3 minuter lästid

Ibland hör vi musik i våra olika underhållning- och kulturmedier då vi stannar upp och tänker “Men vänta, har jag inte hört detta förut?”. I väldigt många fall smyger sig klassisk musik in andra verk, ibland av enkla upphovsskäl och ibland för det passar perfekt för känslan man vill förmedla. I den här nya artikelserien ämnar jag att belysa klassisk musik som många av oss troligtvis hört på andra håll än i konserthus och på CD-skivor med klassiskt symfonimusik. Först ut är Gran Turismo 5.

Ordet pretentiöst är lite av ett överanvänt och misshandlat ord. Jag tar inte ordet pretentiöst lätt i mun dessa dagar i jämförelse med 15 år sen. Men veckans spelmelodi påminde mig om när Grant Turismo-seriens pretentiösa drag lyste igenom rejält. Gran Turismo-serien har alltid varit lite pretentiös och överdriven när det kommer till minutiösa detaljer och de absurda längder Polyphony Digital gick för att utforma alla sina bilar med kärlek i blicken. Detta togs till sin spets när Gran Turismo skulle få sin Playstation 3-debut.

Ursprungligen kan man säga att Gran Turismo 5 avslöjades redan 2005, då under namnet Vision Gran Turismo. Serien har alltid brottats med långa utvecklingsperioder men ingen skulle bli så utdragen och nästan förlöjligad som Gran Turismo 5. Bara det faktum att det ursprungliga Gran Turismo 5-avslöjandet gjordes nästan parallellt med Playstation 3-debuten skapade sina förväntningar, men det skulle dröja till 2008 innan (betaldemon) Gran Turismo Prologue kom. Den faktiska femte delen såg vi inte röken av förrän på E3 2009. Sen skulle det dröja ytterligare ett och ett halvt år innan spelet lanserades i 2010. Polyphony Digital tog sin tid och för varje ny galen ambition man hörde om i nyhetsflödet så både steg och sjönk förväntningarna.

Sen kom dagen. Den 24 november 2010 var här. Som den goda spelare jag är som vill visa uppskattning inför ett hårt arbete så lät jag såklart introt rulla…. och vilket intro sen. Jag kommer aldrig glömma det. Det är ett för historieböckerna.

Den västerländska versionen med My Chemical Romance-låten ”It’s Planetary (Gop!)”.

Den västerländska versionen med ”Castle Over the Moon”.

Det är exakt det intro du förväntar dig att ett spel som varit under produktion i runt fem år borde ha. Det märks att detta är ett spel som gjorts av människor som försökte skapa det ultimata bilspelet, med 1088 bilar och så mycket mer. Bilspel tenderar att ha ganska flashiga intron där musik rullar ovanpå ett kollage av körande bilar. Gran Turismo 5 var inget undantag som ni kan se. I Japan fick man en ny version av ”Castle Over the Moon” och i väst fick vi My Chemicals Romance ”It’s Planetary”, en låtval jag faktiskt tycker var helt okej. Det som gjorde att Gran Turismo 5 hade ett intro som stack ut var för att dess intro i princip hade ett eget intro och det är helt otroligt. Det är ambitiöst och det är i högsta grad pretentiöst men Poliphony Digital ville visa att de menade allvar, och det lyckades de med, för jag kommer aldrig någonsin glömma den nästan surrealistiska känslan av att följa järnmalm på en spännande resa från korn till vrålåk på loppet av tre intensiva minuter.

Polyphony Digital nöjde sig inte helt enkelt inte med att bara ha ett intro utan de ville ha en prolog före det traditionella introt. Till sin hjälp tog de världskända pianisten Lang Lang som framförde den ryska kompositören, pianisten och dirigenten Sergej Prokofjevs krigssonat. Prokofjev var musikaliskt aktiv från 1915 fram tills han dog den 5 mars 1953, samma dag som självaste Josef Stalin.

Stycket som kan höras är den tredje satsen från hans andra pianosonat (även känd som Stalingrad eller pianosonat 7) från hans trio av Krig och fred-sonater. Det är en hektisk Toccata där man skall hamra på pianotangenterna i ren ilska. Men samtidigt som sonaten är rask och galen har den även ett visst lugn över sig. Den passar förvånansvärt bra till att se en bil skapas från nästan inget. Lugn galenskap kan man kalla det, och det tycker jag passar ganska bra att kalla denna besynnerliga men högst effektfulla introduktion till ambitiösa Gran Turismo 5. Lugn galenskap.

Har ni själva några minnen av överambitiösa eller pretentiösa spelintron?