När jag tog mig an MLB The Show 18 hade jag väldigt lite kunskap om baseball eller brännboll som vi kallar vår starkt förenklade variant av sporten. Naturligtvis har jag spelat den svenska versionen under min skoltid, men efter den första obligatoriska matchen i spelet inser jag snabbt att mina kunskaper snarare är en nackdel än en fördel. Baseball är långt mer avancerat än de flesta andra sporter jag testat och har ett regelverk som är tjockare än Gabe Newells plånbok.

Som den hängivne recensent jag är slängde jag mig över allsköns videokurser som lovade att göra mig till en expert på fem minuter. Många timmar senare och med ett hår som nu var mer prytt av grå strån än innan började jag känna mig mogen att börja spela på allvar. MLB The Show 18 är väldigt pedagogiskt och utförligt i sin beskrivning av de olika delmomenten som utgör grunden i en match. Till exempel finns det hela fyra olika sätt att sköta själva svingandet av ditt baseballträ. Och då menar jag inte sätten du kan slå eller inte slå iväg bollen, utan vilka knappar och spakar du väljer att använda. Först när detta är bestämt kan du gotta ner dig i vad som åstadkommer en viss typ av slag.

LÄS MER: Recension: TT Isle of Man

Vid det här laget brann det i knoppen och jag valde att sköta svingen helt manuellt med den vänstra analoga spaken. Så var det äntligen dags att…välja metod för att fånga och kasta tillbaka bollen, kommendera hur dina spelare ska springa efter ett lyckat slag och slutligen hur man kastar en snitsig skruvboll. Ungefär här slutade mitt första riktiga försök till att spela MLB The Show 18, med andra ord innan jag ens hunnit sätta igång.

Efter en natts sömn och lite terapeutiskt spelande av NHL 18 satte jag äntligen igång min första match. Här får spelets grafiska muskler visa sig och allt är väldigt snyggt när kameran panorerar över planen och kommentatorerna babblar på för fullt om ditten och datten. Hade jag inte vetat bättre hade jag lätt kunnat ta det för ett sportspel från EA, vilket är ett gott betyg. Tyvärr hjälper det inte när jag större delen av min tid på planen bara väljer olika alternativ med ett knapptryck och justerar lite koordinater. Det är nästan bara när jag ska försöka träffa bollen som känslan av att påverka något infinner sig. För då måste jag träffa bollen när den kommer farande emot mig och det är då spelet fångar ens uppmärksamhet och det blir riktigt nervpirrande. Nervigt blir det annars mest på grund av min brist på förståelse för reglerna och på det planet ligger MLB The Show 18 långt efter kollegerna på EA Sports, med en nästan total brist på instruktioner i hur man spelar baseball och rankar in poäng.

LÄS MER: Recension: A Way Out

Det hetaste inom sportspelsvärlden de senaste åren är karriärlägen med en riktig historia och skådespelare i stil med de lite mer påkostade rollspelen. Men Road to the show-läget som ska få igång våra känslor och bjuda på en resa från rookie till proffs är riktigt stelt och tråkigt. Några sjukt stela konversationer per SMS och lite småprat gestaltat med enbart text gjorde att jag snabbt stängde av skiten.

Även om jag inte kommer bli någon hängiven baseball-spelare fattar jag att själva spelet är välgjort rent speltekniskt. De digra menyerna är fulla med kortsamlande, retroläge, Dynasty-läge, GM-läge och en massa annat. Samma sak kan även sägas om det grafiska med schyssta texturer och animationer. Speciellt på en Playstation 4 Pro där man kan spela i 4K/30fps alternativt med 60fps i 1080p, men det är kanske inte förvånande då Sony står bakom spelet.

Tråkigt nog krävs det mycket möda alternativt vänner med kunskap om baseball för att verkligen ha roligt. Synd att de inte orkade lägga till den biten också!

BETYG: 6/10