När spel ska gestaltas i övrig media framställs det ofta som något meningslöst, tanklöst och faktiskt ganska larvigt. I filmer och serier kan ibland de mer skämtsamma karaktärerna sitta i en soffa och spela TV-spel i form av slumpmässiga knapptryckningar och regelbundna explosioner. Då och då kan karaktärerna spotta ur sig kommentarer som ”Dö din fula utomjording!” eller ”Använd raketkastaren mot rymdskeppet!”, och ofta ger det en väldigt skev och felaktig bild av det interaktiva mediet. I Earth Defense Force: Iron Rain är däremot den bilden anmärkningsvärt pricksäker.

KOLLA IN VECKANS FRÅGA: Vilket var det första spelet du klarade?

De som är bekanta med Earth Defense Force-serien behöver ingen ytterligare introduktion för vad det handlar om, så ni kan tänka på något annat en stund. I korthet kan vi säga att gigantiska och livsfarliga varelser har invaderat samt börjat ta över jorden. Det är upp till dig och ditt lökiga följetåg att ta tillbaka den. Vi bjuds på en och annan filmsekvens som gör ett par tappra försök att involvera spelaren i något slags händelseförlopp, men det är verkligen inte här spelet visar några starka sidor. Och ska jag vara helt ärlig tror jag inte heller det är meningen. Iron Rain bygger på överdriven action och löjligt många fiender, och gör det också ganska bra.

Trots spelets svaga insatser när kommer till berättandet är det likväl ett narrativt steg framåt i jämförelse med dess föregångare (som jag också hade nöjet att recensera). Iron Rain ska på förhand ha sagts vara mer anpassad för den västerländska publiken vilket också märks i och med den marginellt mer allvarliga tonen i såväl uppdrag som menyer. Jag gillar även tillskottet av en mer fullfjädrad karaktärskapare som låter mig skapa en hjälte vars utseende verkligen matchar den överdrivna sättningen. Möjligheten att skapa en soldat som valt att strida utan någon form av huvudskydd för att kunna visa sin lilafärgade tuppkam klingar ljuvligt med de köttätande monsterinsekterna.

Räkna inte heller med någon hjärngympa när höjden av intellektuell utmaning innebär att skjuta på alla rödmarkerade zoner på jätteroboten. Det som däremot förekommer, vilket även är spelets hjärta, är larvigt många utomjordingar som simultant kommer göra sitt yttersta för att slita av dig huvudet. Striderna är intensiva och tillfredsställande om än något enformiga. Den isolerade explosionen som fienderna ger ifrån sig vid varje dödsfall är oerhört tillfredsställande, och du kan räkna med att höra den flera gånger per eldstrid. Intensiteten förhöjs ytterligare när spelaren aldrig riktigt kan stå trygg på en och samma plats. Oavsett om du är på ett hustak eller bakom en barrikad är du sårbar, vilket leder till en väldigt fartfylld, mobil och flexibel stridsteknik.

Uppdragen i Iron Rain är ofta väldigt korta och kompakta. Det är ett välkommet designval eftersom själva uppdragsmallen ofta är väldig enformig och återkommande. De korta uppdragen ger mig dock flera små avbrott där jag kan spendera mina kristaller på nya leksaker. Dessa mellansekvenser låter mig även måla om min destruktiva personlighet i form av olika klasser såväl som vapentyper. Vi bjuds visserligen på endast fyra olika soldatklasser, men ett par av dem sticker ut i så pass positiv bemärkelse att det snåla utbudet knappast stör mig. Jag tillåts spela som en jetpackrustad specialist med prickskyttegevär samtidigt som jag har chansen att kliva in på slagfältet likt en mänsklig stridsvagn med dubbla maskingevär och raketmotor i ryggen.

Medan spelets olika klasser förser mig med diverse grundförutsättningar är det Iron Rains imponerande utbud av vapen, kosmetiska föremål och andra mojänger som verkligen sätter färg på kriget mot gästerna från yttre rymden. Inför varje strid har jag chansen att testa nya kombinationer av allt från lasergevär och klistergranater till energisvärd och avledningsdockor. Efter varje strid låser jag upp ett halvt dussin nya prylar att gå igenom inför nästa slag. Det är en härlig loop som på en snyggt sätt frammanar den där ”bara ett uppdrag till”-känslan. Den är dock inte så pass stark att jag klarar av mycket mer än 5-6 uppdrag på raket utan att upplevelsen blir för monoton.

Earth Defense Force: Iron Rain lägger mycket krut i sin välfyllda kampanj, som du kan spela själv eller tillsammans med en kompis, men bjuder också på ett ordentligt onlineläge där spelare ställs mot varandra. Tyvärr har jag inte riktigt haft möjlighet att testa detta innehåll då spelet inte varit officiellt lanserat under min tid med det. Dessutom kan hela kampanjen spelas online med flera människostyrda soldater i truppen, vilket uppmuntrar spelare till att våga testa de högre svårighetsgraderna.

LÄS FLER RECENSIONER: Outward

Earth Defense Force: Iron Rain är ett trevligt och annorlunda tillskott i den väletablerade spelserien. Det är perfekt för dig som är på jakt efter tanklös action där fokus snarare ligger på häftiga mördarverktyg än involverande berättelser. Om du dessutom har en skjutglad kompis är du hemma. Spelets styrkor ligger i den imponerande mängden vapen och verktyg medan den enformiga uppdragsdesignen lämnar en del att önska. Striderna är fartfyllda och intensiva men tappar ganska snabbt styrka på grund av bristfällig variation. Trots detta är Iron Rain ett äventyr jag skulle rekommendera till de flesta som vill skjuta utomjordingar och rädda världen, gärna i klassisk tv-seriemanér.