Det råder inga tvivel om att Super Mario Galaxy 2 är ett fantastisk spel, men lustigt nog lämnade jag äventyret med starka intryck som inte hade något med speldesignen att göra. Var det här spelet verkligen fångade upp mig var genom dess underbara musik.

Det var många som blev golvade när vi hörde musiken från Super Mario Galaxy från 2007. Nintendo hade valt att använda riktig orkestrerad musik i sitt nya Super Mario-spel! Resultatet blev bortom fantastisk men i dag tänkte jag uppmärksamma uppföljaren från 2010 som jag anser har ännu bättre musik, för att inte säga ett av de bästa spel-soundtracken från den förra konsolgenerationen. Så bra är det.

Jag tänkte specifikt sikta in mig på en särskild bana då det vid ett speciellt tillfälle gjorde extra stora intryck hos mig. Det handlar om spelets sista nivå, Bowser’s Galaxy Generator. När resan närmade sig sitt slut i Super Mario Galaxy 2 och jag nådde Bowsers Galaxy Generator blommade nämligen musiken ut till något oerhört pampigt och vackert.

Det första partiet av banan gav känslan av att man varit på en lång resa som nu var på väg att nå ett slut. Det var som att stå tillsammans med alla sina vänner på Highwind i Final Fantasy 7 och hålla motiveringstal före slutstriden. Tonerna stegrade sig, det var finstämt, inte direkt bombastiskt utan snarare en tydlig upptakt till något annat, något större.

Mina referenser till Final Fantasy slutar dock inte där för när man når Bowser ackompanjeras striden mot honom av något som Nobuo Uematsu hade kunnat komponera till rollspelseriens tyngsta slutbossar. Kören brölade, klockor klämtade, trumpeter tjöt och trummor dånade. Det var vackert, storslaget och det var aningen elektroniskt. Det är nog inte spelets bästa stycke, men i kombination med händelserna blev resultatet inget annat än episkt, ett ord jag ärligt talat aldrig trodde jag skulle använda om ett Super Mario-spel. Men just tack vare dess musik blev avslutningen en av seriens mest minnesvärda. Inte sedan sedan jag för över nära 20 år sedan skräckslaget stirrade i Baby Bowsers skinande, tomma ögon med hans kollapsande borg i horisonten har jag upplevt en sådan pampig slutstrid i ett Super Mario-spel.

Kom igen Legend of Zelda. Nu är det dags att verkligen visa framfötterna för Super Marios musikteam har sprungit om er i epicness.