När jag satte mig med mitt Switch i handen och slog på Wonder Boy: Asha in Monster World så visste jag inte alls vad jag skulle förvänta mig. Det enda jag faktiskt hade koll på var att Wonder Boy-serien har sina rötter i Segas 80-tal och att det var ett plattformspel som startade på arkadgolvet för att sen komma in i gemene mans hem via Master System. Det är inte så mycket att gå på, i synnerhet eftersom Wonder Boy-serien visade sig vara en ganska populär serie med mycket framgång. Men jag tror denna okunskap gynnade mig i denna genomspelning då jag kunde möta spelet helt utan förutfattade meningar eller förväntningar.

Det allra första som slog mig när jag startade upp spelet var det visuella, mer specifikt hur distanserade karaktärerna är från bakgrunden. När jag säger distanserad, menar jag självklart inte att det var stort avstånd mellan bakgrund och karaktär. Utan stilarna på grafiken skilde sig ganska vitt och brett. Miljön som man tar sig igenom har en klassisk Nintendo-känsla där omgivningen är väldigt enkelt designad och färgerna är väldigt klara. Ibland kändes miljöerna rentav som just klassiska Mario-platser, fast med en dekor som framstår som en japansk tolkning av Mellanösterns estetik.

LÄS MER: Veckans spelmelodi: Wonderboy in Monster Land – Monster Land

Det som ger Wonder Boy sin alldeles egna framtoning är hur karaktärernas design är mer i stil med klassiska manga- och serietidningar. Karaktärerna har tydliga konturer vilket gentemot miljön gör att de står ut väldigt mycket. Genom att ge karaktärerna ett så annorlunda utseende och som kontrasterar den mer klassiska Nintendo-omgivningen så ger det spelet liv enligt mig. Karaktärerna känns mer engagerande och det hela blir mer än bara ännu en plattformsupplevelse.

När jag ändå nämnt plattformsupplevelsen vill jag rikta uppmärksamheten mot själva spelet. Det är ett väldigt klassiskt plattformspel som är enkelt att lära sig och sen djupdyka i. Personligen är jag väldigt dålig på plattformspel och tenderar att slänga ifrån mig dem så fort jag behövt starta om mer än två gånger på samma ställe. Wonder Boy erbjuder ett upplägg där eskaleringen av svårighetsgraden är mer balanserad. I början av spelet kan det dock kännas aningen för enkelt men svårighetsgraden stiger successivt. Dock aldrig till en nivå som är omöjlig som nybörjare att klara av. I grund och botten är det ett enkelt spel med enkla direktiv, slå, hoppa, ducka, putta/dra. Det är ett vinnande koncept, i alla fall för oerfarna plattformspelare som jag själv som gärna först vill doppa tårna i genren.

LÄS MER: Mer hektisk plattformsaction i Oddworld: Soulstorm

Detta är Wonder Boy: Asha in Monster Worlds stora styrka, det är enkelt men samtidigt utmanande. De färgglada världarna och underhållande karaktärerna man möter på resan förhöjer upplevelsen otroligt mycket. Nånting att bära med sig i bakhuvudet när man sätter sig med detta spel är dock att det är en japansk tolkning av Mellanösterns visuella aspekter och kulturella arv. Detta kan ibland bli tydligt på ett sätt som kan framstå som aningen klumpigt idag. Trots detta levererar spelet fint skrivna och enkla karaktärer utan att ta några alltför stora snedsteg.

Det hela är en färgglad homage till spelets originalform, Wonder Boy in Monster World IV, som släpptes 1994. Det jag spelat har nu helt ärligt gjort mig nyfiken på denna serie som jag faktiskt aldrig undersökt tidigare i innan jag plockade upp mitt Switch och spelade detta färgsprakande och mysiga äventyr. Jag rekommenderar det varmt till oerfarna plattformsspelare som vill ha ett spel att mysa ner sig med i soffan en lördagskväll, eller vilken dag som helst i veckan, välj du.