2 minuter lästid

Hej, familjen!

Jag ber om ursäkt att jag inte har hört av mig tidigare, ni vet hur det kan vara när livets händelser hamnar i fokus. Solen bländar mig här och röken ligger tung från trafik som rör sig längsmed motorvägarna. Idag har jag stött på fotomodeller och knarkare, börsmäklare och gängmedlemmar. Los Santos blandar och ger, det är enkelt att konstatera. Men på något sätt känner jag mig hemma, var jag än är. Det kanske blir så när man återvänder till staden som gav mig så mycket för nio år sedan. Staden där jag växte upp, staden där jag tog mina första steg in i det vuxna livet.

Los Santos vibrerar fortfarande av pulsen från människor som passerar i varje gathörn och när solen reflekterar sig mot asfalten mot den ändlösa skyn, då är det svårt att inte dra för andan. Folket verkar också mer självsäkert nu, som att de rör sig med ett bättre flyt. Det är nästan som att de har blivit programmerade att förflytta sig i 60 bildrutor i sekunden. Tänk vad tokigt, att verkligheten kan kännas som ett TV-spel ibland.

Annars har inte mycket förändrats. Det är samma vita stränder, höga berg och bultande stadskärna, och visst, de har putsat upp ytan ordentligt. Men skulle jag minnas tillbaka till mina tidigare minnen av Los Santos hade de antagligen inte speglat en stor skillnad ifrån det vi har nu. Därför undrar jag ibland om mänskligheten står still. När vi som konsumenter bara återvänder till samma stad om och om igen, gör vi det för att vi inte vågar upptäcka nya saker i livet? Eller gör vi det för att hitta tryggheten av att landa i det igenkänningsbara? Jag lutar åt det sistnämnda. Och vad är det egentligen för fel med det? Inget alls, tycker jag.

Nu ska vi snart bege oss ut för en bit mat, hoppas det blir en lugn kväll. Igår gick det nämligen rykten om en galning som körde in en bil genom rutan hos en bilhandlare som försökt lura på hans son ett obetalbart kontrakt. Otroligt, inte sant?! Det handlade tydligen om kreditbedrägeri. Vilken galen värld vi lever i. Och även om den här staden är den galnaste i den så återvänder jag mer än gärna till Los Santos, både nu och framöver. Det är något visst med tempot här. Men det ska samtidigt bli spännande att snart få resa hemåt igen via östkusten. Tydligen ska Vice City ha något stort att erbjuda. 

Jag saknar er så. Vi ses snart igen.

Puss och kram!

Douglas