Det fanns en tid då jag blev grön av avund när en person visade sig ha fått tillgång till ett spel och dessutom spelat klart det veckor innan vi vanliga kunde köpa det i butik. Det fanns något magiskt och nästan lite förbjudet över det hela. När jag så småningom fick förmånen att själv ladda hem och spela spel innan deras officiella lansering kunde jag stundtals känna mig som världens coolaste och mest lyckosamma person. Jag minns specifikt när jag var ny här på sidan och blev anförtrodd uppdraget att recensera Marvel’s Spider-Man ett par veckor innan det skulle komma ut. Lägg nu till att jag hade sett fram emot det här spelet i flera år så förstår ni säkert att jag var minst sagt överlycklig i den stunden. Sedan dess har jag sakta men säkert börjat inse att det här med att recensera spel jag ser fram emot är något av en chansning. Jag har för det mesta haft tur då spel som The Last of Us Part II, Control och Hogwarts Legacy alla varit gedigna och välgjorda spelupplevelser, men vad händer när det där efterlängtade spelet kommer ut i undermåligt skick? Spelet jag sett fram emot länge blir jag nu tvungen att uppleva på sämsta möjliga vis.

Nu recenserar vi inte längre spel på Player One. Vi spelar såklart fortfarande många av de nyaste spelen och vi samarbetar fortfarande flitigt med utgivare världen över. Däremot behöver vi inte längre skapa oss en helhetsuppfattning om alla spel vi får in utan kan istället fokusera på detaljerna. Samma spel men andra perspektiv helt enkelt. I just fallet Star Wars Jedi: Survivor har vi tyvärr inte lyckats få in någon spelkod. Jag säger ”tyvärr” eftersom vi aldrig kan tvinga våra skribenter att skriva om spel de själva köpt, vilket i förlängning innebär att spel har en förminskad chans att få uppmärksamhet på sidan när vi inte förses med ett kostnadsfritt exemplar. Trots detta har åtminstone jag köpt, installerat och börjat spela det senaste äventyret i Cal Kestis jedi-resa. I skrivande stund är jag dock ytterst tacksam för att jag inte förväntas spela klart det inom en snar framtid och förse sidan med en recension. Star Wars Jedi: Survivor verkar nämligen vara ett ruggigt bra spel, ett spel som är på tok för bra för att behöva dras med några bastanta tekniska svagheter.

LÄS MER: Jakten på den objektiva recensionen

Jag har i skrivande stund spelat cirka två timmar av Jedi: Survivor och kan bäst jämföra min upplevelse med en sådan där metallisk labyrint som ger en elstötar varje gång man råkar nudda kanten. Det första jag uppmärksammar när den inledande filmsekvensen tar slut är spelets imponerande detaljrikedom trots mitt val att aktivera ”performance mode”. Läcker arkitektur lyfts upp av slående färgval och lysande ljussättning. Kort därefter bjuds jag på sessionens första bildrutetapp fastän jag inte gjort mycket mer än gått långsamt genom banan. Ganska snart ska spelet fräscha upp mitt minne om hur man slåss i Jedi-spelen och jag slås direkt av hur tillfredsställande tunga striderna känns. Det är en tydlig skillnad mot föregångaren Fallen Order. I Survivor känns det verkligen som att alla mina slag träffar precis så hårt som jag föreställer mig att ett lasersvärd ska träffa. Även pareringen känns tajt och toppas av flertalet läckra avslutnings-animationer när staminan tagit slut hos mina motståndare. Jag hinner precis börja förlåta den sänkta bildrutefrekvensen i spelets strider innan en kniv till synes skär genom skärmen i en så kallad ”screen tearing”. Nu börjar jag på allvar överväga om jag helt enkelt ska vänta med att spela Survivor till efter flertalet performance-betonade uppdateringar släppts.

Problemet är dock att Jedi: Survivor gång på gång visar upp coola och inbjudande aspekter av sig själv som försvårar mitt beslut att sätta det på paus. Exempelvis bjuds jag på möjligheten att skräddarsy spelets huvudkaraktär, ett till synes helgjutet färdighetsträd, ett öppen värld-inspirerat område som ber om att få utforskas och flertalet häftiga hållningar och kombinationer för mitt lasersvärd. Det här är dessutom bara vad spelet dukat fram åt mig under de första timmarna, tänk då vad mycket häftigt som ligger längre in i äventyret. Samtidigt är nuvarande version av spelet hemsökt av en undermålig bildrutefrekvens som känns rejält stapplande under sina sämsta stunder i kombination med en noterbar screen tearing. Då har jag inte ens nämnt alla buggar och kraschar som tydligen drabbat andra spelare men som jag tack och lov lyckats undvika såhär långt.

LÄS MER: Kratos cementerar den (o)moderna papparollen i God of War

Star Wars Jedi: Survivor verkar vara ett alldeles lysande speläventyr som just för tillfället ger mig lite för många anledningar till att inte spela det. Det är som en maratonlöpare som regelbundet lägger krokben på sig själv eller som en jediriddare som förvarar sitt lasersvärd innanför byxkanten. Jag är smått bedrövad men samtidigt så himla tacksam för att jag inte behöver spela Survivor just nu. Jag är glad att jag kan ta det aktiva beslutet att pausa äventyret (även om jag kommer ha svårt att slita mig) i förmån för andra spel som också knackar på dörren till spelkonsolens SSD. Jag känner mig ändå helt okej med att ett spel som Jedi: Survivor får vänta på sin tur då det här spelet känns alldeles för bra och underhållande för att besegras av några dumma tekniska tillkortakommanden.