra om man bara spetsar öronen rejält. Då hör man nämligen industriella ljud bestående av metalliska ekon och digitala synt-ljud som inte alls gör att kopplingen till James Camerons sci fi-epos orimlig. Uedas rikliga bruk av förvrängt piano gör även att soundtracket låter bli att låta som en pastisch och ges lite egen karaktär. 

Områden är bättre katalogiserade genom musiken där Racoon Citys gator har militära slagverk i fokus medan polisstationen lyfter fram mer lugna och olycksbådande pianotoner. Nyckelögonblick i berättelsen lyfts sen fram av orkestrala verk av filmisk klass.

“The First Floor” är ett låtstycke som alla som spelat Resident Evil 2 är alldeles för bekanta med. Detta eftersom man spenderade väldigt mycket tid åt att vandra runt på första våningen av Racoon Citys polisstation efter man flytt från kaosen som rådde ute på gatorna. Det är ett lugnt illavarslande stycke som är en utveckling av “The Front Hall” där ambienta ljud blandas med svepande pianosegment och dova knallar och knak. Det är ett väldigt bra exempel på hur Resident Evil 2 använde klassiska skräck-trix samtidigt som det skapade egen identitet i väntan på nästa adrenalinkick som kunde vara allt från första mötet med en Licker eller paniken som uppstod när zombiernas armar högljutt brakade igenom igenspikade fönster och hungrig grept efter ens mumsiga lekamen.

En sak som är tråkig med 2019-utgåvan av spelet är att den här melodin verkar lysa med sin frånvaro. “Front Hall” finns kvar om än av väldigt annan natur, men den är åtminstone där. “The First Floor” har jag inte lyckats lokalisera. Det verkar som remaken fokuserat mer på ambiens och skrämmande tystnad medan musikaliska toner fått ta ett kliv bakåt. Det är lite synd eftersom det tar bort mycket av spelets ljudprägel och de minnen man associerar med platserna däri.

Det här är låten i sitt originalutförande.

Denna cover föreställde sig hur ett Resident Evil 2 skulle låta om det släpptes på Gamecube.