5 minuter lästid

Är det något det inte råder någon bristvara på överhuvudtaget i dagens spelklimat är det zombie- och överlevnadsspel. Survival-genren slog igenom stort i samband med dundersuccén DayZ och har sedan dess ökat lavinartat i popularitet. Det finns en mängd spel inom genren idag, med titlar som H1Z1, Rust, The Forest och många fler. En annan spelserie i överlevnad/zombie-genren är State of Decay som kravlade sig upp ur leran i 2013 och idag skall vi tala om uppföljaren till Undead Labs postapokalyptiska överlevnadsspel – State of Decay 2.

Så fort det pratas om zombies tänker jag på The Walking Dead, serien som rev igång mitt intresse för TV-serier och som med åren blivit mycket, mycket sämre. Det känns lite likadant med zombiespel. Left 4 Dead-sagan är i min mening helt fantastisk och det är en av de tidigare spelen i genren som släppts i modern tid. Likt The Walking Dead har zombiegenren blivit mer och mer uttjatad, oavsett om det är spel, film eller serie.

Det börjar med att du, spelaren, ska avgöra vem som skall stå vid din sida såhär strax efter att samhället gått åt pipsvängen. Alla har varierande färdigheter och är olika bra på diverse saker. När du gjort ditt val ska du sedan direkt efteråt söka igenom ett övergivet militärläger, och det är här ditt äventyr börjar på allvar. 

MER SPEL MED ZOMBIER: Death Road to Canada

State of Decay är ett lir som förlitar sig mycket på att du som spelare ska söka igenom i princip allt bråte och övergivna förvaringsytor du stöter ihop med. När du väl ska söka igenom ställs du inför två valmöjligheter; att söka varsamt och inte föra oväsen, eller söka dubbelt så snabbt fast med den medföljda risken att lämna oljud efter dig. Tanken är att buller är din värsta fiende i State of Decay 2. Skramlar du blir du nämligen svärmad av odöda levande då de har väldigt skarp hörsel.

Det kanske låter som en bra idé på pappret, men faktum är att du likväl alltid kommer välja att söka igenom lådan på det snabba sättet. Detta säger jag för att under mina timmar med spelet kändes de dreglande zombierna aldrig som ett verkligt hot mot mig. Det rörde mig inte i ryggen att jag fick zombies efter mig. Det kom aldrig någon svärm som jag inte kunde hantera. Oftast bestod skocken bara av fyra till sex stycken som försökte göra en picknick av mig. Det antalet zombies utgör inte ett särskilt stort hot om du bär omkring på ett vapen som det ens är lite kräm i. Det är stort sett bara att hamra på knappen du slår med och ducka lite då och då så löser sig saker utan större krusiduller.

Samma sak gäller skjutvapen – det kändes aldrig riskabelt att använda dem även om det kunde dra till sig zombies. Detta är något som är riktigt trist då jag aldrig riktigt kände att jag var i fara under tiden jag var ute och letade material, en process som man gör till leda i spelet. Faktum är att man får göra det såpass ofta att jag hade tröttnat på det bara ett par timmar in i spelet.

ÄNNU MER SPEL MED ZOMBIER: Resident Evil 2 – ett b-filmsporträtt av apokalypsen

Spelet går i stort sätt ut på att du som spelare, med upp till fyra vänner i co-op ska bygga ett fungerande samhälle. När du sökt igenom det där militärlägret jag nämnde tidigare får du några valmöjligheter om vart du vill bilda detta samhälle. Här har du med dig två ytterligare karaktärer utöver de två du valde från början. Det är dessa individer du skapar ditt samhälle med med spelets någorlunda robusta men aningen komplexa bygg- och simulator-system.

En sak som jag verkligen gillar stavas ”permanent död”, det vill säga att när någon i ditt samhälle dör kommer denne inte tillbaka. Är man död så är man död. Det tycker jag ger spelet lite extra välbehövlig nerv som jag tyckte jag blev berövad på när det kom till lådsökandet och min icke-rädsla för zombier. Spelar man dessutom med vänner är zombie-hoper skrämmande som små vita (men döda) kaniner.

Något jag däremot verkligen gillar är att man blir bättre på saker genom att utföra dem – om jag till exempel springer, slåss eller skjuter så stiger mina attribut i level. Man upp just den färdigheten man använt och får även någon form av perk point att spendera för att få någon behändig bonus. Skulle du åka på för mycket stryk kan du även få permanenta nedgraderingar i din hälsa och uthållighet, och för att åtgärda det måste du tillbaka till sjukhusavdelningen i din bas. Om du byggt den.

Du är inte ensam i världen. Det finns fler överlevare på kartan där du valt att bygga ditt samhälle. Du kan antingen behandla dem väl så att de senare går med i ditt samhälle, eller ignorera dem. Det förstnämnda ett mycket bättre val strategiskt långsiktigt beslut. Ju fler som ansluter sig desto starkare försvar får ens bas.

Fast har du inte tillräckligt bra vakttorn i din bas kan zombies likväl ta sig in och orsaka en smärre katastrof. Så tänk på att om du inte vill bli zombiemat när du mannar kudden bör du upprätta försvar och ha manskap att sköta uppgifterna. Såna här element gör att du som spelare faktiskt prioriterar att bygga och uppgradera vakttorn så du slipper bli av med någon karaktär du håller om lite extra.

Du kan välja och vraka mellan alla karaktärer i ditt samhälle, du kan alltså välja att spela som vem du vill. Se det som själahoppande. Det funkar framförallt bra när någon karaktär blir utmattad och måste vila. Då kan du enkelt byta till ett par pigga och fräscha ben. Det finns något i spelet kallat ”infestationer”. Detta är grupper av odöda som du måste rensa bort för att inte zombie-pesten skall sprida ut sig och resultera i ännu fler jäklar som kan göra dina materialrundor sura. Detta ser jag dock som något positivt. Det gör nämligen att jag som spelare känner att jag inte bara behöver oroa mig för att springa och leta efter massa material halva spelet, utan att jag även som omväxling kan rensa upp bland lite zombie-ogräs.

Som jag redan nämnt börjar zombie-spel bli mer uttjatade och dessutom mindre bra. De känns inte lika kreativt lekfulla längre. Jag skulle dock vilja säga att så inte är fallet med Undead Labs zombie-lir. Mycket tack vare otroligt underhållande co-op är det ruggigt kul att bygga upp ett samhälle med dina vänner. Att hålla alla nöjda och belåtna samtidigt som det ska finnas bra med material så sjuka och skadade kan behandlas direkt och alla magar kan mättas är en tillfredställande känsla, om man har koll på läget. 

Tillhör du gruppen som fortfarande diggar zombie- och överlevnadsspel som fungerar bra att spela själv, men ännu bättre med vänner ser jag ingen anledning till att du inte ge State of Decay 2 en chans.

Betyg: 7/10